på vandring längsmed Roslagsleden: fasaner, hästar och årets första dopp

Medan jag letar myskoxar och ljungpipare i Vemdalsskalet tänkte jag vi kunde ta en titt på en liten för-vandring som vi gjorde längsmed Roslagsleden, tidigare i somras, för att gå in kängorna liksom.


Vi startade med lite ofrivillig villakvartersvandring eftersom vi kom av leden och virrade bort oss nästan direkt (så går det när alla är vana att vandra/navigera och ingen tänker att att faktiskt göra det – typiskt lite äldre scouter och ännu äldre ledare som är lite för bekväma i skorna, skulle jag säga!). Men fick se detta drömmiga hemulhus, så det var det värt!


Och med hjälp av google maps och varsin glass från den lokala kiosken hittade vi tillbaka till skogen. Som ni ser på muntergöken till höger hade jag lyckats lura Andreas att följa med ut!


Ibland fick vi rasta för att dra åt kängorna och justera ryggsäckarna.


Vägen gick förbi Pettsons hus!


Och utmed stranden av en alldeles stilla sjö.


Småningom kom vi fram till Penningby Slott, med anor från Vasatiden.


Där stod en apelkastad riddarhäst och inväntade Sir Lancelot.


Den blev glad åt sällskapet och galopperade runt runt och visade upp sig.


Vi rastade framför slottet och kokade trekaffe på stormkök. Men från hästhagen kom underliga galande ljud som inte tillhörde riddarhästen. De besvarades från andra änden av fältet. Andreas tog fram kikaren.


Och ur hästhagen kom en prålig kille spatserande. En fasan! Han hade en kompis eller rival i andra änden av fältet som han nu tog sikte på.


Alla väntade med spänning.


Men vi fick inte se någon uppgörelse dem emellan, för nu fortsatte vår vandring.


Vi fick se tranor.


Och brun kärrhök.


Och vid en gård träffade vi den här skönheten! När jag är klar med min fjällko ska jag brodera en skotsk höglandsko. Så vackra djur!


Framemot middagstid kom vi fram till det fasta vindskyddet där vi skulle övernatta. Det gick inte fort sista biten kan jag säga, för nu var vi flera som var trötta och jag hade skavsår stora som vita bönor (på både hälar, insidan av fötterna + under tårna!) trots att jag använt samma kängor i många år. Det var svettigt, varmt och axelbanden skavde.


Så när vi ställt av oss väskorna passade jag på att ta ett snabbt svalkande bad.


Det var skönt. (Andreas tog bilden)


Sen gjorde vi inte mycket mer än att laga och äta middag innan jag stupade i sovsäcken. Den här muntra bilden är från morgonen efter när vi tvingade ner de ömma fötterna i skorna igen.


Och så knatade vi vidare till Norrtälje, varifrån bussen skulle ta oss tillbaka hem.


Roslagsleden var fin att gå och är en rekommendation till den som vill test-vandra lite innan den drar ut i en hel vecka. Det är omväxlande landsväg och stig, ängar, sjöar, gårdar och skog. En väldigt fin helgrutt med andra ord!

Mer vandring:
+ Vår allra finaste dag i Vemdalsskalet förra året.

Tags:
16 Comments
  • Lili

    5 augusti, 2016 at 12:08 Svara

    Vad mysigt! Men badet ser ut att göra ont, haha.

  • Julia

    3 augusti, 2016 at 17:39 Svara

    Åh vad jag blir vandringssugen! Älskar bilderna! Blev också lite kär i hästen som tidigare personer här ovan ;)

  • Linnéa

    2 augusti, 2016 at 13:14 Svara

    Ser ut som en mysig vandring, blir faktiskt lite sugen på att vandra själv trots att jag inte är så förtjust i det :) Badbilden är helt fantastiks ;D

    • Alicia Sivert

      5 augusti, 2016 at 07:30 Svara

      Vad kul!!!! En behöver ju inte gå så himla långt alltid :)

  • Sandra

    1 augusti, 2016 at 19:57 Svara

    HALLÅ JAG VILL DYKA IN I DET HÄR INLÄGGET!!!

    • Alicia Sivert

      5 augusti, 2016 at 07:29 Svara

      Det kommer fler! Fjäll och alper, älskar att blogga om våra vandringar för att du ger så fin respons Sandra!

  • Helga

    1 augusti, 2016 at 12:26 Svara

    Vad fina bilder + hästen!!! Det var ju rena Min Häst-materialet asså.

  • Fredrikapåvinden

    1 augusti, 2016 at 11:08 Svara

    Men alltså åhhh vad det ser härligt ut! Alla hus! Grusvägar! Svalkande dopp! Det enda som gör att jag inte kastar mig ut på vandring ögonaböj är att det värsta jag vet är att bära på saker. Får lite rysningar när jag ser era gigantiska ryggsäckar. Men jag sitter istället här och funderar på möjligheten att vandra med skrinda… I värsta falla får jag väl slå mig ner hos Pettson eller Hemulen och sticka lite så får första person som saknar mig komma och hämta mig i skrindan…

    • Alicia Sivert

      5 augusti, 2016 at 07:28 Svara

      Åh men Fredrika, då kan jag VERKLIGEN rekommendera den typ av vandringssemester som jag börjat ägna mig åt – när en lånar en stuga att ha som bas och sen ger sig ut på dagsturer bara. Om du har matsäck som kan ätas kall behöver du ju inte ens släpa med stormkök och gas och sånt, utan bara matlåda + vattenflaska och kanske en kamera och regnkläder :) Efter 18 år som scout är jag också lite trött på att släpa runt en veckas packning på ryggen och föredrar helt klart att komma hem och sova i en säng/koka kaffe i bryggare och ta en dusch efter turerna!

  • Mikaela

    1 augusti, 2016 at 09:44 Svara

    Så mycket vackra bilder! Hästen är ju helt magiskt fin!

  • Jessica Andersdotter

    1 augusti, 2016 at 09:28 Svara

    ÅÅH så fint <3 Och hahaha badbilden <3

Post a Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.