loppisfynd i Karin Larsson-anda
Efter att restriktionerna lättat och jag fått första vaccinsprutan känns det så himla roligt att få gå på loppis igen! Enda problemet är att jag har en rätt massiv prylpanik just nu då vi rensat dödsbo hela sommaren och dessutom tagit hem massor av ärvda grejer som behöver processas, skötas om, hitta sin plats och sin nya roll. Därför går jag mest på loppis för att det är lugnande och roligt, och letar saker till Muminhuset istället för mig själv. Men några guldkorn har jag ändå samlat ihop, och de följer ett visst tema: Karin Larsson!
Inläggen kommer i fel ordning för jag har ännu inte hunnit fixa bilderna från besöker på Carl Larsson-gården i Sundborn. Men jag nämnde ju att det syns på mina loppiskorgar att jag varit där, och att jag är så inspirerad av Karin Larsson just nu. Så jag tänkte ni skulle få se vad jag menar!
Vid senaste Gotlandsresan gjorde vi ett stopp på Röda Korset i Hemse där jag alltid fyndar fina broderigarn i ull! Nu senast en hel planka med blå, gula, gröna och bruna nyanser. Det märks att det blivit trendigare med broderi för jag tycker utbudet är mindre och priserna har höjts, men Hemse kan en lita på! 25 kronor fick jag betala och detta kommer räcka långt.
På en annan resa hittade jag en stoppapparat för en tia. Jag har aldrig lagat med stoppapparat, så det är jag väldigt taggad på att få prova. Inte minst som jag fått mormors gamla stoppsvamp.
På Myrorna i Ropsten fanns väldigt många fina fynd, men bara två fick följa med mig hem. Det ena var en liten och ganska kitschig fingerborg med en ros i korsstygn. Den tror jag kommer passa i Muminhuset, men visst andas den också lite Karin? För 12 spänn blir den kanske en ny huvudbonad till hattifnatten.
Jag fann också två skålar ur serien Eldorado av Wilhelm Kåge för Gustavsberg. De är varken samtida med Karin eller särskilt allmoge, men lite stilbrott hör väl till! 49:- styck.
Redan innan vi åkte till Sundborn hittade jag Nordiska Museets bok Folkdräkter av Anna-Maja Nylén. Jag och mina ”datakompisar” hade en vecka då vi försökte återskapa olika outfits ur boken i Red Dead Online. Det gick oväntat bra! Förutom att det saknades hucklen i spelet.
Böckerna om Karin Larsson och Carl Larssons egna Ett Hem hittade jag utanför Hallsberg och Dräktfolket fanns på Myrorna i Skärholmen. Medan Nyléns bok beskriver hur olika dräkter ska och har sett ut är denna av Anja Notini istället ett möte med människorna som bär dräkt. Utgiven 1980 är jag helt betagen över hur vacker och poetisk boken känns och hur fina bilderna är. Jag har bara läst första porträttet men ser fram emot att läsa denna pärm till pärm. Sen kommer jag säkert börja något vansinnigt projekt som typ att sy en egen folkdräkt.
Men kan man bli annat än inspirerad!?
I Skärholmen hittade jag också en linneskjorta som känns lite för bra för att vara sann. Och lite för Carl Larssonsk för att vara en slump? Vem har placerat den där åt mig att hitta, vem?
Hemsydd med massor av fina handsydda detaljer och korsstygnsbroderier runt både ringning och ärmslut är den en riktig klenod. KM 1983 står det fram, vilket lämnar öppet för alla möjliga fantasier om vem som gjort den, och till vem. Kanske en annan Karin?
99:- betalade jag och kunde knappt förstå min lycka.
Skärholmen visade sig bjuda på en riktig fyndfest och det pirrade i magen när jag drog fram en pall och plockade ner detta kast från högsta hyllan. Kast har använts på tryckerier för att förvara typer, alltså bokstävsstämplar, i. Idag är de poppis som prylhyllor och det är så jag vill använda denna. Men jag har också provat typsättning och tryck på Grafikverkstan Godsmagasinet!
Det känns extra fint att detta har några fackindelningar som är grönmålade! Det kommer passa fint med alla gröna krukor i Ateljén. Frågan är bara om jag ska ha snäckor eller miniatyrer i det. För 79 kronor var det inte bara det finaste, utan också billigaste kast jag sprungit på i gott skick.
