december: drivkraft, återhämtning och dagar som är mina

Nog är det här den vackraste decembermånad jag upplevt. Snön kom redan till Lucia och har legat kvar i Gustavsberg över jul. Jag fick se björkallén i vit skrud för första gången och i tjugo minuter stod jag under oxeln och såg sidensvansarna plocka bär. Som ett julkort – fast alldeles på riktigt.

Det här är den första december jag verkligen lyckats gå ner i tempo mot jul. Allt har fått ta den tid det behöver, ingenting har fått ta status som måsten. Vi har mött myset med öppna armar och anammat julen i dess lugnaste form, jag och Andreas och katterna tillsammans.

Skavsår och adventsljus

December är upptakt och förberedelse. December är att skrattande bära hem julgranen i snöstorm och motvind och att med stelfrusna fingrar binda en girlang av granris att hänga på balkongen. December är julmarknader, loppisar och film. Tio matlagningsprojekt på en gång, hemgjort godis och varm choklad. December är att tända adventsljus för en vän och för min farmor. December är pulsande promenader och skavsår från vinterkängorna. Att låta sig uppslukas av barndomens nostalgi, skapa nya traditioner och finna ro i upprepning. Copy paste av det bästa från tidigare år, fast med mycket mer lisa i själen den här gången. Tänk att jag ändå lyckades med det.

Mänsklighetens drivkraft

Men i mig gror en oro, en sorg och en vrede. Den har satt sig om en värk i övre delen av magen och jag blir inte kvitt den. Majoritetsskiftet i Stockholm och den nya nationella budgeten innebär fruktansvärda nedskärningar för kulturen, och värst drabbas barnen. Mina barn, mina elever, mina kollegor och våra lokaler. Våra arbetssituationer och resurser. 45 miljoner mindre till Stockholms Kulturförvaltning under 2019. 100 miljoner mindre till Sveriges kommunala kulturskolor. Var tionde tjänst ska bort, tiotusentals elevplatser riskerar att försvinna över landet. Teatern i Hässelby gård är redan uppsagd. Det har varit tunga veckor i slutet av terminen, och det är inte en enkel vår som väntar oss nu.

I januari vill jag skapa strukturer, mål och planer. Möta utmaningar och låta min kreativitet finna på lösningar. Strida för kulturen och de kreativa uttryckssätt som räddat mitt liv och lett mig genom ångest, sorg och misstro. Som givit mig tilltro till min egen förmåga, redskap att göra själv, styrka och mod att dela med mig. I januari vill jag strida för alla barns rätt till konstnärligt utlopp. För kreativitetens roll som motivation att undersöka, uppfinna och göra verklighet av idéer. För kulturen som hela mänsklighetens drivkraft.

I januari vill jag det, men inte nu. Inte än. Än är det december och dagarna är mina. Mellandagarna är vilodagar och tid för återhämtning.

Tid som får gå sakta

Böcker att läsa, filmer att se, en längtan efter att teckna och en dåsighet som får allting att gå långsamt. Räta maskor på rundstickor, varv på varv, och fötterna i fårskinnstofflor på soffbordet. Drygt elva timmar Sagan om ringen och säkert lika många liter julmust. Spelkväll, vinterpromenad, vänner och familj. Närvaro och en dag i sänder. Den här tiden är min och just nu finns inga måsten. Sidensvansarna plockar bär och gör sig redo för det nya året. Jag hoppas det blir fint, för dig och mig, för djuren och för barnen. Gott nytt år kära vän och tack för det som varit.