lågtryck

De sista löven faller i allén utanför sovrumsfönstret. Lägger sig tillrätta ovanpå högen jag krattade ihop härom dagen. Det känns länge sedan som solen hittade hela vägen in i lägenheten. Men det är mycket som fortfarande är vackert.

Det har gått ett år sen jag gick in i väggen. Redan. Bara. Tiden springer ifrån mig fast den sniglar sig så långsamt, och vi har inte hörts på ett tag. Jag är heltidssjukskriven igen och väntar på att få börja fördjupad rehab. Förhoppningsvis. Tittar på Gilmore Girls för andra gången det här året. Folkhälsomyndigheten skärper sina riktlinjer. Min morfar dör. Inte i covid-19 utan av helt vanlig, förbannad blodförgiftning. Min älskade, älskade morfar. Han som lärde mig berätta i bilder.

Träd teckning - www.aliciasivert.se // teckning trädteckning teckningar döda träd gamla ihåliga knotiga illustration bläck tusch svartvit svartvitt staedtler mars matic 0,4 rita skissa alicia sivertsson

Knäna sviker mig men jag springer längsmed vattenbrynet fast det gör ont. Konstaterar att måsfåglarna också lämnat Gustavsberg och jag undrar om de far på semester eller hem. Undrar vilket jag gör. När löven faller blottas sårbara träd och jag börjar teckna igen. Med pennan jag fått av morfar.

På många vis är jag starkare än för ett år sen, på andra mer bräcklig än någonsin. Min lilla knäckebrödssjäl i tunn pappersförpackning. Tål varken väta eller tryck. Och höstluften är ett lågtryck som jag blir till smulor under. Det är kallt och svettigt på samma gång. Som en molande huvudvärk som inte avhjälps med vare sig kaffe eller socker.

Jag går ut och krattar igen.

4 Comments
  • Linnéa

    3 november, 2020 at 11:52 Svara

    Alicia jag vet inte vad jag skall säga! Det känns som det inte var allt för länge sedan vi gladdes åt att det började bli bättre för dig. Och nu är allt det här. Fy f** för all förbannad skit som inte låter oss må bättre. Styrkekramar till dig ❤️

  • Fanny Karlsson

    2 november, 2020 at 14:24 Svara

    ❤️❤️

  • Charlotte Bertelsen

    2 november, 2020 at 11:38 Svara

    I send you my warm hugs and loving thoughts. I also struggle with a broken soul and an aching lower back. It’s exhausting and sometimes you just want to give up. But hang in there and cherish the good moments ❤️❤️❤️

  • Ida Johansen

    1 november, 2020 at 23:01 Svara

    Min kära fina vän! Det gör mig så ont att höra att du lider så. Jag vet hur jvla pissigt det är med en kropp och psyke som inte låter en göra det en vill och hur tiden springer ifrån en genom långsamma dagar. Jag tänker så mycket på dig och önskar att jag kunde finnas vid din sida. Hoppas att du kan känna varma kramar och tankar på avstånd❤️❤️❤️

Post a Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.