den kreativa veckan 5/2016

Även denna den femte veckan har jag ägnat mycket tid åt att färdigställa. Jag tror att jag till sist är klar med Lambgiftet. Jag har broderat, tvättat, pressat, sett något som saknats, broderat lite till, pressat, bett om råd, broderat mer, tvättat och pressat. Senaste tillägget är fågelsrecket ovan. Även Gärdsmygen har fått fötter och monterats i ram men nu tänker jag att jag kanske inte ska visa så mycket fler bilder innan utställningen! För övrigt vill jag tacka er så innerligt mycket för all pepp och stöttning inför den! Ni ger mig så himla mycket kraft alltså.

Efter de senaste veckornas intensiva broderande och ständiga planerande var jag i behov av någonting helt annat. Ett garnnystan som dansar mellan fötterna, räta maskor, aviga maskor, räta maskor. Jag började sticka på en rak och alldeles enkel halsduk i underbar gråmelerad mohair och det känns så skönt och avslappnande att bara låta garnet löpa mellan fingrarna. Såhär såg det ut när jag satt på tåget till Eskilstuna i torsdags morse. Bra liv med halsduksstickning, kaffetermos och Utvandrarna med Karin Holmbergs magiska broderade omslag.

I skolan fick vi bland annat i uppgift att förstora en del av ett foto med textilier. Här är min husvägg, halva bänk och fönster med en lampa.

När delarna sattes ihop bildade de ett hus med gräsmatta.

Det blev snett och vint och inte vidare vackert, men övningen var rolig och tillät mig att köra rally med symaskinen (min favvogrej) (jag sydde upp tre trådrullar). Nu är jag väldigt sugen på att undersöka applikationsbroder/textilt måleri lite mer ingående. Här är min (till höger) ihopbyggd med Maries (vänster).

Efter att ha åkt Eskilstuna tur, retur, tur och retur hade jag fått ihop en halv halsduk och stickat så mycket att jag fått ont i höger armbåge. #dethårdahandarbetarlivet.

Vi får se om jag hinner färdigt innan våren!

Här kommer veckans länktips!
+ Det kan vara lätt att tänka att de som är talangfulla och kreativa är så av naturen, utan att någonsin behöva träna eller tampas med prestationsångest och få kritik. Här skriver Ruth både klokt och gripande om resan från en ”kreativt svag” tioåring till kreatör och inspiratör.

+ Fredrika har sammanställt bidragen från Sypeppen #46 och det är en riktig inspirationsboost!

Och ett helt annat tips, till alla Tove Jansson-fantaster. Är ni lediga i eftermiddag (eller den 5:e mars) så gå och lyssna på Birgitta Ulfsson, vän och kollega till Tove, som tolkar henne i ord och visor. Jag skrattade så jag grät och grät för att det ibland gjorde ont. Med skärpa och värme berättar hon anekdoter och historier om familjen Jansson som inte återfinns i någon biografi – och så är det en sån hjärtans fröjd att se en 87-årig dam i kornblå klänning och kritvit page dansa på en stor scen till Lilla Mys visa.

Hur har din vecka varit?