väldoft på påse


Nu har jag blivit brodöstant på riktigt. Jag vet inte om jag är lite stolt eller böjd att beklaga.


Det började med att en kollega till mig hade hela trädgården full med lavendel som hon inte hade någon användning för. ”Kan du göra någonting utav den?” undrade hon. Och sen var det jag som hade hela lägenheten full av lavendel som låg på tork i  en månad.


Under tiden broderade jag en drös blomknippen, sydde påsar av dem och stoppade dem sen med den torkade lavendeln och risgryn för att hjälpa mot eventuell fukt.


Och snipp snapp snorum, ja ni vet. 22 väldoftande påsar för linneskåpet! Säg till om du vill ha en handfull.


Rosetterna är knutna av de små sidenband som brukar vara fastsydda i axelsömmarna på tröjor och koftor och som ska underlätta upphängningen. Jag brukar alltid klippa av och spara dem, och i såna här projekt kommer de till nytta.


Det är onekligen någonting som känns lite förbjudet med det här, att sy doftpåsar och brodera blommor. Jag undrar om det är uppfattningen av att det skulle vara kontraproduktivt för revolutionen – ni vet, någonting ”klassiskt” ”pyssligt” och ”utan egentlig funktion”. Hemska ord. Och när jag skriver om dem håller jag heller inte med riktigt. Det är hög tid för revolutionen att nå strumpbyxlådan. Men nästa gång broderar jag dödskallar istället.

8 Comments
  • Tyg och otyg

    7 oktober, 2014 at 14:09 Svara

    Det Helga sade. De fyller ju faktiskt en (dubbel) funktion!
    Med det sagt så tycker jag absolut att man ska tillåta sig själv att göra saker som inte fyller någon funktion, annat än att roa en, om man vill det. Man måste inte vara så himla duktig och produktiv jämt.

    • Alicia Sivert

      7 oktober, 2014 at 19:40 Svara

      Det är sant! Och det visar ju bara på att jag fortfarande har rötter i att kategorisera saker som fint eller fult. Kanske är det kommersialismen – att jag skapar påsarna enbart i avseende att göra mig av med dem, och inte så mycket av lust och inspiration – som är min egentliga huvudbry.

  • Emilia

    5 oktober, 2014 at 08:43 Svara

    bra grejor det där! Räddar alla småunkna strumpbyxor. Känner lite samma sak varenda gång jag virkar eller gör något pyssligt, att en är "för tjejig och gammalmodig och en dålig feminist". Fy tusan vad starkt rotat hatet är mot det feminina. Bara att tänka om och tänka rätt liksom!

    • Alicia Sivert

      5 oktober, 2014 at 09:23 Svara

      JA! Det är ett väldigt bekymmer. Jag brukar trivas så länge jag gör någonting oväntat – som att virka dödskallar och brodera helvetesbudskap. I föreningen mellan en "tantig" teknik och ett "tufft" motiv händer någonting för mig. Men det räcker egentligen inte för att ge hantverket den respekt det förtjänar. Även blommor och ömma hushållsmotton är fyllda av teknisk skicklighet, tid, estetik och kärlek. Så himla viktigt att inte förminska det. (Men jag tror inte blommiga lavendelpåsar kommer vara min del i den här revolutionen annat än den här gången.)

  • Jenny Olofsson

    4 oktober, 2014 at 15:09 Svara

    Åh vilka fantastiska påsar! Älskar dem och broderiet är helt underbart. Jag önskar att jag var så duktig på det, men desto mer man håller på desto mer lär man sig.

    • Alicia Sivert

      5 oktober, 2014 at 09:19 Svara

      Helt sant! Bara att öva öva öva :) Just det här broderiet går ganska snabbt och enkelt så snart en lärt sig de erbarmliga knutarna!

  • Helga

    3 oktober, 2014 at 04:38 Svara

    Det har ju funktion! :) Gör så att kläder luktar gott och motar bort ohyra. Jag har sytt massor fast inte med så fina broderier och grejjer :) Dödskalle-lavendelpåsar låter ju också najs!

Post a Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.