mina bägge månar

Den perfekta blandningen av rädsla för och kärlek till rymden. Fullmånen som en strålkastare och hustaken beströdda med silver och azur.

Det är så vansinnigt att den hänger där och bara är, varje kväll, och ibland kommer jag att tänka på det och förlorar andan.

Och på tal om naturfenomen och magi så har Jessica skrivit den vackraste texten om våran vänskap, om vårt systerskap i konsten och feminismen och vad vi betytt och betyder för varandra i kampen mot jante och prestationsdjävlar, i skapandekaos och ångest, i flow och kreativ epifani. Utan Jessica hade jag tröttnat eller givit upp för länge sen, men med henne vid min sida känns det som att vi verkligen har förmåga att stjälpa världen över kant. Med henne som min måne, alltid närvarande som en stilla påminnelse om magin och kraften och konsten och i ögonblick så stor och mäktig att jag förlorar mig fullständigt i henne, kan jag klara allt. Med henne som min måne är rädslan ingenting mot kärleken.