hej från Vemodemort

Den första oktober satte jag mig i förrådet på jobbet och grät. Jag ringde vårdcentralen och sa att jag tror jag är på väg att bli utmattad, skrev ett mail till chefen, suddade instruktionerna på whiteboardtavlan och gick hem. Det var som att allting tog slut på en gång. Min inspiration, min energi, min glädje och all min kraft. Alltsammans. Allt som var jag. Jag blev som Voldemort under bänken på King’s Cross där i slutet av HP7. Liten, fjällig och kvidande. Inte mycket mer är jag nu, jag har ännu inte stoppats i någon återuppväckelsegryta om man säger så. Saknar blood of the enemy, forcibly taken för att fortsätta den här liknelsen men tappa kronologin. Men jag ligger inte under bänken längre. Kanske har jag hasat mig upp på armbågarna, kanske sitter jag upp med huvudet lite snett för att inte slå i bänkens underrede. Men jag sitter alltjämt fast där under och är en pinsam skugga av mitt egentliga Dark Lord-jag.

Vissen ormbunke med regndroppar, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Två månader har gått. Jag har börjat jobba 25% igen. Gjort framsteg och tillbakasteg. Skrattat igen och gråtit på bussen hem. Gett mig fan och gett upp. Gått ut och gått hem. Tagit initiativ till att skicka mail ena dagen för att sen stänga av telefonen på min födelsedag och gömma mig. Stickat några varv och repat upp. Blivit av med magkatarren och fått den tillbaka. Försökt med ”accio personlighet” men fått nån fejkkostym från Zonko’s. Jag förstår att hälften av den här texten är obegriplig för Harry Potter-ofans men ni får fritt fantisera.

Tänk en utarbetad, deppig liten Voldemort med anpassningsstörning, förresten. Det är ju så sorgligt! Vemodemort. Det är jag just nu.

Jag får bra hjälp, och även om jag som vanligt gör tusen avstickare från vägen mot målet så är det som att jag vandrar inom en 180 gradig-zon mot mer eller mindre rätt riktning i alla fall. Men det är mycket som ska komma i ordning igen, samtidigt som allting går så fruktansvärt långsamt. Mitt huvud mest av allt.

Jag har ändå känt att jag skulle vilja börja skriva här igen. Med risk att tappa tråden ofta, lämna tidigare trådar oförankrade och omväxlande vara Vemodemort, omväxlande olidligt glättig för chansen att få tänka på något annat. Jag har t.ex. en julgrej på gång till helgen som blir kul, några tröstloppisfynd jag vill visa. Kanske får ni se det tiotal små Weasley-tröjor i miniatyr jag stickat för att jag inte kunnat komma på någonting annat. Kanske blir det ingenting. Men nu vet ni i alla fall. Alltså att jag är okej, fast inte okej liksom. Men på gång typ, fast inte så aktivt. Men att jag gör nån slags frustrerad piruett i marginalerna ibland när ledan blir för stor.

Så hej, typ, från Vemodemort. Jag hoppas att ni har det drägligt denna regniga november, eller i alla fall härdar ut i dess odräglighet. Och är det någon som har tillgång till Naddebos blod till min återuppväckelsegryta så tar jag tacksamt emot det.*

* För den som inte förstår vad Stockholms kulturborgarråd har här att göra så har han inte det. Jag bara raljerar. Det är inte bara hans fel förstås att det skärs ner på kulturen och att vi som försöker jobba med den blir utbrända och olyckliga, det är hela borgerlighetens fel. Så ett blood sample från blandade borgare går också bra. Eller Naddebo, fast det inte bara är hans fel. Men I marked him as my equal av misstag liksom så nu är det som det är. Och han blev Harry Potter och jag Voldemort i den här allegorin. Ta det som ett bevis på att min hjärna inte riktigt funkar som vanligt.

Tags:
13 Comments
  • Andrea Femerstrand

    11 december, 2019 at 10:46 Svara

    Var rädd om dig! Glad att det verkar gå åt rätt håll, och jag önskar dig en fin och vilsam julledighet <3

  • Jessica Ullström

    11 december, 2019 at 09:41 Svara

    Allt har sin tid. Jag hoppas dig en inte allt för slingrig väg tills du är på banan igen. <3

  • Josefin

    30 november, 2019 at 16:05 Svara

    Styrkekramar till dig Alicia! Har saknat dina inlägg!
    Men ta det lugnt framöver, gör det som är roligt när det finns ork! Resten är inte så viktigt! Gosa med katterna och mannen din!
    Vi andra finns här när/om du kommer tillbaka!! <3

  • Grahnslöjd

    27 november, 2019 at 09:44 Svara

    <3 Ta hand om dig, det är det allra viktigaste!!

  • Mikaela

    26 november, 2019 at 21:37 Svara

    💕💕💕💕 erbjudandet om kravlöst lerhäng kvarstår!

  • Janniche Paulsen

    26 november, 2019 at 15:40 Svara

    Trist å høre at du ikke har det bra Alicia, men glad for at du får hjelp <3
    Ta deg tid til å puste, skriv her hvis du har lyst og prøv å være snill mot deg selv.

    Masse varmer klemmer sendes din vei :-)

  • Jaquline

    25 november, 2019 at 19:57 Svara

    Så himla vackert och ärligt inlägg ❤️ Jag är så ledsen att du mår dåligt och känner dig berövad på det som är du. Jag skickar mentala bloddroppar till dig. Om du orkar skriva ihop något halvdant snart så ska jag gladeligen läsa det (märker antagligen inte att det är något som du inte är helt nöjd med heller för din nivå är så hög!) och finns inte kraften eller lusten så finns vi kvar när den är tillbaka! För den kommer komma tillbaka ❤️ Stor kram!

  • Linnéa

    25 november, 2019 at 19:50 Svara

    Förstår precis vad du går igenom nu. Blev faktiskt sjukskriven själv någon vecka innan dig. Och har efter typ två månader av varierad grad av sjukskrivning, har jag äntligen jobbat 3 dagar på heltid. Vägen dit var tuff, men jag är glad att jag själv insåg att jag inte mådde bra nog att kunna jobba en period. Varje litet steg framåt mot ett bättre mående vi gör är en vinst. Så det spelar ingen roll om du lägger upp inlägg med 10 mini Wesley tröjor eller inget alls. Man gör det som är bäst för en själv i stunden, för det är i slutändan det som man kommer må bättre av. Det bästa råd jag kan ge dig utifrån det som funka för mig är att röra på dig varje dag (promenader eller träning, det som funkar för dig) och att arbeta med händerna. Det blir en sorts meditation att sticka eller någon annan form av skapande med händerna. Och sist men inte minst skit i allt som inte är livsviktigt när det känns jobbigt eller övermäktigt i stunden.

  • Lena Hanses

    25 november, 2019 at 18:51 Svara

    Hej Vemodemort! Jag tycker att alla borde ha ett alter ego att ta till när en inte är på topp. Mitt är nog ”en liten lort” som väl i sin tur är Skorpans alter ego när han inte är på topp. Mitt alter ego när jag är på topp är Pärlan från Luftens hjältar. Handlingskraftig och charmig. Fint att du är tillbaka, även om det är som Vemodemort just nu.

  • Wilda

    25 november, 2019 at 17:40 Svara

    Älskade vän. Önskar att jag kunde någon trollformel som kunde förändra kulturbudgeten och ditt mående samtidigt. Förstår att du känner dig långt ifrån dig själv när du mår så här. ❤️ kram!!!

  • Katarina

    25 november, 2019 at 16:30 Svara

    Jag tycker det låter fint att du gör det du vill med din blogg, det du känner att du behöver i stunden. Oavslutade trådar kan få vara den röda tråden tills du behöver något annat.

  • Ethel Jonsson

    25 november, 2019 at 13:41 Svara

    Åh Alicia. Styrkekramar från Norrland <3

  • Christin

    25 november, 2019 at 08:02 Svara

    Kram Alicia <3

Post a Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.