gryningsfrukost

Vaknade ur vintervilan. Det är som att jag är permanent trött och nedstämd hela vinterhalvåret för att ta igen för att jag aldrig sover om våren eller sommaren. Inatt slumrade jag inte till för en minut ens.

När solen gick upp och kantade allting med guld gav jag upp alla försök, snodde in mig i en filt och satte mig på balkongen istället.

Trots att jag jobbat hela gårdagen och alltså snart dygnat har jag faktiskt aldrig haft det såhär bra. Jag bor förmodligen bäst i världen och jag ägnar hela dagarna åt att göra det roligaste jag vet. Om helgerna jobbar jag och vilar aldrig men får så mycket energi av människorna jag har omkring mig. Lederna värker inte lika illa längre och världssmärtan är uthärdlig. Jag är så himla tacksam för varje ögonblick av den här våren.