gula västernjackan är redo för sin tredje sommar
Om man ser lite mellan fingrarna med att det snöade så sent som igår är det lätt att få vårkänslor nu. Gula västernjackan åker längre fram i garderoben och jag väntar enträget på att få inviga säsongen då den används varje dag. Den har genomgått ännu några broderisessioner sen jag visade den sist, och kommer säkert få ytterligare tillägg i väntan på att komma ut. Just nu ser den ut såhär!
Jag har lagt till pistoler på bägge kragsnibbar i svarta efterstygn. En Peacemaker och en Navy Colt. I nacken har jag signerat mitt namn också ifall jackan någonsin skulle komma på villovägar.
Skallerormen är klar, så när som på själva skallran som jag haft lite svårt att rita upp. Men det kommer!
Kaktusen har ni ju sett förut men jag har broderat till en liten sol som skymtar högst upp på axeln i denna bild. På andra axeln finns en måne. En grej jag funderar på att lägga till är en människoskalle bland stenarna. Och en skorpion!
Men den största förändringen har skett på ryggen! Till sist sa jag nämligen farväl till prestationsångesten och ritade upp ett svinstort bisonkranium och en gammal vindsnurra. Det är lätt att bli handlingsförlamad av en stor vit (gul) canvas men det här blev ju inte direkt sämre!
För att få lite liv i skallen valde jag att inte göra den kritvit utan använda alla möjliga beige, ljusblå, rosa och gula toner.
Den lilla brasan har fått sitt Tom Waits-citat, från låten Lucky Day. En tröstande liten strof som jag ofta tänker på.
Sen råkade jag köra sheriffstjärnan i tvätten och eftersom den är av ull drog den ihop sig lite. Överväger att brodera in en på fickan istället för att ha en lös brosch.
Och så ser Gula västernjackan ut såhär på vårkanten 2022! Vem vet vad som tillkommit när jag hänger av den igen i höst? Undrar ni hur den såg ut innan jag satte nålen i den finns det några bilder i inlägget om mina rosa shorts.
