odlingsrapport juni: pelargonpassion och vildvuxen lavendel

Sommarens fulla prakt slår mig alltid med viss häpnad. När jag ställde i ordning på balkongen i maj var det fortfarande för kallt att sitta ute. Ändå kändes det som att det mesta var klart, ”mycket grönare än såhär blir det väl inte, förutom att tomaterna ska flytta ut”, tänkte jag. Men det blev det. Idag är det nästan lite väl trångt och ont om svängrum för den som behöver sådant. Jag har som tur är inget emot att hoppa hage över krukor och spaljéer på väg fram till stolen, för att sen sitta hopklämd med benen i en märklig vinkel för att få plats bland alla hinkar och krukor. Denna min gröna innerstadsdjungel skänker mig så mycket glädje att allt bara måste rymmas.

Men vi får börja med att backa bandet lite…

I början av juni inledde jag Projekt Avhärdning och flyttade tomat-, paprika- och chiliplantorna in och ut, dag efter dag. Det var en konst att inte knäcka långskånkarna, kan jag säga, och min främsta lärdom från den här säsongen är att så tomaterna senare och satsa på en buskig sort.

Inne i Svamphuset har det rört på sig. Det gav oss en stor skörd av ostronskivling, och så snart vi skurit bort svamparna vällde ett nytt gäng ut genom sidofönstret.

På bara några dagar hade de vuxit sig helt enorma och vi åt svamp resten av veckan. Efter det har vi försökt starta om odlingen enligt instruktionerna men ännu inte sett några tecken på nytt liv. Synd, men det var roligt så länge det varade!

Knappt två veckor in i månaden flyttade jag ut växterna för sista gången. Tomaterna planterades över i sina hinkar och även chilin, paprikan, zinnan och mammas krasse fick byta upp sig till större krukor. Jag vattnade igenom allt ordentligt och gick och la mig. Sen kom det stora juniregnet och det vällde ner över min stackars balkong hela natten, och nästa dag, och nästa natt, och ännu en dag. Växterna simmade runt i krukorna, jag ställde dem av faten och flyttade ner dem på golvet i skydd från vinden. Ett tag såg det ut som att hela odlingen skulle flyta bort, men i slutändan var det faktiskt bara zinnan som var så dränkt att den inte överlevde.

Resten tog ny fart.

Och nu då? Nu ser balkongen ut såhär. Bilderna är purfärska från igår kväll, välkomna ut.

Några tomatklasar är på gång, men det har gått segt i år. Flera av plantorna har knubbiga, ihopkrullade blad och toppar (se bilden under) vilket tyder på övernäring och gör mig lite irriterad eftersom jag fått uppfattningen av att det är direkt omöjligt att övernära tomater. Nåja, vi får se hur det utvecklar sig. En planta bär frukt, en ser riktigt fin och knubbig ut med flera blomställningar och två är små förvridna monster.

Lavendeln jag köpte på Nordiska Trädgårdar har verkligen tagit sig och lever glada livet i kopparkrukorna. Snart går den i full blom och när den vissnar ska jag sy nya lavendelpåsar!

På andra sidan är det trångt och mysigt. Här växer på bänkarna från vänster till höger: hortensia, lavendel, paprika, Dr Westerlund, krasse, världens ledsnaste rosmarin, mer chili och ytterligare en hortensia. Och morötter, majrova, två olivträd samt märgärt på golvet.

Jag har skördat mina första chilifrukter! En Aji blanco cristal har vi öppnat och ätit upp. Den var lagom stark men smakade i ärlighetens namn inte så mycket. Det ska bli spännande att prova Impalan. Paprikan går långsamt mot rött vilket är en klar förbättring mot förra året, då den inte var ätbar förrän i september.

I hinkarna står majrovan i blom. Jag vet inte om det är bra eller ej och rötterna visar inte minsta tecken på att vilja bilda rovor, men men, bina har något att kalasa på i alla fall.

Morotsblasten har också tagit sig – hoppas det pågår något även under jord!

Och märgärten jobbar på.

Andreas sopstationsräddade olivträd är så himla lyckligt över att ha fått en ny chans och skjuter massor av små skott i sin glesa krona.

Petuniorna har tagit över blomlådan totalt!

På bordet tronar en så himla fin mårbackapelargon som blåser omkull tre gånger om dagen. Jag trodde aldrig jag skulle gilla pelargoner men just nu är de min största passion.

Och så har vi fått omhänderta ett helt fikonträd!

Och det var min fina lilla balkong det, som även är bokaktuell!

Precis lagom till månadsrapporten ramlade nämligen den här ner i brevlådan (eller i alla fall en avi från postombudet): Hage på balkongen av Tonje Waaktaar Gamst, Marianne Utengen och Jorunn Amdal för Det Norske Hageselskap, smockfull med inspirerande och hänförande bilder av vackra balkonger.

Och på sida 55 har ni min, fast i fjolårets juniskrud! Såhär står det i bildtexten:

”På byens tak har det meste fått plass. Grønnsaker og urter fått sin egen krok, det vokser sommerblomster i verandakassene og en liten sitteplass med passe store møbler lar deg nyte måltidene i balkonghagen.”

Sitteplasse på balkonghagen är mitt favoritställe på jorden, som ni förstår. Hur växer det hos er?

Mer läsning:
+ odlingsrapport januari: frösådd i potatisgratängsformen
+ odlingsrapport februari: symbolisk tomatsådd och en nattlig räddningsaktion
+ odlingsrapport mars: chiliblom och kapade tomater
+ odlingsrapport april: fyrdubblade tomatplantor och mitt livs första chilifrukt
+ balkongen (före röjning) + drömmar, planer och mål för sommaren 2017
+ balkongen i maj, och en vädjan till våren
+ odlingsrapport maj: välkommen till vardagsrumsdjungeln