februari: varannandagsväder och videkvistar

Vattenhjulet utanför Gustavsbergs porslinsfabrik i februari, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Februari är varannandagsväder. Att varannan dag pulsa till posten genom knähög snö och vänta på försenade bussar i en timme. Att varannan dag ta snedskutt över smutsiga vattenpussar och lyfta väskan högt när det stänker. Att halka nerför isbanan till bussen och tänka att kommer den nu så kan jag ändå inte springa. Februari är ett löfte om mer ljus och en känsla av lust som åter spirar i magen. Ny ork och kraft och nya tag. Att jobba hårt, rensa hemma och ta sportlov.

Februari, varför brukade jag avsky dig?

Jo, jag minns. Det finns gammal sorg begraven i dina drivor. Jag brukade inte stå ut när februari kom som en påminnelse om vad som gått förlorat. En koltrast på kyrkogården och en lykta som sprack i kölden. Men tiden går och det blir lättare. Tiden går och jag kan andas genom februari. Tiden går och drivorna töar bort.

Kurt och Idöborg i Gustavsbergs hamn, februari, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Mot februaris slut är det nästan vår. Det är is på promenadvägarna och stigarna men barmark mellan träden. Motljus och matsäck och älgspår som gör mig nervös. Jag övervinner min telefonfobi, ringer och beställer en pizza för första gången i mitt liv. Säger ”Oh så fantastiskt, det blir jättejättebra, tack så hemskt oerhört mycket” innan jag lyckas lägga på luren.

Februari är tvära kast, som alltid i våra liv. Från att vara helt nöjda till att längta så det spritter i benen på bara några dagar. ”Så typiskt oss”, säger Andreas när vi går hem. Jag står med händerna på sängen och sparkar bakut av nervositet och uppsluppenhet. Pirr i magen och stora planer.

Februari är promenader genom radhusområden som en gång var slottsträdgårdar. Pioner, rosor och syrener som slumrar. En första videkvist i björkallén har brutit ut. Det är marknad och rotslöjd och bulle med mamma som köper med narcisser. Den här gången sparar jag lökarna.

8 Comments
  • Josefin Sedin

    27 februari, 2019 at 10:29 Svara

    Alicia, fina Alicia! Du skriver så vackert att jag vill gråta! Du är så modig som ringer och beställer!!! Jag var likadan när jag var yngre, men visst är det skönt när man övervinner något? <3 Tack föresten för att ni tog så bra hand om J, hon sov som en stock och var jätteglad dagen efter! Ni är bäst!

    • Alicia Sivert

      28 februari, 2019 at 09:50 Svara

      Tack älskade Josefin! <3 Det var bara mysigt!

  • Jenny

    1 mars, 2019 at 11:05 Svara

    HEJA dig som ringde och beställde pizza<3 I know the struggle och hur omöjligt det kan vara. Är själv omåttligt stolt över att jag just pratade i telefon med veterinären och jag tror inte att jag sa något nervöskonstigt alls för en gångs skull!
    Och blir ju så sjukt nyfiken av inlägget?! Hoppas pirret leder till något helt fantastiskt!

    • Alicia Sivert

      1 mars, 2019 at 18:42 Svara

      Haha alltså sån personlig seger!! Känner mig som en annan person nu, men vill helst inte göra om det :P BRAVO som ringde och pratade med veterinär! Det har jag klarat nästan problemfritt när katterna varit dåliga. På nåt vis lättare när det är en nödsituation än när man bara är hungrig? ;) Hoppas allt är bra med jycken och kissen förresten!

      Och det ser ut att bli ett bra år det här! Längtar tills jag kan berätta <3

  • Vera

    7 mars, 2019 at 20:32 Svara

    Vilken vacker text. Du skriver så bra!

  • Wilda

    9 mars, 2019 at 11:31 Svara

    Så fint beskrivet, som alltid. Din poetiska röst är så lugnande. <3

Post a Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.