danföredanföredan: kristyrkatter och världens minsta julgran

Igår var jag ledig, och så äntligen blev det tid för mig och Jessica att julpeppa ihop (kolla in hennes bilder från dagen HÄR)! Dan före dan före dan är alldeles för sent, och för att inte göra om samma misstag nästa gång har vi redan börjat planera våra gemensamma påskprojekt.

Nu började vi i alla fall med att skriva och klippa ut bilder på våra katter.

Med jämna mellanrum blev vi avbrutna av desamma. Tofslan som vanligtvis är lite blyg mot besökare accepterade Jessica ganska omgående och kom för att stångas mitt i klippandet.

Så botaniserade vi i min gamla bokmärkssamling.

Vi fick hjälp av Vifslan att välja färg.

Sen blandade vi kristyr, alla recept sa lite olika men för oss gick det åt knappt 3 dl florsocker och två kryddmått ättikssprit till en äggvita. Vi vispade ner lite florsocker i taget och när det var lagom trögt rullade vi en strut av smörgåspapper och spritsade ut medaljonger.

Så tryckte vi fast våra bokmärken.

Kristyränglar brukar i regel behöva natten på sig för att stelna, men det är annorlunda med kristyrkatter:

Vi smällde nämligen bara in dem i ugnen på 100 grader i ungefär en timme och så var de klara! Kristyrornamentsvärlden: revolutionerad.

Under tiden drack vi glögg, tittade på mitt glasprojekt (hemligt hemligt) och klappade irl-katter.

Floffbollar.

Sen var Jessica tvungen att gå och så kom Andreas hem, men han fick vända i dörren för nu skulle vi köpa gran! Det blev den minsta vi kunde hitta, vilket också var den skevaste och fulaste – men jag gillar den! Under tiden jag gick och hämtade julgransfoten byggde Tofslan bo bland de nedersta grenarna. Jag säger ju att hon är en ekorre.

Så reste vi den.

Det var roligt!

Vifslan var skeptisk. Det kan jag tänka mig att katter är varenda gång en ny gran äntrar huset, men dessa yrväder är därtill adopterade från en muslimsk familj så detta är deras allra första jul och de tycker nog vi är duktigt knäppa.

Så var det dags att pynta! Såhär blev kristyrkatterna!

Helt fabulösa!

Himla grönt och grant såg det ut.

”Men det finns ju ingen toppstjärna!?!?” säger ni nu och det var ungefär vad jag insåg också.

Snabbt ordnat! Inspiration fick jag från Annapinglan.

Fulländning.

Och så inföll sig slutligen julefriden.

Tills ett mjukt kras hördes från vardagsrummet. Det var Vifslan som inlett julgransplundringen.

”Kolla mamma jag har DÖDAT den fula avbilden!” sa hon och slickade sig om morrhåren. Och med de orden knyter vi fast granen i bokhyllan och önskar en riktigt jävla fin helgdag, hur ni än spenderar den!