lär känna mig på min 30-årsdag!

Idag fyller jag 30 år! Jag är inte så förtjust i att fira min egen födelsedag och 2020 är ju ett extra knepigt år, men en fin tradition jag har haft här på bloggen är att skriva ett litet lär känna mig-inlägg i samband med att jag fyller år. Så det spontanar vi igen!

Jag heter Alicia Sivertsson och fyller 30 år idag, samma tag som Billy the Kid, vilda västerns mest beryktade laglöse, hade fyllt 161 om han ännu levat.

Lär känna mig på min 30-årsdag - www.aliciasivert.se

Foto av Andreas

Min sambo Andreas sa att ”vanliga tjejer önskar sig märkeshandväskor när de fyller jämnt men min tjej vill ha en Dremel”, och det stämmer. Jag önskade mig ett multiverktyg och en lödpenna och fick båda för efter drygt sju år tillsammans vet Andreas att jag inte är som alla andra. Vi träffades när vi bägge jobbade på en biograf och han tyckte jag var superweird som läste The Book of the American West i personalrummet på rasten. Nu har han vant sig.

Lär känna mig på min 30-årsdag - www.aliciasivert.se

Foto av Ellinor

Vi bor i Gustavsberg utanför Stockholm i en lägenhet på bottenplan med liten trädgårdstäppa och utsikt över ekparken. Förutom Andreas trängs även katterna Tofslan och Vifslan med mig i 120-sängen som vi byggt själva. Jag har fallit fullständigt för Värmdö där jag finner mycket av min inspiration och glädje i bruksortens historiska byggnader och marker. Men när vi är klara här vill jag bo på Gotland.

Lär känna mig på min 30-årsdag - www.aliciasivert.se

Jag är utbildad Levande Verkstadspedagog och jobbar i vanliga fall med att hålla kurser i bild och form för barn och unga vuxna. Sen hösten 2019 är jag dock sjukskriven för utmattningssyndrom och detta har verkligen varit ett ultrapestigt år för mig. Det har resulterat i att detta blivit lite av en deppblogg vilket jag tänkte försöka råda bot på nu MEN jag är evigt tacksam för er som hänger med mig genom skaparprocessens och livets alla med- och motgångar. En bra grej som hänt 2020 är att jag börjat bygga ett Muminhus i miniatyr vilket är min terapi (förutom den riktiga terapin jag går i alltså). Och att jag börjat jogga vilket ger nån slags känsla av att man fortfarande lever.

Lär känna mig på min 30-årsdag - www.aliciasivert.se

Mitt livs idoler är Tom Waits och Tove Jansson, men det vet ni ju redan. Jag har också alltid älskat Harry Potter men är så less på J.K. Rowling just nu. Jag har inte haft några julkänslor alls hittills men nu börjar jag ändå längta efter att äta lussebullar och sy ett julklappsförkläde. Sen vill jag helst att det blir vår igen.

Mina ambitioner för det kommande levnadsåret är att börja blogga igen, bygga en veranda till Muminhuset och äta så många marmeladkulor jag hinner. Efter det kanske jag kan återgå till livsmålet att bli vilda västerns näst mest beryktade laglöse. Det vore fint!

lågtryck

De sista löven faller i allén utanför sovrumsfönstret. Lägger sig tillrätta ovanpå högen jag krattade ihop härom dagen. Det känns länge sedan som solen hittade hela vägen in i lägenheten. Men det är mycket som fortfarande är vackert.

Det har gått ett år sen jag gick in i väggen. Redan. Bara. Tiden springer ifrån mig fast den sniglar sig så långsamt, och vi har inte hörts på ett tag. Jag är heltidssjukskriven igen och väntar på att få börja fördjupad rehab. Förhoppningsvis. Tittar på Gilmore Girls för andra gången det här året. Folkhälsomyndigheten skärper sina riktlinjer. Min morfar dör. Inte i covid-19 utan av helt vanlig, förbannad blodförgiftning. Min älskade, älskade morfar. Han som lärde mig berätta i bilder.

Träd teckning - www.aliciasivert.se // teckning trädteckning teckningar döda träd gamla ihåliga knotiga illustration bläck tusch svartvit svartvitt staedtler mars matic 0,4 rita skissa alicia sivertsson

Knäna sviker mig men jag springer längsmed vattenbrynet fast det gör ont. Konstaterar att måsfåglarna också lämnat Gustavsberg och jag undrar om de far på semester eller hem. Undrar vilket jag gör. När löven faller blottas sårbara träd och jag börjar teckna igen. Med pennan jag fått av morfar.

På många vis är jag starkare än för ett år sen, på andra mer bräcklig än någonsin. Min lilla knäckebrödssjäl i tunn pappersförpackning. Tål varken väta eller tryck. Och höstluften är ett lågtryck som jag blir till smulor under. Det är kallt och svettigt på samma gång. Som en molande huvudvärk som inte avhjälps med vare sig kaffe eller socker.

Jag går ut och krattar igen.

Vaxholm: husinspiration med torn och snickarglädje

I år var det som att hösten kom redan innan augusti tog slut. Nu tar jag jackan på mig och drömmer mig tillbaka till de små äventyr den här sommaren bjöd på, allting till trots. Ett av dem var att åka med grannarna till Vaxholm, strax innan semestern tog slut. Jag hade aldrig förut varit där förut och förväntade mig en ganska turistig ö, fråga mig inte varför, men blev väldigt positivt överraskad! Jag bara måste visa.

Vaxholm, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se // hus inspiration husinspiration inspirerande gulliga gamla detaljer detalj snickarglädje gult hus med gröna fönster torn veranda

Det som skulle bli en utflykt med strosande, glass och inspektion av ön blev allt detta, men också en heldag i husinspiration. Gata upp och ner av vackra, personliga små och stora skärgårdshus. Prydda med tinnar, torn och snickarglädje. För en som älskar att titta på hus, måla hus och numera även bygga miniatyrhus var det nästan överväldigande! Jag fnattade fram och tillbaka längsmed vägarna och gnydde över att jag omöjligt kunde hinna se vartenda ett ur alla vinklar.

Vaxholm, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se // hus inspiration husinspiration inspirerande gulliga gamla vaxholms hembygdsgård norrhamnen

Vi gick ner mot Norrhamnen och stannade vid vattenbrynet för att titta på Vaxholms hembygdsgård. Nästa utflykt ska den och museet (som visar ett fiskarhem) definitivt besökas!

Vaxholm, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se // strand stranden staket

Vaxholm, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se // hus inspiration husinspiration inspirerande gulliga gamla detaljer detalj snickarglädje röd stuga rött skjul fiskebod bod båt

Överallt fanns detaljer att titta på och även de små uthusen verkade byggda med fantasi och finurlighet. Se bara på de gröna dörr- och fönsterfodrens hörn med små hål i. Eller de pelarlika husknutarna.

Vaxholm, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se // hus inspiration husinspiration inspirerande gulliga gamla detaljer detalj snickarglädje grönt lummigt lummig trädgård

Somliga hus nästan doldes av lika pittoreska trädgårdar.

Vaxholm, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se // hus inspiration husinspiration inspirerande gulliga gamla rött hus gröna dörrar grön dörr ljusgrön

Vaxholm, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se // hus inspiration husinspiration inspirerande gulliga gamla rött hus gröna dörrar grön dörr ljusgrön

Andra var så gamla att våningarna lutade åt lite olika håll.

Vaxholm, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se // hus inspiration husinspiration inspirerande gulliga gamla detaljer detalj snickarglädje

Det fanns snickarglädje för alla veckans dagar.

Staty av Tomas Lacke. Foto av Alicia Sivertsson vid Roddarhuset Vaxholm

Vi tittade in i Roddarhuset, ett galleri med café och utsikt över vattnet. Här syns två svanar bakom en skulptur av Tomas Lacke.

Tornvillan på Vaxholm, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se // hus inspiration husinspiration inspirerande gulliga gamla vitt hus med torn villa

Det ena huset tronade över det andra. Det var som att alla var byggda av olika muminpappor som försökt imponera på varandra. Här syns Tornvillan.

Vaxholm, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se // kastellet båt gul färja linfärja

En gammal linjefärja som mest såg ut som mina kusiners leksaksbåtar tog oss över till kastellet.

Vaxholm, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se // kastellet

Vaxholm, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se // kastellet Muminutställning mumin mumintrollen tove jansson

I en av byggnaderna råkade det vara Muminutställning! Så perfekt tajming, både för mig och för grannbarnen som just fått Kometen kommer av mig.

Vaxholm, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se // hus inspiration husinspiration inspirerande gulliga gamla brandstationen brandstation klockstapel torn

Brandstationen.

Vaxholm, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se // hus inspiration husinspiration inspirerande gulliga gamla brandstationen brandstation klockstapel torn

Söt ifrån bägge håll!

Vaxholm, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se // trädgård inspiration trädgårdsinspiration krasse luktärt

Vaxholm, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se // hus inspiration husinspiration inspirerande gulliga gamla vaxholms rådhus rådhuset torn klocktorn kupol tak

Innan vi kunde åka hem behövde jag absolut leta reda på ett hus jag skymtat från båten. ”Det hade ett tak med ett litet hus med en lök på och ett ännu mindre hus i toppen!” skrek jag exalterat och viftade med armarna. Som tur var anade Jenny i vilken riktning vi skulle gå.

Vaxholm, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se // hus inspiration husinspiration inspirerande gulliga gamla vaxholms rådhus rådhuset torn klocktorn kupol tak

Det fantastiska taket visade sig sitta på rådhuset och var värt promenaden. Jag menar bygger man muminhusmåste man inspektera den här typen av arkitektur noga.

Vaxholm, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se // hus inspiration husinspiration inspirerande gulliga gamla blått hus muminhus blå

Och apropå muminhus! Denna kåk passerade vi på väg tillbaka till bilarna.

Vaxholm, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se // hus inspiration husinspiration inspirerande gulliga gamla blått hus muminhus blå

Hundra procent säker på att det bor troll bakom kakelugnarna.

Tack för inspirationen, Vaxholm, och på återseende!
Har du besökt något särskilt inspirerande resmål i sommar?

Mer läsning:

+ Om havsutsikt och gamla sjövisten på Sandön.

vi låtsas att det regnar (och så gör det det)

Juni har varit idel sommardagar hittills. Knappt skuggan av ett moln har passerat över gården.

Klematis Piilu, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Men igår kväll ställde jag ut alla växter från husväggen. Radade upp krukor på altanräcket och på utemöblerna. För nu skulle det äntligen regna.

Penséer och tagetes samlar regnvatten, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Men det var som en slät kopp kaffe utan påtår. Fuktig jord på toppen av krukorna men inget vatten uppsamlat i faten. Tagetes och pensé hade slagit sig ner runt bordet och skrek om påfyllning. Jag gick en promenad genom det fuktiga gräset, fick blöta tår och andades in den friska sommarfukten. Önskade mig mer. Gick in igen och tände lampor. Tänkte att om vi låtsas att det regnar så gör det kanske det.

Hemulen sorterar frimärken, av Alicia Sivertsson @moominiatures - www.aliciasivert.se

Mitt Muminhus har växt till sig sen vi hördes sist. Jag lekte mina regnlekar tillsammans med Hemulen som fick sortera frimärken i arbetsrummet. Typisk inomhusaktivitet när det regnar.

Katten Vifslan, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Och efter en stund hördes det efterlängtade smattret mot rutan igen. Det kom en enda blixt och den var nära. Jag räknade inte sekunderna till dundret men jag höll andan. Så tog jag Vifslan med mig ut och vi satte oss under taket vid dörren för att lyssna och nosa. Om vi var riktigt tysta kunde vi höra penséerna sjunga.

Vi låtsas att det regnar (och så gör det det), foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

mars är inställt

Vad är egentligen mars? Annat än ett vakuum. Och virus. Virus överallt. I tidningarna, på bussen, på jobbet, i mataffären, i huvudet, i lungorna, i magen, i hjärtat, i själen. Jag förlorar mig i detta virus. Saknar redskap att hantera samhällsoro, nya arbetssätt och omlagda rutiner. Kan med min skadade hjärna inte processa vad som händer. Jag får influensa och är direkt tacksam över vilan och chansen att isolera mig. Ligger ändå med näsan klistrad mot nyhetssidorna.

Stuga i Höjdhagen, Gustavsberg - www.aliciasivert.se

I mars kommer våren men den kommer i skymundan. Krokus och lökväxter som rådjuren betar av. Fiskmåsarna flyttar tillbaka till hamnen men säger ingenting. Jag hittar övergivna stugor och tränar på att gå långsamt. Känner på trädens bark i ett försök att lämna huvudet och vara på jorden. En granne rastar föreningens höns i skogen, en häst går förbi sovrumsfönstret. Jag ökar till en och en halv dos.

Karantänkatter, Tofslan och Vifslan - www.aliciasivert.se

Somliga hanterar hemmalivet bättre än andra. Det vill säga både jag och katterna trivs såhär. När jag blivit frisk målar jag pallkragar med kvarbliven färg från huset. Brunt. Allt är brunt men jag tänker att det blir bra ihop med gröna blad, fast jag knappt vågar tro på framtiden. Tomatplantorna gläntar på locket till det lilla växthuset och jag dricker första koppen kaffe ute på altanen. Läser Josas bok när jag orkar. Orkar för det mesta inte. I ärlighetens namn spelar jag tv-spel större delen av mars.

Mars är ett vakuum och ett mellanläge. Hela tiden på helspänn, hela tiden klicka på uppdatera sida. Jag förlorar all kreativitet igen. Ritar väl ett träd ibland, men lämnar stickningen i sin påse. Byter kattbilder med morfar. Tar ut Vifslan på koppelpromenad. Andas, andas, andas. Uppdaterar sidan.

The Post War Dream II, akrylmålning av Alicia Sivertsson. Sovrummet i mars - www.aliciasivert.se

Mars är inställt. Allt är inställt. Men det passar mig lika bra. Jag behöver inte ha dåligt samvete över allt jag inte orkar.

januari och februari

Januari och februari är väntan, men jag vet inte på vad. Vardags väntan på helg. Helgdags väntan på något. Något som får hjärtat att klappa eller slå.

Båt i Farstaviken, januari i Gustavsberg - www.aliciasivert.se

Januari minns jag knappt. Det är skytteltrafik fast i låg hastighet. Till och från, till och från. Jag längtar efter pauser men det är som att hela livet är på paus. Jag tittar i kalendern i efterskott men hittar knappt några anteckningar utom läkarbesök. Till och från, till och från.

Januari är grått, halt och blåsigt. Ibland fryser vattnet närmast strandkanten men mest regnar det. Jag har fortfarande inte bytt ut mina sneakers mot vinterskor. De blir bruna och fläckiga vid tårna.

Frusen äng i Gustavsberg, februari - www.aliciasivert.se

I februari klarnar det lite. Himlen alltså. Står jag riktigt tätt tryckt mot hörnet i klädkammaren på morgonen kan jag få vintersolen i ansiktet. Den är frostig runt kanterna men ljummen i mitten. Att titta på den gör ont i ögon som vant sig vid gråskala. Den når vårt altanräcke prick klockan ett på eftermiddagen. Vårt altanräcke. Det är ett år sen vi var här på visning.

Februari är dofter av en vår som är för tidig, av en vinter som uteblivit. Långdragna spår av en höst som aldrig lämnat. Koltrasten sjunger i avenbokshäcken och i grannens rabatt slår snödropparna ut. Jag ritar träd och lägger upp maskor till en kofta. Minns vad jag sa i december. Ett steg i taget, en dag åt gången, en maska i sänder tills det vänder.

Ham on rye och godis - www.aliciasivert.se

Februari är sportlov med pannkaksfrukost och jag lämnar inte Värmdö på en vecka. Rensar tidiga maskrosor ur grusgången och övar på att inte göra nytta. Sydsluttningens nyponbuskar skjuter skott och det viskas redan om vår. Jag passar grannarnas marsvin och mina fingrar luktar selleri i en vecka.

Snö, februari - www.aliciasivert.se

De sista dagarna i februari kommer slutligen snön. När den väl börjat falla vill den aldrig sluta. Jag sitter vid fönstret och handfållar gardiner medan världen utanför blir mjuk och vit. Vet inte vad jag ska känna inför saken. När mars kommer har det mesta ändå tinat bort.

mina sportlovsplaner + tankar om återhämtning

Ni som hängt här ett tag vet att jag är förtjust i att göra upp långa listor med planer för lediga dagar. I fredags gick jag på ett efterlängtat sportlov, men den här gången är mina planer enbart dessa:

Lägga upp en stickning
Passa grannarnas marsvin
Så tomater
Nå level 200 i Red Dead Redemption 2
Läsa True Grit

mina sportlovsplaner - www.aliciasivert.se // garn sticka stickning bok true grit charles portis ps4 tv-spel frön så sådd sportlov planer återhämtning

Långa listor på projektplaner, drömmar och alla bestyr jag inte hinner med i vanliga fall gör det lättare för mig att orientera genom lediga dagar. Jag älskar att göra upp listor och att välja ur dem, det är ingenting jag vill ändra i det beteendet. Men jag måste också lära mig att värdera tiden då jag inte gör så himla mycket nytta. Eller rättare sagt tiden då jag bygger upp förutsättningarna för att kunna vara nyttig. Tiden för återhämtning och uppladdning.

I torsdags fick jag min diagnos uppdaterad. Från reaktion på svår stress och anpassningsstörning till utmattning och depression. Jag känner en sån sorg och frustration med samhället som hela tiden hetsar oss till att prestera mer, att aldrig vara nöjda. Att vara för stressade för att ta paus, inte ha tid att stanna hemma när vi är sjuka, att närmast förakta vila. När min psykolog först frågade mig vad jag gör som återhämtning förstod jag inte vad hon menade. Det hade jag aldrig ens tänkt på. Senare har jag insett att trädgårdsarbete, broderi och annat skapande är återhämtande för mig och att den mesta återhämtning jag gör är aktiv. Det vill jag inte heller ändra på. Men jag vill lära mig att vara nöjd utan att kunna bocka av punkter från en lista. Utan att behöva känna att jag maxat min prestation samtidigt som jag haft roligt. Det är en utmaning när man är van vid att aldrig vara nöjd. När man blir nervös av att inte veta vad man ska göra. När man vant sig så vid stress att man blir sjuk innan man säger stopp.

Det är en utmaning, och jag börjar min träning den här veckan. Med fem vilsamma sportlovsplaner som i princip uppfyller sig själva. Jag menar vem kan låta bli att lägga upp en stickning med så mycket garn omkring sig?

Vad ska du prioritera för återhämtning den här veckan? ❤

ett försenat tack

Snö på innergården, julen 2019 - www.aliciasivert.se

Jag vill säga ett försenat tack.

I slutet av november berättade jag lite om hur jag mått och hur jag mår. Ni har svarat så fint. Ni har stöttat mig, lyft och hållit om. Jag samlar fortfarande kraft för att svara er individuellt. Accepterar att det går långsamt att kommunicera just nu. Börjar kunna formulera ord eller läsa och ta in dem, men har svårt att göra kombinationen.

Det känns faktiskt bättre. Under de senaste veckorna har det börjat vända. Depressionen rinner ur kroppen. Jag har fortfarande alla de olyckliga känslorna, men de tar inte upp lika stor del av varje dag. Huvudet känns som stuvade makaroner och jag kämpar mot tröttheten h e l a t i d e n men jag är lite mer mig själv i pauserna.

Så tack.
Tack, inte bara för att ni är fina människor som har tålamod med en sjuk person. Utan för att ni är här, och håller om.
Det hjälper ❤

hej från Vemodemort

Den första oktober satte jag mig i förrådet på jobbet och grät. Jag ringde vårdcentralen och sa att jag tror jag är på väg att bli utmattad, skrev ett mail till chefen, suddade instruktionerna på whiteboardtavlan och gick hem. Det var som att allting tog slut på en gång. Min inspiration, min energi, min glädje och all min kraft. Alltsammans. Allt som var jag. Jag blev som Voldemort under bänken på King’s Cross där i slutet av HP7. Liten, fjällig och kvidande. Inte mycket mer är jag nu, jag har ännu inte stoppats i någon återuppväckelsegryta om man säger så. Saknar blood of the enemy, forcibly taken för att fortsätta den här liknelsen men tappa kronologin. Men jag ligger inte under bänken längre. Kanske har jag hasat mig upp på armbågarna, kanske sitter jag upp med huvudet lite snett för att inte slå i bänkens underrede. Men jag sitter alltjämt fast där under och är en pinsam skugga av mitt egentliga Dark Lord-jag.

Vissen ormbunke med regndroppar, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Två månader har gått. Jag har börjat jobba 25% igen. Gjort framsteg och tillbakasteg. Skrattat igen och gråtit på bussen hem. Gett mig fan och gett upp. Gått ut och gått hem. Tagit initiativ till att skicka mail ena dagen för att sen stänga av telefonen på min födelsedag och gömma mig. Stickat några varv och repat upp. Blivit av med magkatarren och fått den tillbaka. Försökt med ”accio personlighet” men fått nån fejkkostym från Zonko’s. Jag förstår att hälften av den här texten är obegriplig för Harry Potter-ofans men ni får fritt fantisera.

Tänk en utarbetad, deppig liten Voldemort med anpassningsstörning, förresten. Det är ju så sorgligt! Vemodemort. Det är jag just nu.

Jag får bra hjälp, och även om jag som vanligt gör tusen avstickare från vägen mot målet så är det som att jag vandrar inom en 180 gradig-zon mot mer eller mindre rätt riktning i alla fall. Men det är mycket som ska komma i ordning igen, samtidigt som allting går så fruktansvärt långsamt. Mitt huvud mest av allt.

Jag har ändå känt att jag skulle vilja börja skriva här igen. Med risk att tappa tråden ofta, lämna tidigare trådar oförankrade och omväxlande vara Vemodemort, omväxlande olidligt glättig för chansen att få tänka på något annat. Jag har t.ex. en julgrej på gång till helgen som blir kul, några tröstloppisfynd jag vill visa. Kanske får ni se det tiotal små Weasley-tröjor i miniatyr jag stickat för att jag inte kunnat komma på någonting annat. Kanske blir det ingenting. Men nu vet ni i alla fall. Alltså att jag är okej, fast inte okej liksom. Men på gång typ, fast inte så aktivt. Men att jag gör nån slags frustrerad piruett i marginalerna ibland när ledan blir för stor.

Så hej, typ, från Vemodemort. Jag hoppas att ni har det drägligt denna regniga november, eller i alla fall härdar ut i dess odräglighet. Och är det någon som har tillgång till Naddebos blod till min återuppväckelsegryta så tar jag tacksamt emot det.*

* För den som inte förstår vad Stockholms kulturborgarråd har här att göra så har han inte det. Jag bara raljerar. Det är inte bara hans fel förstås att det skärs ner på kulturen och att vi som försöker jobba med den blir utbrända och olyckliga, det är hela borgerlighetens fel. Så ett blood sample från blandade borgare går också bra. Eller Naddebo, fast det inte bara är hans fel. Men I marked him as my equal av misstag liksom så nu är det som det är. Och han blev Harry Potter och jag Voldemort i den här allegorin. Ta det som ett bevis på att min hjärna inte riktigt funkar som vanligt.

september är skogsfynd, handarbetslusta och att inte räcka till

September. Vi är inte bästa vänner du och jag. Du kommer med förhoppning men du lovar ingenting.

Vanten Sanda, mönster av Maja Åkerström, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Du är tesäsong och handarbetslusta. Jag stickar vantar, broderar röda bär på ljusblå botten och kammar Tradera efter tyger att sy av. Drömmer om stickprojekt, en mörkblå kofta och en randig Too-tickitröja i solgult.

Kurt och Idöborg bakom nypon, september i Gustavsberg - www.aliciasivert.se

Du kommer med skogsfynd. Nypon som juveler i buskarna, trattkantareller bredvid promenadstigen, fast för små ännu. Jag går ut om kvällarna med svampkorg och sekatör, fyller bunkar med rönnbär, nypon och fläderbär. Rensar, fryser in, kokar chutney och sylt. Går ut igen för att samla mer.

Jag gör mitt bästa. Är utomhus mycket, spelar sällskapsspel, simmar, har skapardag, går på auktion, läser Fredrik Backman och skrattar högt. Äter pannkakor, planerar resor, bokar kurser, bakar bröd. Försöker fokusera på glittret men känner mig ändå grå varje morgon och om kvällarna. Dras med snuva och ömmande hals halva månaden.

Promenad, september i Gustavsberg - www.aliciasivert.se

Promenerar till Byggmax med Andreas för att köpa en spade, skrattar så vi kiknar och får stanna. Klipper ner spaljén, gräver ner vinbärsbusken. Binder upp vildvinet och planterar ljung i blomlådorna. Sen åker han utomlands i en vecka och om kvällarna är det mörkt. Jag lyssnar på Marie Nilsson Linds sommarprat, skalar polkabetor och gråter så jag snorar ner i diskhon. Läser Lantliv, löser korsord. Jobbar, bakar paj, monterar mina första expanderpluggar. Köper ett kilo godis och saknar honom så oerhört mycket.

Höstmarknaden är regnig men bra och Thea kommer hit. Jag sparar minnen av många bra dagar från höstens första månad. September, kanske är det jag som inte räcker till, snarare än du?

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.