den kreativa sista semesterveckan

Sista semesterveckan har verkligen känts som Den Sista Semesterveckan. Har haft en kraftig dipp i ork och ökning i ångest och trötthet. På tisdag börjar jag jobba igen – ynkliga 20%, men hela kroppen sätter sig emot. Har nog aldrig önskat så innerligt att få bli lämnad ifred och bygga miniatyrer som nu.

Så jag har överkompenserat. Skapat små små saker i cernitlera åt Muminfamiljen. Höll på så länge att jag fick huvudvärk och mådde illa, men till sist blev det en väldigt gullig liten jordgubbstårta som jag ska visa på Instagram imorgon, när Mumin fyller år!

Jag passade även på att fylla några minikoppar med flytande polymerlera och pigment, så det ser ut som att de innehåller kaffe och te. Hur gulligt!? Tepåsarna har jag gjort tidigare av kaffefilter, sytråd, tunn kartong, lim och lite kaffepulver.

Broderiet av bisonskallen på Gula Västernjackan fortlöper, och jag har börjat oroa mig för mitt förråd av vita moulinégarner. Ni hittar mig bland sybehören på kommande loppisar!

Sen utmattningen övar jag på att göra saker mer stegvis och lagom. Jag börjar få in någorlunda rutin på att sätta timer och ta pauser när jag gör någonting jobbigt, tråkigt eller krävande. Men har fortfarande mycket att lära när det kommer att begränsa sånt som är kul så jag inte tar ut mig. Särskilt vid såna här tillfällen då jag har mycket oro i kroppen och får tröst i skapandet.

I torsdags började jag med det rimliga målet att rita av mönstret till Karin Larssons Ateljérock som jag köpte på Carl Larsson-gården men blev så trött i huvudet av alla linjer att jag var tvungen att sluta. Någon timme senare ritade jag istället upp ett förkläde framtaget av Karinföreningen och det var enklare, så jag fortsatte med att sy. Big mistake, Alicia!

Jag rage-quittade någon gång på kvällen. Arg som ett bi svor jag att jag aldrig mer skulle sy och tänkte slänga ”den enarmade kycklingklänningen” i soporna. Mönsterbeskrivningen lämnade mycket att önska och när jag hämtat mig lite ska jag maila in en del kommentarer till föreningen, men jag måste också lära mig att dela upp projekt och energi.

Dagen efter hade jag återhämtat mig lite och sydde färdigt förklädesklänningen. Jag använde ett smårutigt gult tyg från min morfars syster som jag tycker känns väldigt Pippi Långstrump. Pippi på prärien föreslog en Instavän, och det klingar bättre än Kycklingklänningen nu när vi är lite mer kompisar.

Jag har fått total Karin Larsson-dille den här sommaren, och det ska jag visa i ett inlägg om mina senaste loppisfynd som verkligen följer ett tema. I hettan är jag också väldigt förtjust över idén att ha kläder som inte nuddar kroppen annat än vid axelsömmarna. Man må se ut som ett vandrande Gilwelltält men DET ÄR DET VÄRT!