there is a tiny ant on my keyboard

Medan jag röjer runt i London kan vi ju ta en titt på Göteborgsresa två, engångskamera två.


Den sista augusti var jag och den sensationella Lisa (denna gång iförd hatt) tillbaka i Göteborg. Vi mötte upp Isabella för att inta behövligt bakverk och lära oss hur man bäst häver en öl.


Efter att ha lämnat packningen i tornet gick vi på fiskskådning på Universeum. Klappade rockor och träffade en liten kille som visade oss den STÖRSTA hajen (förmodligen i hela världen).


Åt lunch på samma ställe som sist, mest för att vi var så stolta över att ha hittat tillbaka trots att vi bägge är debutanter i det göteborgska utelivet.


Såg sjöhästar. Topp-3 favoritdjur för övrigt. (Förutom igelkottar, alpackor, ponnysar och kaniner.)


Drack drinkar på båten igen. Bra vanor är bra vanor.


Sen var det tid att uppsöka Gamla Ullevi. Där skulle nämligen Leonard Cohen befinna sig denna saliga afton.


Han var så fin så fin så fin och man kunde inte undvika att förälska sig i honom när han hoppade runt som en liten rynkig gangster-Skalman i fedora. Allra bäst var Take This Waltz, the Partisan, First We Take Manhattan och Anthem, men också mellansnacket när han berättade att han hade en liten myra på tangentbordet, och senare efter en del pianoplinkande, ”I’d like to take credit for that solo, but really, it was the ant”.


Morgonen därpå vaknade jag på ett golv med utsikt över Lisas sensationella fossingar.


Vi tog vårat pick och pack och uppsökte Trädgårdsföreningen, där en kunde bruncha pannkakor. Vilket vi gjorde med god aptit.


Strövade i trädgården ett slag.


Hittade ett växthus som var lite som att kliva in i en film.


Magiskt magnifikt. Tänk att få stå och måla där.


Såg en kanalbåt lägga till för att lastas med två stora termosar. Fint kaffekrängningsögonblick att få bevittna. Vi beslöt att åka med.


Så fick vi lära oss allt om staden. Guiden drog göteborgsskämt till och med på engelska. Hysteriskt.


När båten passerade under den lägsta bron fick vi lägga oss på durken, så lågt var det.


Och sen for vi åstad. Bra semesterhelg.

rubrik ur LEONARD COHENs mellansnack på ULLEVIKONSERTEN 31 juli 2012
6 Comments
  • Bisa

    26 april, 2013 at 12:32 Svara

    Tänk att jag helt hade glömt engångskamera nummer två. Bästa överraskningen! Och bilderna är ju alldeles underbara. Vill ha alla på väggen bums!

    Bästa favorit-skalman <3

    • Alicia Sivert

      30 april, 2013 at 18:51 Svara

      Tant är glad att kunna överraska tant men lite orolig att orsaka för starka känslosvallningar. Håll i pacemakern och kom hem till mellanmjölken för fan!

  • Jessica

    26 april, 2013 at 11:34 Svara

    Åh, är det det där växthuset som är inspirerat av Crystal Palace? För det verkar ha varit så makalöst fint och det är deppigt att det inte finns längre, så hörde jag att det fanns en byggnad inspirerad av den i Göteborg och kände bara MÅSTE DIT.

    • Alicia Sivert

      30 april, 2013 at 18:49 Svara

      Ja, det verkar vara samma! Visste faktiskt inte det, vi bara snubblade över växthusen av en slump. Gick till Trädgårdsföreningen för att det först var tänkt att Cohen skulle spela där – så vi ville se vad vi missade. Hade varit himla fint med konsert i den miljön faktiskt, men den gjorde sig bra för strapats och pannkakor också. Åt dit!

      http://www.tradgardsforeningen.se/wps/portal/tradgardsf/palmhuset

  • Linda

    26 april, 2013 at 10:07 Svara

    Härliga bilder!

Post a Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.