ett lyckat antiklimax på Sjöstadsdagen

Ni vet den där hantverksmarknaden som jag fört ett sånt liv om? Den visade sig inte vara så mycket av en hantverksmarknad, utan mer av ett jippo. Ett bra och stort sådant – med matförsäljning, massor av partirepresentanter, lokala företag och barn som hade loppis eller sålde bullar – men inte alls mycket hantverk.

Vilket var snöpligt naturligtvis (som delmål beträffat) och jag var lite besviken. Jag hade tänkt att det skulle vara som julmarknaderna i Delight studios, ett stenkast bort, där stickade handledsvärmare trängs med tovade igelkottar, smycken med tavlor, skulpturer med hemkokt marmelad och krympaskar. Men det var en väldigt liten samling hantverkare på plats på Sjöstadsdagen – och två av dem var jag och min mor.

Men vi var där! Och vi gjorde vårt innerligaste ändå.

Jag hade bakat kanelbulleörhängen att komplettera lussekatterna.

Mamma hade sitt glas. Kolla mer på hemsidan, eller säg till om ni undrar något så vidarebefordrar jag.

Jag sålde tre stycken saksamlarpåsar. En kviga jag broderade på Gotland när det regnade som värst.

En talgoxe Andreas tycker ser ut som en pingvin.

Och denna dödskalletrio.

Alla tre har fint fodertyg från ett stycke jag hittade på Erikshjälpen i Norrköping härom veckan.

Jag storfyndade även på loppisen – Mumin och Pettson på dvd, tyg (-1 poäng i Sakmakarutmaningen) och en så perfekt klänning att den förtjänar ett helt eget inlägg. Så det blev en fin dag till slut, fastän helt annorlunda än tänkt. Jag föreslår att vi löser detta lilla antiklimax genom att jag skriver upp mig som deltagare på ytterligare en marknad – i Åkeshofs slottsbodar i jul. Där blir det rikligt med riktigt hantverk. Ja, så gör vi!