den kreativa veckan 4/2017: restfärg och skevögda självporträtt

Well, well, well well, long time no viddy! Andra jobbveckan är avklarad, sex dagar lång och med flertalet 10-timmarspass för att få allt att gå ihop. Jag är tröttare än jag någonsin har varit men börjar komma i ordning mentalt och även i min nya roll. Jag trivs så himla bra. Jag ska berätta vad jag gör så snart jag har en kvart över för bloggande, men ni ska veta att jag saknar interaktionen med er nu när tiden skenar!

Lite har jag i alla fall hunnit skapa, där i pauserna mellan livsdramatikens scener. Vi tittar på det:


Den här veckan har jag klippt till och täckt ca 40 stuvbitar målarduk med överbliven akrylfärg och tänker att de blir bra bakgrunder till framtida projekt. Nu tycker ni att jag låter helt galen, men det är alltså inte bara till mitt eget bruk.


Jag har signerat min bottensöm. Så himmelens idiotisk grej att göra efter att en spänner den på ram men jag var alldeles för nyfiken på att prova kilramen så nu blev det så. Vidare känner jag att signaturen blev för framträdande så jag kanske får göra om den igen någon gång.


Jag har målat vidare på Jennys Kevät (på bekostnad av min sömn, men när flowet kommer är det bara att segla)! Vid ett tillfälle höll jag på att ge upp igen och kände lite att jagblirgalen, men sen släppte det och nu tror jag att jag är på väg att lösa situationen. Målningen blir lite överarbetad för att vara en akvarell men det blir ju alla mina akvareller såatte, vi kan väl kalla det mitt signum?


Den enda dag då jag slutar innan klockan sju sket jag i att lägga mig på soffan och vila och började istället måla ett självporträtt på en av restfärgsdukarna, varpå jag satt helt fast i det i två timmar. Det blev skevt och wonky som sjutton för jag målade med spegel istället för referensfoto (bra övning, men svårt, för en rör ju på sig) och gjorde ingen ordentlig grundskiss eftersom jag egentligen bara ville testa materialet (primärfärger, svart och vitt av lägre kvalitet). Målningen är inte klar – hår, mun och skjorta ska bearbetas och den högra ansiktshalvan delvis täckas av hårslingor. Munnens dragning åt vänster och ögonens ojämna och alltför täta förhållande till varandra är svårt att göra något åt i efterhand så vi kan väl se det här som ett lärande exempel på hur viktiga millimeterna är för igenkänning och karaktär just när en jobbar med porträtt.

På sätt och vis representerar den här bilden hela syftet med dessa veckosammanställningar. Att dela den med er får det att krypa i mig av obehag för att jag tycker den är så förskräcklig. Men just därför tänker jag att det är bra att ni får se att jag också går igenom det stadiet då allt känns fult och hopplöst (typ varje gång jag målar, men ibland blir det särskilt tydligt, inte minst om jag slarvat med förarbetet) samt att det är utvecklande för mig att svälja stoltheten och visa upp och reflektera kring skamvrå-alstren. Jag ska försöka måla färdigt bilden och se vad jag kan rädda i efterhand.


Om en bortser från misslyckade proportioner så har jag lagt tid på skiftningar och skuggor och beskuren tycker jag bilden har vissa fina partier.

Hur rullar livet för er? Hinner ni skapa något?

Veckans länktips:
+ Beatrice har bloggat om när hon var här på besök! Massa mysiga bilder på buskatten Snus-Vifflan utlovas!
+ Anna María har lanserat sin nya blogg, Dnilva, och den är så fin så jag baxnar!

16 Comments
  • Jessica

    7 februari, 2017 at 10:23 Svara

    Alltså sista bilden från porträttet är så mäktig. Du har en alldeles speciell förmåga att förmedla känslor i blicken i dina porträtt. SÅ magiskt.

  • Wilda

    30 januari, 2017 at 18:42 Svara

    Så imponerande att du ändå har skapat så mycket mitt i den här hysterin du är inne i. Haha, måste ha med någon slags diagnos att göra :p Så snyggt självporträtt och vill genast bara sno alla de där stuvbitarna och tapetsera en vägg med dem! Alltså så fint!!!! Det är så jäkla fint att få följa din kreativitet så här. <3

    • Alicia Sivert

      30 januari, 2017 at 18:47 Svara

      Haha ja, det är nog en blandning av nån slags crazy överskottsenergi och att skapandet samtidigt kan vara väldigt vilsamt för mig. Men sen för ju arbetet vissa fördelar med sig ;)

  • Fredrikapåvinden

    30 januari, 2017 at 08:17 Svara

    Älskar dina de här inläggen och att få se vad du jobbar med och hur processen ser ut! Ska bli sååå spännande att höra mer om ditt jobb <3 Och måste säga att jag verkligen gillar ditt porträtt. Det känns liksom lite magiskt och förtrollande, lite svartmagi på ett härligt krypande och spännande sätt. Skulle lätt kunna vara en betydelsefull målning i en Tim Burtonfilm!

    • Alicia Sivert

      30 januari, 2017 at 18:45 Svara

      Alltså så fin kommentar, Fredrika! Ser på porträttet med helt andra ögon efter dina ord!!

  • Jess

    29 januari, 2017 at 18:50 Svara

    Så nyfiken på vad det är du sysslar med! Hoppas att det lugnar sig och att du får tid att vila ut ordentligt. Uppskattar så att du visar din målning även om du inte känner dig bekväm med den just nu. Tycker ögat ser så uttrycksfullt och känslosamt ut på den beskurna bilden.

    • Alicia Sivert

      30 januari, 2017 at 18:44 Svara

      Tack snälla Jessica!! Jag längtar verkligen efter att få berätta, det är så himla bra!!

  • Anna

    29 januari, 2017 at 14:51 Svara

    Älskar allt du gör men älskar också att du hälsar oss på Nadsat <3

  • Linnéa

    29 januari, 2017 at 14:16 Svara

    Jag gillar ditt självporträtt, färgerna och skiftningarna är fantastiskt vackra! Själv har jag stickat klart mina färgglada Harry Potter inspirerade strumpor och har påbörjat ett nytt par strumpor :)

    • Alicia Sivert

      30 januari, 2017 at 18:43 Svara

      Tack Linnéa! Gud så härligt! Januari är verkligen strumpstickningens tid. Jag måste göra färdigt julklappsmössan bara!

  • Ewa med bloggen tygochgarn

    29 januari, 2017 at 09:41 Svara

    Jag tycker det är intressant med process-beskrivningar. Jag tror att jag förstår vad du menar med att det kan kännas lite obehagligt för den som offentligt beskriver både med- och motgångar i sin process. Man blottar sina svagheter på något sätt. Jag kan ibland känna detsamma när jag skriver. Jag jobbar som textillärare och som sådan förväntas man (av en del) redan kunna allt som har med textil att göra. Men det är ju genom att ge sig in på sådant som man inte redan behärskar som man lär sig mer eller hur … Det är fint av dig att dela med dig av dina lärdomar. Jag följer din blogg med stort intresse!

    • Alicia Sivert

      30 januari, 2017 at 18:42 Svara

      Tack snälla Ewa! Jag tycker det är lättare att visa första försöken i ett nytt medium, och mer smärtsamt att visa upp misslyckade försök i tekniker jag redan behärskar – men ibland har otur eller slarvar med. Men att reflektera kring misslyckanden tror jag ger en verktyg att lyckas bättre nästa gång, och att dela den här bilden med er fick mig att vilja fixa till och göra färdigt den. Det kommer nog en uppdaterad version på söndag! :)

  • Mikaela

    29 januari, 2017 at 09:27 Svara

    Hoppas det lugnar sig snart och du får lite tid att återhämta dig <3 Jag gillar självporträttet och dess något skeva proportioner, tycker det gav den en viss känsla :D

    • Alicia Sivert

      30 januari, 2017 at 18:37 Svara

      Tack!! Haha jag vet inte. Men så är det verkligen i sitt värsta fulstadie. Ett par timmar till och det kan funka tror jag!

Post a Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.