grådvärgarna tre år

Kattallergiker se upp! Här kommer en bildbomb.

I måndags var det nämligen Tofslans och Vifslans treårsdag! Det betyder att det är drygt ett år sen Andreas scrollade fram blocketannonsen och jag skrek rakt ut ”DEM! RING! NU!” och Andreas ringde och sen satte vi oss på en buss medan vi skakade av nervositet. För drygt ett år sen kom pappa och hämtade oss och två kattburar med bilen och Vifslan pep hela vägen tillbaka. Sen dess har de hunnit med följande:

Första natten trillade Tofslan ner bakom bokhyllan och var borta i flera timmar medan vi letade och letade och hade ont i magen av oro. Först framemot lunch gav hon ifrån sig världens minsta pip och vi kunde lokalisera ljudet, skruva isär bokhyllan, plocka fram den stackars katten och alla dammråttor. Jag sågade till plywoodskivor och täppte igen vartenda hålrum som kunde rymma så mycket som en tass ens och tycker fortfarande det är otroligt att hon återhämtade sig så snabbt efter den starten.

Vifslan var bekväm med sitt nya boende omedelbums. Så himla social och orädd katt?

I maj flyttade jag och Andreas ihop i en ny lägenhet och katterna fick takutsikt.

Under genomsökandet av sitt nya hem välte de allt som kunde vältas (inklusive en 100 x 85 cm stor målning) men ramlade i alla fall inte ner bakom några möbler.

Jag broderade dem en egen kudde.

Tofslan knyckte deg.

Och höll oss vakna hela nätterna och för att sen tjura när hon inte fick mat i tid på morgonen.

Varje kväll blir Tofslan galen och sätter sig vid väggen med öronen bakåtstrukna och ögonen uppspärrade, sveper och sveper med svansen varpå hon plötsligt gör ett karateskutt rätt upp i luften, skjuter ifrån mot väggen och skenar in i ett annat rum. Jag har fortfarande aldrig lyckats filma det men en dag ska ni få se.

Vi tittade på regnet.

Gosade.

Vifslan lärde sig sitta på kommando.

Vi firade födelsedagar.

Jul.

Var förkylda.

Sov i varenda möjlig och omöjlig låda.

Lekte sork bland soffkuddarna. Här är en video.

Tofslan gjorde det här.

Vifslan lekte korv med bröd.

Det har varit ett år av dålig sömn, ständig skräck för att grannarna ska klaga över nattliga racerlekar, sönderslagna prydnadsföremål, klomärkta köksmöbler, hår i maten ögonen och på tandborsten, stulna suddgummin, uppbrutna garderober och oändlig kärlek. Jag mår så himla bra av att bo ihop med dessa yrväder och trots att jag aldrig trodde att jag skulle komma överens med en katt har de här damerna blivit mina bästa vänner. Jag saknar dem på vägen hem från jobbet, jag pratar om dem oavbrutet och när jag är hemma måste jag hela tiden ta ett varv för att se vad de har för sig. Jag blev crazy cat lady på en kvart, men framför allt blev Tofslan och Vifslan del av familjen på ett ögonblick. Jag älskar dem så mycket, mina små vandaler till grådvärgar.