Faluddens Lambgift

Jag är så sabla stolt över mig själv för att jag skapat detta broderi. Inte bara för att det är mitt största fria arbete någonsin (ca 70 arbetstimmar), utan också för att jag startade det för att utmana mig själv – motsträvig redan från första början.

I oktober broderade jag en prototyp av ett gotländskt lambgift, bara för att inse att så snart jag tolkat en bild – stor eller liten – tröttnar jag på den. Jag skrev ett inlägg där jag diskuterade det här, min fallenhet att ledsna på ett motiv efter första försöket att avbilda det och hur det inte riktigt är förenligt med ett arbete där en tar beställningar och ibland skapar efter någon annans vision.

I ett ögonblick av beslutsamhet och övermod bestämde jag mig för att utmana mitt eget dåliga tålamod och påbörja en större version av motivet, motviljan till trots.

Till en början segrade envisheten över min tålamodsbrist och i december sammanställde jag ett inlägg med WIP-bilder från Instagram, men sen började det mycket långsamma arbetet med ängen och för varje stygn ledsnade jag mer och mer.

Jag tror inte den här bilden hade blivit färdig om det inte hade varit för utställningen, och även med den som tydlig och härlig målsättning fick jag verkligen kämpa mig själv genom de sista timmarna av broderiet. Med ”de sista timmarna” menar jag kanske tjugo, trettio stycken sådana.

Men jag gjorde det!

Faluddens lambgift, bomull på linne, ca 54 x 42 cm.

Fågelsträcket var det absolut sista som tillkom. Desperat efter någonting som balanserade upp och rundade av bilden tog jag med mig broderiet till skolan och fick massor av användbara tips från mina klasskamrater – bland annat att låta en flock fåglar flyga in över udden. Det passar ju särskilt bra med tanke på att det var på en misslyckad fågelexkursion som jag och Andreas noterade det gamla huset.

Den sista fågeln i flocken fick en rovfågelssiluett. Det var inte planerat men sån är ju naturens gång.

Ordet lambgift är gotländska och stammar från lamb = får och gifte = giva/gåva. I lambgiften kunde fåren söka skydd och utfodras. Här är en intressant artikel om deras karaktäristiska agtak som använts sedan järnåldern på Gotland.