odlingsrapport april: fyrdubblade tomatplantor och mitt livs första chilifrukt


Det har blivit dags att titta på hur det gått för odlingarna i april! Vädret har varit helt förvirrat den här månaden och det vete sjutton hur det går med allt som försöker växa utomhus i denna oreda, men inne under min växtlampa rör det på sig. Som ni minns från förra rapporten kapade jag mina tomatplantor och satte topparna i vatten som sticklingar i slutet av mars. 12 dagar senare, den 4/4, hade de fått rötter.


Massor med rötter!


Så jag körde en omplanteringsdag och härjade på balkongen i nästan fyra timmar. skönt! Jag planterade lavendel, omskolade tomater och sådde majrova samt morot i hink (”ingenting har hänt med dem än” hade jag skrivit i utkastet till detta inlägg men to be continued längst ner!).


Den 23:e hade sticklingarna vuxit sig såhär stora!


Medan moderplantorna fyrdubblat sin höjd på en månad prick. 2-3 blad upp kan ni se var jag kapade dem förra gången.


Nu fick jag klippa av dem igen. ”Du får satsa på en buskig sort nästa år!” sa Vifslan.


Jag provade att dela toppen i flera sticklingar den här gången för att se om de orkar både skjuta rötter och ny topp!


I februari nån gång hade min Dr. Westerlund fått spatt och dragit iväg med en massa långa, klena skott som jag klippte av och satte i vatten. Skämmigt sent kom de nu äntligen i jord och började genast att veckla ut nya blad.


Avokadon som jag satte den första mars och som ännu inte hade visat sig när månaden var slut har under april både tittat fram och skjutit iväg i en rasande fart.


Och mina chiliplantor plus paprikaplantor blommar igen! Förra gången nöp jag av knopparna men den här gången lät jag dem slå ut, och så handpollinerade jag med en pensel.


Och kolla vad som är på väg! Paprika!


Och chili! Mitt livs första! Så uppstudsigt växtsätt sen!


Jag har även sått zinna, som jag fick på Nordiska Trädgårdar, men bara tre av 16 frön har grott och ett skott har därefter dött. Vet ej varför. Jag ger dem lite mer tid och sen petar jag ner nya tror jag.

begonia änglavinge prickbegonia
På krukväxtfronten måste jag bara visa min fina änglavinge som jag fick som stickling i november och som växer och växer.

begonia änglavinge prickbegonia
Den har nu börjat förgrena sig alldeles av sig själv och jag är så exalterad över hur den ska se ut till slut! Jag siktar på såhär!


Medan min maranta/Moses stentavlor, som sedan den kom liksom fällt ihop bladen och surat i sitt norrfönstret, fick flytta till ett hörn bredvid ett söderfönster och därigenom blev extremt lycklig, började veva med bladen igen och skjuter blomsterställningar som långa tentakler!


OCH VET NI VAD! I förrgår slängde jag ett uttråkat öga ner i hinkarna på balkongen för att bekräfta att där fortfarande inte fanns något tecken till liv, men då hade majrovorna börjat komma upp! Take that, skitvår!

Sen har jag varit på Nordiska Trädgårdar i Älvsjö och röjt på balkongen, men det tittar vi på en annan gång!

Hur går det för era grönsaker?

Mer läsning:
odlingsrapport januari: frösådd i potatisgratängsformen
odlingsrapport februari: symbolisk tomatsådd och en nattlig räddningsaktion
odlingsrapport mars: chiliblom och kapade tomater

balkongen (före röjning) + drömmar, planer och mål för sommaren 2017

aliciasivert odla på balkong balkongodling odling morötter potatis tomat paprika chili rödbetor majrovor söderläge stockholm kruka krukor redskap trädgård balkongträdgård inspiration växter växt växtgäris
Förra året skrev jag om mina drömmar om en lummig balkong, samtidigt som jag visade upp den ledsamma ursäkten till sådan som jag då hade. I inlägget listade jag mina olika önskningar och planer, något som faktiskt inspirerade mig att genomföra de allra flesta. Redan i juni hade jag en riktigt prunkande liten trädgård på fjärde våningen och den fortsatte att skänka mig glädje hela sommaren och långt in i september.

aliciasivert odla på balkong balkongodling odling morötter potatis tomat paprika chili rödbetor majrovor söderläge stockholm kruka krukor redskap trädgård balkongträdgård inspiration växter växt växtgäris
Inför den nya säsongen tänkte jag göra samma sak, alltså visa lite ledsamma före-bilder och dela med mig av planer, önskningar och mål för sommaren. Så, här har ni min balkong så som den såg ut i slutet av mars!

aliciasivert odla på balkong balkongodling odling morötter potatis tomat paprika chili rödbetor majrovor söderläge stockholm kruka krukor redskap trädgård balkongträdgård inspiration växter växt växtgäris
På armeringsgallret jag satte upp förra året hängde några ledsamma växter kvar i sina krukor. Bottenfrusna och torra som fnöske, men blåmesarna har plockat av den vissnade ljungen och därför har den fått hänga kvar.

aliciasivert odla på balkong balkongodling odling morötter potatis tomat paprika chili rödbetor majrovor söderläge stockholm kruka krukor redskap trädgård balkongträdgård inspiration växter växt växtgäris
På golvet stod travar av gamla odlingstråg och krukor. En del riktigt fula soprumsfynd som jag i desperation fick använda förra säsongen då odlingen växte mig ur händerna. I år tror jag att jag har hinkar och terrakottakrukor så jag går runt och kan skippa flagnade tomteröda varianter.

aliciasivert odla på balkong balkongodling odling morötter potatis tomat paprika chili rödbetor majrovor söderläge stockholm kruka krukor redskap trädgård balkongträdgård inspiration växter växt växtgäris

aliciasivert odla på balkong balkongodling odling morötter potatis tomat paprika chili rödbetor majrovor söderläge stockholm kruka krukor redskap trädgård balkongträdgård inspiration växter växt växtgäris
De två bänkarna jag köpte på loppis för att skapa lite nivåskillnader och frigöra förvaringsytor har stått kvar ute hela vintern och faktiskt klarat sig bra. Blir jag sysslolös kanske jag sandpapprar av färgen som börjat lossna.

aliciasivert odla på balkong balkongodling odling morötter potatis tomat paprika chili rödbetor majrovor söderläge stockholm kruka krukor redskap trädgård balkongträdgård inspiration växter växt växtgäris
Den 11:e mars intog jag säsongens första lunch ute. Den känslan alltså!

aliciasivert odla på balkong balkongodling odling morötter potatis tomat paprika chili rödbetor majrovor söderläge stockholm kruka krukor redskap trädgård balkongträdgård inspiration växter växt växtgäris

aliciasivert odla på balkong balkongodling odling morötter potatis tomat paprika chili rödbetor majrovor söderläge stockholm kruka krukor redskap trädgård balkongträdgård inspiration växter växt växtgäris

Planer för sommaren 2017:
+ Så morötter, majrovor och rödbetor (fick frön från Wilda!) i hink.
+ Spara ca tre tomatplantor och binda upp dem mot armeringsgallret.
+ Ha chili och paprikaplantorna på andra sidan, ovanpå bänkarna.
+ Varva alltsammans med lite blommor och kryddväxter.
+ Ta ut olivträden och om plats finns även citronerna.

Drömmar:
+ En liten bänk (var den nu ska få plats) åt Andreas som gärna vill ha en liten bänk. Jag tänker mig att den är turkos (det tänker inte nog Andreas)!
+ Märkstickor i keramik eller trä.
+ Dynor till stolarna.
+ Nån form av dekor i armeringsgallret, gärna små ljuslyktor eller bara några gölliga figurer.
+ Blå- och grönglaserade krukor till växterna som blir kvar inomhus, så all terrakotta kan flytta ut på balkongen.
+ Nåt bra sätt att förvara redskapen så de inte slits så mycket av väder och vind.

Mål:
+ Höststäda i slutet av september/början av oktober (inte i mars nästa år).
+ Försöka övervintra lavendeln.
+ Känna 100% lust och 0% krav.

Andra, lite mer långsinta, önskningar har jag pinnat till min växt-board på Pinterest!

Har ni några drömmar, planer eller mål för den här odlingssäsongen?

när jag vann biljetter till Stockholms Trädgårdsmässa i Kista


Härom veckan hände nåt sånt där som aldrig händer: Jag vann en Facebooktävling om två biljetter till Stockholms Trädgårdsmässa i Kista! Jag har vunnit något exakt en gång tidigare i livet (en jättestor mjukdjurspanter på Eskilstuna Zoo i mitten av 90-talet) och blev så himla exalterad. Ni får läsa mitt vinnande bidrag fastän det är lite skämsigt:


Inte riktigt julklappskvalitet på detta, men det gick ju vägen ändå!


Som rimmet utlovade tog jag med mig min mamma. Vi åkte dit på lördagen, fick våra biljetter och varsin påse majrovafrön och hoppsade så in bland montrarna, med dramaten och ryggsäck – redo för växtshopping!


Där fanns lite hantverk.


Lite krams.


Balkonginredning.


Krukor.


Och massor av växter, trädgårdsmöbler, redskap, fröer och andra grejer såklart!


Jag förälskade mig i Tina Hellman/Sturehofs krukmakeris blåglaserade krukor.


Funderade länge på om jag skulle ha en men prioriterade i slutändan att köpa växter.


Dessa änglavingar var helt utomjordiska! Tänk om min kan bli så stor någon gång.


Så vackert med denna hysteriska blomningsfest också!


Vi gick runt några varv och tittade på allt fint, medan vi funderade på vad som skulle få följa med hem.


Högst upp på min växtönskelista har det stått FORELLBEGONIA sen jag var på Rosendals trädgård i höstas och inte köpte en. Från Pelargonfönstret fick jag nu äntligen en egen!


Vilken jäkla pjäs detta är alltså. LÖV it!


Mässans överraskning var nog att Sturehofs krukmakeri även sålde boronior: minismå, rosablommande träd. Det snedaste och vildaste exemplaret följde med mig hem! Och så blev det en ranunkel, som ni redan sett skymta.

I helgen går mässan Nordiska Trädgårdar av stapeln och jag ska försöka hinna dit. Växter alltså, vilken livspepp de ger!

odlingsrapport mars: chiliblom och kapade tomater


Jag har knappt hunnit fatta att det är mars och imorgon är månaden redan över. Vårdagjämningen är passerad och efter den senaste veckan vågar jag nästan säga att nu är det vår! Jag har tömt och rensat på balkongen, planterat om och beskurit. Låt oss ta en titt!


Den första mars satte jag en avokadokärna i jord med en uppochnedvänd vas över, och bara ett par veckor senare hade kärnan spruckit! Det betyder att roten letat sig ner och att ett skott redan är på väg upp, men det går långsamt. Än har ingen knopp tittat upp.


Två veckor in i mars började mina chiliplantor att knoppa, och en hann till och med slå i blom! På inrådan av växtgurugärin Mikaela nöp jag av knopparna och kände mig som en riktig skurk. Men det var liksom inte riktigt dags än.


Förutom knoppar var det flera plantor som börjat utveckla luftrötter. I krukorna var det alldeles fullt och detta betydde omplantering!


I större krukor. Nu blev det trångt under lampan!


Fattar inte hur detta ska få plats inomhus i två månader till? Tur att det blir ljusare så att visa kan flytta till fönstret istället.


En vecka efter att jag planterat om chili- och paprikaplantorna hade tomaterna (som syns som små spiror bara, långt ner till höger i förra bilden) vuxit till sin dubbla höjd och topparna slog i armaturen. Herreguud, kände jag spontant. Tur att jag sedan förra året har erfarenhet av att föröka tomatplantor med stickling. Det gjorde att jag vågade kapa stackarna på mitten.


Och sätta topparna i vatten för rotbildning! Med lite tur får jag dubbelt så många plantor.


En annan gynnare som behövde kapas på mitten var min präktiga paraplyaralia. Den här växten är säkert tio år gammal och den äldsta i min ägo (jämför med denna bild från 2012 liksom!). I ”nya” lägenheten har den tredubblat sin storlek på bara två år, och när ena toppen nu var på väg att växa sig ur fönstret var det dags att klippa av den. Smärtsamt, men spännande.


Jag har hört att en kan föröka paraplyaralia med toppskott. Det får vi snart se! Vifslan håller utkik efter rötter.


Annars har jag gjort en ny räd mot sorgmyggorna, köpt en rosastrimmig Maranta för 49 kronor (syns på första bilden i inlägget) och njutit av allt som tagit fart och börjat växa på riktigt i marssolen. Jag har också vunnit biljetter till och varit på Stockholms Trädgårdsmässa i Kista där jag fyndade några växter från önskelistan, men det tittar vi på en annan gång!

Hur går det för era gröna små?

Mer läsning:
odlingsrapport januari: frösådd i potatisgratängsformen
odlingsrapport februari: symbolisk tomatsådd och en nattlig räddningsaktion

blomsterdrömmen på Columbia road flower market /London i april 2016


I april förra året for jag och mamma till London, men jag ligger som alltid efter med bildrapporteringen. När mars nu bjuder hoppingivande solstrålar tycker jag det kan vara lämpligt att se tillbaka på den tid som snart kommer åter: våren. Och en sak kan vi väl konstatera – London är som bäst i april! Häng med på ett efterskottsbesök vetja!


Jag skonar er från alla flygbilder, men dessa svanar som jag såg från tåget på väg från flygplatsen får symbolisera ditresan. Vi dumpade bagaget och gav oss direkt av mot första delmålet: blomstermarknaden på Columbia road.


Det var så mycket fina blommor att jag höll på att förgås. Blommor i bukett, blommor på buske, små träd, krukväxter, plantor, kaktusar och allt till förfärligt billiga priser. Överallt kom folk kånkande på krukväxter och snittblommor och jag förbannade det begränsade utrymmet i handbagaget.


Det enda problemet var att det var lika mycket besökare som blommor, alltså så mycket folk att det inte gick att ta sig förbi någon utan alla rörde sig i myrsteg framåt som en kollektiv massa. Jag fick panik och kastade mig ut, genom en hylla med blommor, till gångarna utanför stånden.


Där fick jag lite mer andrum och kunde titta in i de intilliggande butikerna i lugn och ro. Även de gick i odlingens tema såklart!


Här fanns mängder av småsaker för kultivering och sticklingar.


Och dekorationer till hem och trädgård.


Terrakottakrukor med sån här patina är värd sin vikt i guld alltså, men kostade ynka två pund styck.


Jag är så himla svag för det lantligt pittoreska brittiska. Allt som har med syltburkar och tekannor att göra. Svamp och småfåglar. Ack, Mrs. Weasleykomplexen.


Planet hade gått från Skavsta klockan 06.30 så vi var inte bara trötta utan helt off vad gällde lunchtider, vilket ledde till att vi fick plats och beställde mat innan alla andra kom på samma idé. Inne på Stringray Globe Cafe fick jag den bästa pizza jag ätit i mitt liv: en stor vegcalzone med asmycket fyllning som jag förgjorde innan den hann hamna på bild! Toppade med en kaffe.


Ville bo i denna lilla komposition.


Och sen lämnade vi växterna för loppmarknad, men det är en annan historia!

hur jag odlar paprika i kruka på balkongen – utan extrabelysning


Den gröda från min lilla odling som väckte mest uppståndelse förra säsongen var helt klart paprikan. Den känns exotisk och är väl oväntad på en innerstadsbalkong i Stockholm, men den är så lättsådd och tacksam så jag kan varmt rekommendera alla som vill prova på odling att ge just paprikan en chans!

I år experimenterar jag med tidigare sådd under växtlampa, men för er som vill testa att göra som jag gjorde förra våren har jag sammanställt allt jag lärt mig om att odla paprika i kruka på balkongen – utan extrabelysning. Och för Stockholmsområdet är det dags att börja nu!


När jag skär upp och tillreder paprikan passar jag på att skrapa ur fröna. Jag väljer en mogen, röd frukt från ekologisk odling. Fröna låter jag torka på en bit hushållspapper och förvarar sen i ett kuvert tills det är dags att så.


Egentligen är det lite för kallt och mörkt i Sverige för att odla paprika, och därför är det viktigt att så den tidigt så frukterna hinner mogna innan hösten. Första året var jag för sent ute, och det hann bara bli en enda, pytteliten grön frukt innan plantan vissnade ner. Därför sådde jag 2016 mina frön redan nu, i början av mars, för att plantorna skulle hinna växa sig färdiga till september.


Jag satte flera frön i varje kruka med såjord och hoppades att ”några kanske gror”, men då 27 av dem grodde blev det ganska crowded. I år sätter jag därför ett enda frö i varje småkruka och lägger två tredjedelar blomjord med en tredjedel såjord på toppen, så slipper jag plantera om plantorna så tidigt. Ovanpå odlingen sätter jag en glaskupa, plastpåse eller något annat som hjälper till att hålla jorden fuktig. Sen ställer jag sådden varmt. Det kan ta någon vecka innan de första krökta paprikaryggarna börjar visa sig, men sen går det fort! Ta dem från värmen till ett ställe med så mycket ljus som möjligt.

Väljer du ändå att så flera frön i samma kruka (det är ju utrymmeseffektivt och en behöver inte så många krukor i olika storlekar) rekommenderar jag att du väntar tills de utvecklat sitt andra bladpar innan du planterar om dem. Det fick mina i mitten av april.


Här är mina småttingar alldeles ny-omplanterade i april. När jag flyttade dem bytte jag till vanlig planteringsjord.


I maj när plantorna vuxit sig ganska stora (och jag hunnit adoptera bort de flesta) satte jag över dem i större krukor.


Framemot juni började jag avhärda dem, alltså sätta ut dem på balkongen några timmar om dagen för att vänja dem vid utomhusklimatet. Jag skuggade dem för de värsta södersolstrålarna med ett tyg jag spände ut som ett spöke över dem och tomaterna. Skyddar man inte växterna är det lätt att de späda bladen bränns, vilket jag fick erfara, men så snart plantorna vuxit sig lite större klarade de både att vara ute dygnet runt och just paprikor njuter faktiskt av solgasset och vill gärna bo i söderläge.


Jag vattnade varje eller varannan kväll beroende på hur varmt och blåsigt det var och lät jorden torka upp emellan vattningarna. Under enstaka semesterveckor klarade de sig bra själva.


Mina plantor blommade och började utveckla frukter i början av juli. Jag nöp av de minsta och inbillar mig att det kanske gjorde att de la mer kraft på de frukter som var kvar, men det är bara en hypotes.


I september hade de vuxit sig stora. Inte fullt så stora som butikspaprikor, men tillräckligt för att stanna i växten. Det tog omkring en månad innan den gröna färgen övergick i rött och däremellan var jag rädd att de mådde dåligt eftersom frukterna fick brunsvarta fläckar, men det visade sig bara vara skiftet mellan två komplementfärger som skapade den effekten.


På den första och de sista bilderna i det här inlägget syns det att bladen tagit rätt mycket stryk efter en hel sommar i det blåsiga läget hemma hos oss, men det gick ju bra ändå!


Och i slutet av september kunde jag skörda ett par röda, mogna frukter från varje planta! Sån himmelsk lyx!

Hoppas ni vill prova att odla paprika! Jag får återkomma med en jämförelse när jag sett utfallet av januarisådd med växtlampa!

odlingsrapport februari: symbolisk tomatsådd och en nattlig räddningsaktion

Nu när februari är förbi känns det verkligen som vi passerat en vändpunkt. Den här månaden har det blivit tydligt vilka växter som är kvar i gamet och vilka som vandrat vidare till de evigt gröna vidderna. Min fina myrsine och den dumpstrade kalamondinen var gråa och torra inpå bara stammen och åkte till soprummet i varsin säck, medan andra tveksamma individer repat sig under månaden och gett ifrån sig små små tecken på liv.


En som var på vippen att stryka med men som ångrade sig i sista minuten var den lilla Ficus Moclame jag förökade med stickling förra sommaren och som under januari släppt alla blad och uppvisat allmänt dålig attityd. Men i februari har den faktiskt överraskat med nya bladknoppar!


Jag har vattnat alla mina krukor med nematoder mot sorgmygg, men kan efter drygt två veckor tyvärr inte påstå att problemet är helt avhjälpt, så kanske var det fel årstid att beställa dem.


De mest utsatta plantorna (mina ståtliga citroner – titta på dem, där är några som inte tagit stryk av vintern) fick sig en omplantering med noggrann rotskrubb. Nu hoppas jag det fungerar.


Den 10:e februari sådde jag tomater. Den 10:e februari är ett symboliskt viktigt datum för mig, då förlorade jag en vän för sex år sen och sen dess är det en väldigt konstig dag. Det kändes mindre konstigt och mer bra när jag fick så tomater – något som kan växa och kontrastera mot allt som är mörkt i februari, och i synnerhet den 10:e.


Tre frön grodde och har precis börjat utveckla sina första karaktärsblad! Så himla gulligt! Det blev Sweetbaby igen eftersom den var så lyckad förra året.


Bortsett från en incident då Vifslan spelade in en boll i paprika/chili-odlingen och vände upp och ner på ett par krukor har familjen i ugnsformen stått sig bra och tjockat på sig. Växtlampa är uppenbarligen årets investering och det känns så lyxigt att få njuta dessa småttingars sällskap såhär tidigt på säsongen.


Det knasigaste som hänt i växtväg denna februari var när Andreas härom natten kom hem från en kväll på stan och efter ett väldigt stånkande och slamrande i hallen kom in i sovrummet för att exalterat proklamera att ”JAG HAR RÄDDAT ETT TRÄD ÅT DIG!”.

Det var en torr och ledsen oliv som dumpats bredvid återvinningsstationen. De få blad som satt kvar var köldskadade och många kvistar torra som fnöske, men längst in i kronan är grenarna ännu sega och fulla med grön sav. Vi får se om den kan återhämta sig! Helst vill jag det för Andreas skull, denna växtskeptiker som med stor tveksamhet sett vårt gemensamma hem fyllas av grönska men som efter förra sommaren sa att ”nästa år ska jag hjälpa till med tomaterna, det var ganska fint ändå” och som nu alltså genomfört sin första växträddning. Ett par månader till så är han fullfjädrar växtdudi (maskulin form av växtgäri?)!


Hur går det för era grönsaksland, balkongplaner och fönsterbrädor?

Tidigare inlägg:
Odlingsrapport januari.

odlingsrapport januari: frösådd i potatisgratängsformen


Den andra veckan i januari kunde jag helt enkelt inte hålla mig längre, utan åkte och köpte en växtlampa. Det blev modellen Root!t från Willab Garden som var på kampanjpris och såg trevlig ut.

Så petade jag ner sex små frön från en paprika (ekologisk spetspaprika från Ica den här gången) tre chili Impala från Impecta förhandel och tre chili Aji blanco cristal från Runåbergs fröer i varsin kruka och satte dem att gro ovanpå elementet.


Ca tio dagar senare visade sig den första krumma paprikaryggen! Hejhej!


Och en efter en reste skotten sina späda bladnypor mot solen. Allt grodde utom en paprika, vilket jag tycker är bra utdelning! Nu fick hela familjen flytta in under växtlampan.


Den var ungefär hundra gånger större än jag beräknat och fick inte rum i fönstret där jag tänkt ha den, så istället odlar jag under pianot.


Några krukväxter har fått komma dit på solsemester, kolla till exempel mina fina citronplantor två bilder upp! Jag satte dem i mars förra året och de har blivit så stiliga och jag är så stolt!


Chilin och paprikan har sträckt på sig och sträckt på sig och varje dag kryper jag in under pianot för att se hur där ser ut. Nu är andra bladparet på väg!


De står himla lyxigt i en ugnsform ur serien Kosmos av Berit Ternell för Uppsala Ekeby. Formen är perfekt för 12 småkrukor fast Andreas gnäller om att han behöver den till potatisgratängen, så om ni hittar en på loppis får ni hojta!


En annan som trivs under växtlampan är katten Tofslan som skyfflar undan plantorna för att få plats att lägga sig på rygg och sola. Vifslan tror nog det är d-vitamin i paprika för hon har i vanlig ordning tuggat lite här och lite där på skotten.

Är det någon annan som smygstartat med odlingssäsongen? Jag är så spänd på att se vilken skillnad det blir med växtlampa. I år sådde jag paprikan två månader tidigare än förra året (då jag inte hade någon extrabelysning) och chili är jag helt ny på. Kan jag få stämma upp i ett förväntansfullt iiih!?

längtan efter balkongsommar


Just nu är jag inne i en intensiv längtan efter försommar på balkongen. Så snart granen åkte ut började jag vända och vrida på mina krukväxter, leta efter tecken på att de mår bra fastän det är mörkt och torrt, göra utrymme för krukor och trädgårdshandskar i ett lättillgängligt skåp. Jag drömmer om förkultivering på fönsterbrädan, späda skott och frodig potatisblast, att läsa i solen och att titta till mina små gröna krukkompisar varje dag.


Det är långt till vår och än får jag hållas.


Under tiden planerar jag, beställer frön och läser på om växtbelysning utifall jag skulle få för mig att tjuvstarta lite ändå.


Förra året sådde jag paprika, citron, avokado och märgärt. Jag satte potatis och adopterade en tomatplanta som jag dessutom lyckades föröka med en stickling. I år tänkte jag även prova chili och morötter.


Vad drömmer ni om för växter i vår?

fyra sticklingar i kruka


Nu var det länge sen vi pratade odling här på bloggen och som ni såg tidigare i veckan har min fina höstbalkong bara fått förfalla under de gångna månaderna. Hösten överrumplade mig som varje år, och vintern än mer. Djupt hann snön lägga sig innan jag fick tillfälle att klippa ner de gamla grånade tomat- och paprikastammarna.


Men samtidigt som stelfrusna rotklumpar och vissna löv gick sitt öde till mötes i en svart sopsäck blandade jag upp mina sista rester ur jordpåsarna och satte fyra sticklingar i varsin kruka.


När jag var på skördefest i Rosendals trädgård i september spanade jag in en växt med prickiga blad och röd undersida. Varför köpte jag den inte? Varför köpte jag den inte? Varför köpte jag den inte? mässade mitt huvud efteråt, men vet ni att bara ett par timmar efter att jag publicerat inlägget med samma frågeställning på bloggen så dök det upp en stickling av liknande art i en odlingsgrupp på Facebook! Änglabegonia hette sorten, antagligen för att bladen är formade som vingar, och även om den här inte hade lika intensivt kritvita prickar och var grön på baksidan av bladen så kände jag att det var menat att den skulle bli min. Och det blev den!


Efter att ha stått lite för länge i vatten och rotat sig började den dessutom blomma, så nu kände jag att det var hög tid att den fick komma i kruka. Såhär fin är den just nu!


Murgrönekvisten hittade jag en dag, mystiskt liggandes på golvet framför en av mina krukor. Ingen av katterna ville erkänna sig skyldiga till brottet så jag får väl anta att det är Andreas som tuggat av den. Nu sitter den i alla fall i en sirapsburk jag köpte i London förförra våren (bara för burkens skull uppenbarligen).


När jag träffade Monthly Makers härom veckan hade Mikaela med sig massor av sticklingar av palettblad, varav jag fick en kvist. Himla ledsen såg den ut efter att ha rest, hängt på kontoret, rest igen och slutligen kommit i vas hemma hos mig, men på några dagar repade den sig fint. Nu står den i en liten grön kopp jag hittat för en 10:a på Myrorna och som påminner väldigt mycket om min grönglaserade Gränsforskruka, så kanske får den göra sällskap med min adiantum så småningom.


Sist och definitivt minst fick jag en mikroskopisk elefantöra av Anna María, som slagit rot efter några veckor i en äggkopp. Den fick flytta in i min yttepyttigaste kruka med ett kryddburkslock som fat och är så hysteriskt söt att jag baxnar!


Att föröka växter med sticklingar är verkligen bland det roligaste som finns, och en så fin grej att byta med varandra. Det tycker Vifslan också!

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.