ett vykort till mormor

Idag fyller Teno 18 år! Teno ja. Det finns mycket jag skulle kunna säga om den skraltiga gamla gubbkatten. Men den stora dagen till ära ska jag hålla mig från att hänga ut honom här. Istället vill jag dela med mig av en skoluppgift jag gjorde tidigt förra terminen.

I min skissbok har jag tidigare visat ett collage jag gjorde med inspiration från ett vykort föreställande Jimi Hendrix. Då var inspirationsmaterialet slumpvis tilldelat oss – här fick vi istället i uppdrag att välja ett vykort att utgå ifrån. Jag som har en hel samling fina vykort hade svårt att välja när alla möjligheter fanns, men så hittade jag det här långt nere i den sprängfyllda plåtasken, bland konstkort och reseminnen.

På framsidan en rar bild av ett långhårigt barn som håller en kattunge. Gulligt liksom. Men det som var speciellt med vykortet var vad jag fann på andra sidan.

En liten hälsning från mormor och morfar, juni 1998, skriven med mormors lutande runda bokstäver och stora lilla A. Ett vykort mormor köpt för att hon sett det och tänkt på mig. För 25 år sen. Jag minns inte i vilket sammanhang jag fått det, mitt i sommaren, men det är inte postgånget. Kanske väntade det mig på Gotland en sommar när jag kom dit som 8-åring. Av någon anledning har jag sparat det.

Eftersom min morfar är borta och min mormor har långt gången Alzheimers kändes det som en liten resa i tiden att hitta detta vykort. Efter att ha gjort en ganska livlig tolkning av det första vykortet valde jag att istället göra en väldigt enkel parafras på det andra. Helt enkelt ett svar till mormor (för även om morfar också står omnämnd som avsändare så är vykortet från ’98 mormors initiativ och genomförande, rakt igenom).

Jag bad Andreas om hjälp att fota mig och Teno, som ju var mormor och morfars katt, i en liknande position som på originalbilden. Fotot printade jag sedan i svartvitt och limmade på en kapaskiva. På baksidan ritade jag av layouten från originalkortet men bytte text.

Även om det här vykortet inte når vare sig mormor eller morfar i nutid, så tänker jag att det kanske gör det i dåtid – så som deras kort nådde mig nu. Jag vill skicka en tanke bakåt i tiden liksom. Och att Teno och jag tar hand om varandra är alldeles sant. Jag ger honom hans äckliga njurkost, omsorgsfullt utblandad med hett vatten och går på långsamma promenader med honom runt förrådslängan och i trapphuset. Han låter mig överkompensera för den tid och kärlek jag inte längre kan ge till mina morföräldrar.

Med en del ljudliga protester naturligtvis – från bägge håll.

Grattis Teno på 18-årsdagen!

6

livsnjutande rutig duva i blekingesöm

När vi i höstas hade en kurs i Folkligt broderi valde jag ett nytt sätt att ta mig an den välbekanta blekingesömmen. Ni vet ju hur jag gillar att inspireras av färger, mönsterformer och stygnsätt för att sen kombinera dem med lite mer naturalistiska fåglar. Den här gången gjorde jag tvärt om!

Kursledare Karin Holmberg hade hittat det här fina hängklädet i skolans samlingar. Efter att ha fnittrat färdigt åt de ekivoka hörnrosetterna upptäckte jag duvan uppe mellan blomsterkorgarna. Rutig. Tillbakalutad. Tydligt chillaxande. Jag bestämde mig för att utgå ifrån den.

Jag broderade duvan rakt av men ville förstärka den glidiga känslan genom att göra honom till en riktig livsnjutare. Först fick han hög hatt, sen ett martiniglas och en cigg. Småningom hamnade han på ett moln med huvudet lutat mot en kudde med guldtofsar. Det sista jag la till var en liten ost, utifall han blev hungrig under åkturen.

Får man göra såhär? Jag vet inte riktigt. Men det var väldigt roligt att frångå mina vanliga tolkningar och fara fram lite oförsiktigt med inspirationsmaterialet. Eftersom broderiet bara var en kort övning hade jag inte några högre ambitioner för det, men nu tycker jag han är en klockren del av och kontrast till den övriga samlingen av småfåglar jag har broderat i blekingesöm. Lite som en konstig kusin. Kanske monterar jag och hänger upp honom bredvid de andra bara för att retas lite?

1

blekingesömmar och fågelskisser

Kära nån! Vi är halvvägs in i januari och senaste inlägget här är av ett julträd. Och januari som är blekingesömmens månad!

Efter ett långt och rejält jullov är jag tillbaka i skolan för att solva och räkna stadtrådar. Tiden flyger iväg och när jag kommer hem orkar jag inte mycket mer än att titta på Engelska Antikrundan, som Clara tipsade om finns på SVT Play. Men mellan antika vaser, ärvda svärd och uppgrävda mystiska skrin ligger ändå blekingesömmen och lurar i tankarna. Det här blir det sjätte året som jag broderar en fågel inspirerad av stygn och färgställningar i det traditionella sömsättet.

I år ska det få bli en blåmes på en solros. Det bestämde jag redan i somras när jag såg blåmesen picka ut fröna ur en av mina vissnande solrosor i odlingslådan. Här är den första skissen som skiljer sig rätt mycket från de mer traditionella tolkningar jag broderat förut. Kanske är det en rolig utmaning för året, att göra just ett fritt motiv. Kanske vill jag bromsa mig själv lite och leda tillbaka tankarna till de mer typiska blomsterslingorna. Jag vet inte än!

Förra året utmanade jag mig genom att brodera en steglits i den ursprungliga färgskalan, det vill säga de mycket mer kraftfulla nyanserna som blekingesömmar från 17- och 1800-talen har visat sig ha haft från början. De rosa och ljusblå tonerna är resultat av att originalfärgerna blekts, och idag broderar man oftast blekingesöm i de typiskt pastelliga tonerna.

Här kan ni se hur fint tidigare års blekingesömmar hänger i ateljén. Oh vad det ska bli kul att få hänga upp en till!

1

så fick jag till sist mitt julträd

I flera år har jag sökt på loppis efter ett julträd och under hösten intensifierades jakten. Julträd är vanliga i södra Sverige, och framför allt i Blekinge. De första stakarna i den här stilen var enklare träpinnar som man under 1700-talsjularna dekorerade med färska röda äpplen. Från mitten av 1800-talet började man snida mer avancerade former och några av de allra vackraste julträd som går att hitta idag är de så kallade Silpingeträden, gjorda av Per Andersson i Hoby socken, eller inspirerade av densamme. Ett sånt fick jag span på på Auctionet men när det klubbades för 8500 kr plus avgifter gav jag upp drömmen om ett så pråligt.

Men så dök det plötsligt upp ett på Formstad Auktioner. Ett som egentligen var mycket mer i min stil och påminde om min samling av trähästar. Ett omålat, mindre träd med hästar i botten och tuppar i toppen. Jag darrade i hela kroppen när budgivningen skulle avslutas men jag vann! Och inte behövde jag ge några 8500 kronor heller. För 400 spänn blev det en tidig julklapp till mig själv.

Mitt träd är osignerat så jag vet tyvärr inte vem som har gjort det eller när.

Varje decembermorgon när jag ätit frukost har jag tänt de röda ljusen i julträdet och känt en rent provocerande julefrid. Jag tycker att det är så fint!

Detta blir ett föremål jag kommer att spara i hela mitt liv. Det känns alldeles pirrigt faktiskt! Jag ser fram emot att tända röda ljus i december om sådär femtio år också. Undrar var ljusstaken står då?

4

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.