on the road /epifani 2

”And for just a moment I had reached the point of ecstasy that I always wanted to reach, which was the complete step across chronological time into timeless shadows, and wonderment in the bleakness of the mortal realm, and the sensation of death kicking at my heels to move on, with phantom dogging its own heels, and myself hurrying to a plank where all the angels drove off and flew into the holy void of uncreated emptiness, the potent and inconceivable radiancies shining in bright Mind Essence, innumerable lotus-lands falling open in the magic mothswarm of heaven.”

ur ON THE ROAD av JACK KEROUAC, 1957

Hänförd. Jag påbörjade just tredje delen av On the Road och vågar redan nu svära på att den är det bästa jag läst. Vilken fulländad jävla poesi.

1 Comment

Post a Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.