februari är varannandagsväder och videkvistar

Vattenhjulet utanför Gustavsbergs porslinsfabrik i februari, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Februari är varannandagsväder. Att varannan dag pulsa till posten genom knähög snö och vänta på försenade bussar i en timme. Att varannan dag ta snedskutt över smutsiga vattenpussar och lyfta väskan högt när det stänker. Att halka nerför isbanan till bussen och tänka att kommer den nu så kan jag ändå inte springa. Februari är ett löfte om mer ljus och en känsla av lust som åter spirar i magen. Ny ork och kraft och nya tag. Att jobba hårt, rensa hemma och ta sportlov.

Februari, varför brukade jag avsky dig?

Jo, jag minns. Det finns gammal sorg begraven i dina drivor. Jag brukade inte stå ut när februari kom som en påminnelse om vad som gått förlorat. En koltrast på kyrkogården och en lykta som sprack i kölden. Men tiden går och det blir lättare. Tiden går och jag kan andas genom februari. Tiden går och drivorna töar bort.

Kurt och Idöborg i Gustavsbergs hamn, februari, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Mot februaris slut är det nästan vår. Det är is på promenadvägarna och stigarna men barmark mellan träden. Motljus och matsäck och älgspår som gör mig nervös. Jag övervinner min telefonfobi, ringer och beställer en pizza för första gången i mitt liv. Säger ”Oh så fantastiskt, det blir jättejättebra, tack så hemskt oerhört mycket” innan jag lyckas lägga på luren.

Februari är tvära kast, som alltid i våra liv. Från att vara helt nöjda till att längta så det spritter i benen på bara några dagar. ”Så typiskt oss”, säger Andreas när vi går hem. Jag står med händerna på sängen och sparkar bakut av nervositet och uppsluppenhet. Pirr i magen och stora planer.

Februari är promenader genom radhusområden som en gång var slottsträdgårdar. Pioner, rosor och syrener som slumrar. En första videkvist i björkallén har brutit ut. Det är marknad och rotslöjd och bulle med mamma som köper med narcisser. Den här gången sparar jag lökarna.

8

Illianas magiska vintervärld: blodmånen och Stjärna i akvarell

Jag försöker ju måla mer i år – oftare, snabbare och mer förenklat! Här kommer två små vinterakvareller som förhoppningsvis är det sista vi säger om snön va, för sen kan det gärna bli vår.

Illianas magiska vintervärld: Blodmånen och Hästen Stjärna, efter foton av Illiana Anklew. Akvarell av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Båda bilder är inspirerade av foton som Illiana Anklew tagit. På Illianas.se bloggar hon om livet, skrivandet, skapandet, husfixandet och naturen i en värld som känns tagen direkt ur en saga. Jag förgås nästan i hennes vackra vinterbilder och dessa tu berörde mig särskilt.

Illianas magiska vintervärld: Hästen Stjärna, efter ett foto av Illiana Anklew. Akvarell av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Hästen Stjärna, akvarell och gouache inspirerad av ett foto av Illiana Anklew, Illianas.

En magiskt mysig bild från Julaftons morgon på en nästan 40 år gammal ponny som bott i Illianas familj sen hon (hästen alltså) var fem år! Kan man annat än att få hjärtsnörp? Jag gjorde en göllig liten illustration och la till snöflingorna med vit gouache. Älskar hästar och särskilt snälla gamla ponnys i vinterpäls med snöglitter!

Illianas magiska vintervärld: Blodmånen, efter ett foto av Illiana Anklew. Akvarell av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Blodmånen, akvarell inspirerad av ett foto av Illiana Anklew, Illianas.

Illianas foto av blodmånen i gryningen är helt magiskt och min målning gör det inte alls rättvisa. Men inspirerad blev jag och det är ju värt något i sig! Här maskerades den vita månen lätt med en bit rundklippt maskeringstejp. Himlen är målad vått i vått och runt den maskerade månen droppade jag lite vatten som fick skjuta bort färgpigmenten. Så bildades de små nebulosorna som strålar runt månen.

Illianas magiska vintervärld: Hästen Stjärna, efter ett foto av Illiana Anklew. Akvarell av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Och det var månadens bloggbilder i akvarell! Det är spännande att inspireras av andras bilder och få måla sånt jag kanske inte skulle göra annars. Ingen av de här tycker jag blev särskilt bra eller intressant i sig, men övningen är värdefull och det är den jag vill fokusera på just nu. Att utmana mina val av motiv och mitt tempo, inte fastna i perspektiv och arkitektoniska detaljer. Det är kul att måla såhär också!

Hur utmanar ni er kreativt i år?

8

tankar om att rensa ut hemma

I ett par år har vi genomgått en rensningsprocess hemma. Den började egentligen 2015, när vi flyttade till vår förra lägenhet. Först tömde vi den på innehavarens alla ägodelar och fyllde vindsförrådet från golv till tak med allt som sparats och samlats på under en persons 80-åriga liv. Det var ett tungt och känsloladdat jobb att göra åt någon annan. När jag hittade burken med ståltrådssnuttar, noga hopvirade, och asken med vinkorkar, och alla restgarner och sparade matlådor (två pappkassar fulla) hände någonting i mig. Jag började reflektera över vilket materiellt bagage jag själv släpade med mig och kunde komma att lämna till eftervärlden.

Rensa ut hemma - bokhylla. Foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Baksidan av att vara återbrukare

Att återbruka och skapa nytt av något som skulle slängas är en pirrande upptäckarlust och utmaning av den egna fantasin. En känsla av kontroll och av att kunna påverka. Men det kommer också med ett ansvar och ibland – med skuldkänslor. ”Om inte jag tar hand om det här kommer det slängas”, ”Bara jag har medlen att ge det nytt liv”. Det är ett ansvar som i detta slit och släng-samhälle blir helt ohållbart för individen.

Och jag samlade. Garner och stuvtyger och märkliga mässingsföremål och fina band och udda knappar och trästumpar och ståltråd, jag också. Till dagen då vi tömde vår förra lägenhet på ägarens saker. Och jag fick nog.

I mig har det skett en förändring av vilka återbruksmaterial jag väljer att ta emot och försöka göra om. Sakta har jag rensat ut sånt som inte får nytt liv, inte heller hos mig. Det har inneburit en lättnad och bättre överblick över vad jag faktiskt har att jobba med. Jag inbillar mig att mer av materialet blir utnyttjat nu. Jag kan tacka nej till att ta emot sånt jag inte kommer att använda. Jag har insett att ansvaret inte ligger odelat hos mig. Min roll, som pedagog och som bloggare, är främst att inspirera till återbruk. Inte att åta mig att göra nytt av hela omvärldens ståltrådssnuttar.

Samtidigt har den här känslan spridit sig till andra ägodelar. Hur många stavmixrar är det egentligen rimligt att behålla när man flyttar ihop? Måste jag ha den här klänningen i garderoben när jag aldrig använder den, bara för att den är fin?

Rensa ut hemma - soffhörn. Foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Att flytta till ett mindre boende

I samband med att vi flyttade ifrån den lägenheten till vår nuvarande gjorde jag och Andreas ett stort rensningsarbete. Fast vi förlorade ett rum fick vi plats med allt vi ägde. Kanske inte så bra ordning i alla förvaringsutrymmen och fortfarande mycket som kan tåla en andra genomgång. Men vi trivs nu. I vårt hem, med våra ägodelar. Vi får också plats.

Ändå händer det att jag känner mig kvävd ibland, kvävd av grejer. Grejer som behöver uppmärksamhet, vård, skötsel och att få synas. Jag orkar inte borsta vinterjackan fri från katthår, för efter den följer så många andra jackor som behöver borstas och noppkammas. Jag orkar inte stryka mina byxor för då måste jag stryka klänningarna också. Jag orkar inte rensa bland mina foton för då borde jag även backuppa dem.

Det är inte så att vi har orimligt mycket grejer längre. Det mesta av vad vi äger är noga utvalt och vi minns när det är köpt, var och i sällskap med vem. Vi tycker om prylar med själ. Men vi har lite fler än vi orkar ta hand om. Varför ska vi brotta oss in i ett förråd förbi saker som inte använts på flera år? Varför ska jag känna det som att jag inte har några kläder att ta på mig när det hänger minst trettio klänningar i garderoben? Varför ska besticklådorna vara så fulla att någonting alltid fastnar?

Rensa ut hemma - kökshylla. Foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Ansvar att vårda sina ägodelar

Vi har pratat mycket om det här på sistone. Att med ägande följer också ett ansvar att vårda. Att ta hand om sina ägodelar på bästa sätt. Och det är ganska enkel matematik att fler jackor, byxor och klänningar kräver mer vård. Till slut blir man överväldigad och ger upp.

Kanske är det också detta att växa upp. Att skifta identitet och inte längre känna igen sitt nuvarande jag i streetwear-tröjor och vintageklänningar med för kort kjol. Att inte längre längta efter att läsa samma böcker, trots att de står där i bokhyllan och jag minns att de var så bra. Närheten till vad de föremålen har betytt för ens identitet är fortfarande stark, men jag ser inte mig själv läsa eller bära dem i framtiden.

Ibland har vi sugits med av loppispriserna. Köpt helt onödiga halvbra grejer när vi letade efter de perfekta. För att det var billigt och ändå begagnat. Kostade inte oss eller naturen så mycket. Men saker kostar tid, och vi har bestämt oss för att förvalta den tiden bättre.

Rensa ut hemma - vardagsrum. Foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Nu ska vi rensa ut!

Under våren kommer vi rensa hemma. Med utgång i KonMari-metoden som är så trendig just nu och som jag tror kan passa oss. För att fokusera våra liv, vårt hem, våra utrymmen och vår tid på de saker vi tycker om att använda. Bort med bra-att-ha. Bort med kan-bli som aldrig blir. Bort med nostalgi och sånt som ”var dyrt” eller användes vid ett speciellt tillfälle. Minnena finns kvar ändå, och jag kan välja att spara på ett föremål därför att det påminner mig om en person, plats eller tid, men jag behöver inte behålla allt som gör det.

Jag tror även vi konsumtionskritiska behöver skapa en ny relation till sättet vi ger utrymme åt saker. Även om jag är loppisbesökare och återbrukare är jag också barn av min tid. Jag skaffar inte föremål med tanken att ”Nu är det detta matbord jag har, och här ska det stå, och sen ska mina efterkommande ärva det”. Jag vill börja tänka mer så. Inte att jag ska tvinga på folk mina kattklösta möbler när jag dör alltså, men att det jag släpper in också ska få utrymme och kunna hålla för att stanna länge. Det är en flerstegsprocess att konsumera bättre. Med second hand-vanan, återbruksförmågan och de senaste årens avyttrande är vi en bit på väg. Nu ser vi fram emot att ta nästa kliv, och att rensa ut – en gång för alla.

Läs mer

+ KonMari
+ Min KonMari-målbild
+ KonMari kläder
+ KonMari böcker

Vad längtar ni efter att ta itu med hemma?

19

papegojor och parakiter – en glimt av vad jag målar på jobbet

Hej! Här kommer en liten titt på vad vi gör på jobbet just nu: målar papegojor och parakiter!

Papegojor, illustration i vattenfärg av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Jag har gått igenom grunderna i att teckna djur och eleverna har tränat på att utgå från geometriska former. Sen har vi ritat av den uppstoppade bildsalsfasanen Göte i olika vinklar. Sist får alla välja en eller två bilder på papegojor och parakiter att teckna och måla av med täckfärgskakor. Gult, blått och rött i tre kalla nyanser. Jag visar hur man blandar svart och berättar att en behöver lämna pappret omålat där det ska bli vitt. Pratar om komplementfärger och hur jag valt såna till bakgrunderna. Så kul!

Det blir väldigt fina, färgstarka bilder som känns peppiga såhär i februari! Här är några av mina demo-papegojor jag gjort.

Papegojor, illustration i vattenfärg av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

En rödmaskparakit och en arapapegoja.

Papegojor, illustration i vattenfärg av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

En guldparakit.

Papegojor, illustration i vattenfärg av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Gulörad parakit.

Papegojor, illustration i vattenfärg av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Aran igen.

Papegojor, illustration i vattenfärg av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Och en påbörjad amazona lilacina.

Papegojor, illustration i vattenfärg av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Referensbilderna är såna som får användas och förändras. Underlaget växtpapper och färgerna billigare skolfärger men av förhållandevis hög kvalitet. Citrongul, crimson och preussisk blå ger våriga färgblandningar som passar fåglarna.

Det är så himla mysigt att jobba just nu. Jag är tillbaka i världens finaste bildsal med fönster i två riktningar efter en halv termin i ersättningslokal. Eftermiddagsljuset har åter börjat hitta in och eleverna langar som vanligt mängder av kreativ inspiration. Jag har varit småförkyld hela förra veckan och inte orkat upp så tidigt på morgnarna som jag skulle vilja. Men framöver hoppas jag få lite energi att åka hemifrån tidigare för att måla själv innan undervisningen börjar. Pepp på det!

Gör ni något på jobbet just nu som känns extra roligt eller spännande?

8

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.