Blogg - Alicia Sivert

26 april, 2020 In Konst och kreativitet

Muminhuset, byggvecka 1: divan, stomme och broderad bonad

Jag aktar mig för att åta mig nån slags veckolig sammanställning av projektet, det får jag aldrig ihop. Men just nu är jag så sugen på att prata Muminhus så en första rapport vill jag göra! Därefter kommer de säkerligen helt oregelbundet efter vad lust och ork tillåter!

Snorkfrökens divan, miniatyr av Alicia Sivertsson. Första byggveckan med Muminhuset - www.aliciasivert.se

Först vill jag säga att jag blivit så glad av ert engagemang! Det märks att vi är fler miniatyrfans här och på Instagram, där jag delat så mycket jag orkat av processen i Stories. Tack för alla era kommentarer, förslag, tips och hejarop! Det får mig att känna mig i alla fall lite mindre galen när jag sitter och vändsyr en sammetskudde stor som en (gammal) femkrona.

Jag har ärligt talat inte haft såhär roligt sen jag blev sjuk. Det känns som att jag fått en anledning att gå upp om morgnarna.

Första byggveckan med Muminhuset - www.aliciasivert.se

Själva Muminhuset – stommen

Den här veckan har jag sågat itu gjutröret och kapat det något på höjden. Jag köpte ett långt pianogångjärn som jag kunde fästa med skruvar och muttrar från en nedmonterad papplåda. Tjo!

Första byggveckan med Muminhuset - www.aliciasivert.se

Jag har skurit ut fönster och dörrar så jag fått ont i händerna, bara för att inse att dörrarna i Muminhuset är rundade i toppen och att det ser konstigt ut med fönster och dörrhål på olika höjd. Skit! Får se om jag bryr mig. Kanske ser det bättre ut när golven kommer in.

Lilla My i Snorkfrökens divan, miniatyr av Alicia Sivertsson. Första byggveckan med Muminhuset - www.aliciasivert.se

Divanen

Av kartong, sittunderlag och sammetstyg har jag komponerat en liten divan åt Snorkfröken. Det tog två dagar och var hemskt roligt och hemskt pilligt. Efter att jag sytt fast den tunna guldtråden för hand genom smältlim och allmän skit (tog tre timmar och lika många plåster) insåg jag att hela möbeln är för stor. JAJA. My sover där nu i alla fall.

Jag sydde också en asliten kudde som tog en kvart att vända rätt med hjälp av en tändsticka. Värt. Blev så gulligt.

Är ni intresserade av en lågambitiös steg-för-steg-guide till hur jag gjorde divanen så säg till! Har försökt fota alla moment.

Kudde med broderade ormbunksblad i miniatyr av Alicia Sivertsson. Första byggveckan med Muminhuset - www.aliciasivert.se

Kudden med broderade ormbunksblad

En riktigt obskyr referens är den lilla kudden jag broderat och sytt. Gröna ormbunksblad på svart filt. Omnämnd en gång i novellen Hattifnattarnas hemlighet när Muminpappan rymt hemifrån och ligger och studerar grönt bladverk mot svart natthimmel. Broderade den under Sypeppens andra onlinejunta.

Hemul ljuva hemul, broderad bonad miniatyr av Alicia Sivertsson. Hattifnattar i keramik av Thea Holmqvist. Första byggveckan med Muminhuset - www.aliciasivert.se

Hemul ljuva hemul

Så kom jag på en så rolig ordlek att jag inte kunde låta bli att börja brodera den BUMS. ”Hemul ljuva hemul” – hur kul? Sydde den i mikroskopiska korsstygn och monterade på ett onödigt litet beslag som jag väl visste att jag skulle få användning av en dag. Här demonstreras bonaden av två hattifnattar som Thea GJORT åt mig i keramik!!!!!!!!!!

Småpill

Jag har också påbörjat, provat och experimenterat med en massa material som inte nödvändigtvis blivit något än. Vårt matbord har varit kaos hela veckan medan jag byggt små blomvaser av pärlor, stickat en liten filt och skurit sönder schampooflaskor. Har funderat på en jordglob till Muminpappan men inte orkat flytta undan Andreas hemmakontor från chiffonjén för att kunna komma åt akrylfärgen och börja måla. To be continued helt enkelt!

Någon annan som börjar bli sugen på miniatyrprojekt såhär i katastroftider?

20 april, 2020 In Konst och kreativitet

nä, nu bygger jag ett Muminhus

Det är en konstig tid att orientera sig i. Utmattningssyndrom, depression och Covid-19 som härjar. Mycket tid hemma, mycket tid för grubblande, men också för skapande om jag kan vända känslorna utåt för en stund. Jag såg en bild för några veckor sen där det stod ungefär ”Tiden är kommen, tiden för att använda allt ditt bästa, sparade och undanlagda material”. Det fick mig att tänka att nu är också tid för att plocka fram undanlagda idéer. Som den om att bygga ett Muminhus.

Nä nu bygger jag ett Muminhus - www.aliciasivert.se // muminhuset tove jansson skurken i mumindalen miniatyr miniatyrer modell lilla my i muminmammans syskrin

När jag och Andreas blev ihop för snart sju (!) år sen läste jag Muminböckerna högt för honom. Vi pratade om att bygga ett Muminhus tillsammans och samlade miniatyrer på loppis. Några små glas och bägare i metall och två prydnadsfåglar i porslin. De har hängt med genom alla våra flyttar, i väntan på ett hem.

Nä nu bygger jag ett Muminhus - www.aliciasivert.se // muminhuset tove jansson skurken i muminhuset mumindalen miniatyr miniatyrer modell lilla my i muminmammans syskrin gjutrör

Egentligen har jag velat bygga ett Muminhus i hela mitt liv, men hindrats av att jag inte nödvändigtvis vill äga ett. Lite fånigt kan tyckas eftersom få av de saker jag skapar blir till därför att jag ser fram emot att äga dem. Nä, det är ju själva processen som oftast är huvudsaken.

Nä nu bygger jag ett Muminhus - www.aliciasivert.se // muminhuset tove jansson skurken i muminhuset mumindalen miniatyr miniatyrer modell lilla my i muminmammans syskrin gjutrör

Och den processen längtar jag nu efter. Så i förra veckan köpte vi ett gjutrör på Byggmax att använda som bas. Jag började pinna bilder till min Miniatyr-kategori på Pinterest och tog fram Skurken i Muminhuset att bläddra igenom. Tove Jansson och Tuulikki Pietilä byggde nämligen flera Muminminiatyrer tillsammans, och en av dem finns dokumenterad i den här fotoboken.

Det kommer få bli ett långsamt jobb det här. Jag har inte ens listat ut vad jag ska ha som våningsplan i huset eller hur jag ska fästa dem (är det någon som har en idé?). Men jag tror att just ett långsamt, omsorgsfullt projekt är vad jag behöver för att orientera mig igenom den här perioden. Och visst är det någonting med miniatyrer som får hjärtat att hoppa lite ur led? Jag kommer inte att följa någon specifik skala utan blanda hejvilt, för det är det som jag tycker är charmen. Loppat, återbrukat och hemknåpat i största möjliga mån.

Nä nu bygger jag ett Muminhus - www.aliciasivert.se // muminhuset tove jansson mumindalen miniatyr miniatyrer modell lilla my i muminmammans syskrin

På sätt och vis har jag redan smygstartat projektet, eftersom jag skapade Lilla My i Muminmammans syskrin till ett Monthly Makerstema för fyra år sen. Jag har också byggt en luftballong-lampa inspirerad av Den farliga resan. Kanske är det dags att jag visar den nu!

Vilka rum eller detaljer vill ni se mig göra i Muminhuset?

14 april, 2020 In Konst och kreativitet

blommiga vårbyxor i gult, rosa och blått vintagetyg från 1985

Kommer inte vårkänslorna av sig själva får jag forcera dem! I fredags hade Sew it Yourself en distans-junta på Facebook och jag tog tillfället i akt att försöka sy. Ambitionen var att klippa ut bitar ur tyget, kanske sicksacka lite kanter och orka konversera en stund men det gick bättre än så! Jag ställde undan symaskinen med linning och fåll kvar. Dagen efter blev mina vårbyxor färdiga. Kolla!

Blommiga vårbyxor i gult, rosa och blått. Sydda i återbrukat Laura Ashley-tyg av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se // Byxmönster av Ethel Jonsson, foto av Andreas Fagerström. återbruk sy sömnad loppat loppistyg begagnat sy kläder skapa egna skapande textil klädsömnad byxa byxor vårig våriga

Tyget köpte jag på Tradera härom sommaren och det kommer ursprungligen från Laura Ashley. Det är tryckt i Holland år MCMLXXXV (1985) enligt märkningen längsmed stadkanten. Ett tunt, skönt bomullstyg i helt himla ljuvlig färgskala och mönster. Jag hade egentligen tänkt sy en klänning av det men orka vänta på att jag ska få lust med det när tyget redan väntat i 35 år. Nu hade jag lust med ett par byxor! Förresten har jag en längd till så kanske blir det en matchande skjorta någon gång.

Byxmodellen är skapad av min stjärna, @designbyethel, och ni har sett mig sy den flera gånger förut. Som rhododendronbyxor, shorts, monsterabyxor och i grönt med stora blad. Nu blev det ett par blommiga vårbyxor!

Jag älskar modellen med vida ben, hög midja och djupa fickor. En vacker dag ska jag ska sy ett par i lite mer diskret färgskala som funkar med en mönstrad skjorta BUT IT IS NOT THIS DAY (citat kung Theodén).

För finns det något som ropar vår och påsk mer än detta tyg? Nix! Jag tror de blir ännu snyggare ihop med en t-shirt än en lite för stor skjorta men nu var det skjortan som var ren så detta är hur jag såg ut på påskafton.

Och bilderna är tagna under påskfirandet på landet.

SKOJA!! Jag bor här! Förstår fortfarande inte det? Bilderna är tagna i engelska parken, precis bredvid vårt hus. Så knäppt. Vi firade hemmapåsk, Andreas friterade vegobitar och grillade grönsaksspett och jag åt Ferrero Rocher-kulor så byxorna nästan sprack och fick sys om.

Vårbyxorna är mitt bidrag till Sypeppen som i april har tema isewlated.

Alla foton på mig är tagna av Andreas Fagerström

9 april, 2020 In Konst och kreativitet

Little Creek River, West Elizabeth, RDR2 – gouache på helark

Det senaste året har jag spelat Red Dead Redemption 2 som en dåre. Spelet utgår från en enorm karta över träskmark, stäpper, canyons och bergskedjor i gammal västernstil vid sekelskiftet 18-1900-tal. Historien och grafiken är bland det mest gripande jag upplevt. Och det här spelet har verkligen bidragit med vila, läkedom, lust och glädje sen jag blev sjuk. Min absoluta favoritplats är Little Creek River i West Elizabeth.

Little Creek River, West Elizabeth, gouache av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se // gouachemålning målning painting red dead redemption 2 rdr2 big valley tv-spel fan art old west hanging dog ranch o'driscolls colm o'driscoll boys

När min kreativitet dog ut i samband med utmattningen har jag kunnat få liknande kickar och glädje från spelet som jag brukade från skapandet. Samma tröst och utlopp. På sex månader har jag varit oförmögen att måla, inte orkat planera för en bild eller kunnat fatta alla de beslut som behöver tas under arbetets gång. Det känns på något vis naturligt att det är RDR2 som till slut lockar mig till att försöka igen.

Härom dagen doppade jag nämligen penslarna för första gången på ett halvår. Försiktigt och sökande, utan förväntningar eller förhoppningar. Jag valde ett outforskat material (gouache), ett alldeles för stort papper (helark) och en alldeles för dålig referensbild: ett foto av tv-skärmen med utsikt över Little Creek River. Och så målade jag.

Little Creek River, gouache 2020, 51 x 72 cm på IB Wahlströms akvarellpapper.

Little Creek River rinner genom en dal omgärdad av höga berg och glesa barrskogar. Här betar gaffelantiloper, älgar och rådjur. Jag fångade min bästa vildhäst här i story mode, sköt en grizzlybjörn som kom ner för att dricka. Vid det döda gamla trädet kan man hitta nedgrävda skatter online. Här slår jag alltid upp mitt camp om jag kan. I de västra delarna av dalen blommar blålila lupiner som lyser magiskt i solnedgången.

I bakgrunden syns Mount Hagen.

Intill floden ligger Hanging Dog Ranch. Det ser kanske fridfullt och gulligt ut på håll men är fiendebandet, The O’Driscoll Boys, förfallna tillhåll. Helt nedlusat med fähundar.

Jag valde att måla med gouache för att jag fortfarande håller på att lära mig mediet. Med akvarellen skulle jag ha förväntat mig samma resultat som ”vanligt”, medan jag med gouachen kunde experimentera mycket friare. Tillåta mig att måla sökande och helt utan förväntan på resultat. Detta är långt ifrån min bästa målning och jag känner att jag har mycket att lära om färgen. Hur jag kan jobba med den i täckande lager utan att förlora ljuset till exempel. Som det nu är tycker jag mycket mer om de akvarellistiska, lösare formerna i bakgrunden än den detaljerade bilden av gård och flod.

Men det var så roligt att måla en massa pill. Så roligt att över huvud taget måla igen.

Jag har inte spelat spel sen Harry Potter och Hemligheternas Kammare på PC för nästan 18 år sen. Att jag började med RDR2 är helt och hållet för att det utspelar sig i the old west och Andreas köpte det med hopp om att även jag skulle vilja prova. Jag är väldigt tacksam för det idag, för det har givit mig så mycket glädje detta år. Online har jag dessutom fått en chans att umgås och spela tillsammans med vänner utan att behöva orka vara ”social” eller ”träffas”. Yaya, detta är en shout out till dig och resten av the Pistol Annies. Ni är bäst, tack för allt!

Jag sa ju ”för stort papper” och skrev måtten ovan men förstår ni hur stort ett helark egentligen är? Jag har aldrig målat så stort med vattenfärg förut. Bara en sån sak. Det kan vara flera stigar som öppnar sig när man väl har kraft, tid och mod att hoppa över ett staket. Kanske dröjer det ännu ett halvår tills jag orkar måla igen. Kanske går det lite lättare efter detta. Vi får se. Men nu ska jag spela!