den kreativa veckan 9/2018: nystningshjälp och ett dussin illustrationer


Hej kompisar, hur mår ni? Vet ni, jag tror att det är första påskadvent idag! Efter en vecka av hejdlöst snöfall och dryga -10 grader känns det som ett efterlängtat vårtecken!

Det här har varit min sportlovsvecka och skulle vara min skaparvecka, men halvvägs in kom min förkylning tillbaka. Det är som att jag är så trött efter vintern/flytten/en rätt lång och intensiv tid att jag inte har någon motståndskraft kvar i kroppen. Så frustrerande med ännu fler dagar av halsont och värkande rygg. Det här får faktiskt lov att vara sista förkylningen i år!


Så de där planerade sömnadsprojekten fick invänta mer kroppskraft. Istället efterlyste jag tips om stickmönster på Instagram och fann så Andi Sutterlands Miette som jag börjat sticka. Tofslan hjälpte till att nysta upp farmors garn.


Plus gosade i sjuksoffan. Tajmingen kunde i alla fall varit värre – med snöstormen härjande utanför fönstret var det ändå inte särskilt lockande att försöka ta sig ut.


Här börjar min Miette ta form!


En dag när jag hade lite mer ork satte jag igång med ett väldigt ärorikt beställningsjobb. Jag skissade upp en hel massa små illustrationer som skulle göras på akvarellpapper.


Och så målade jag 12 av dem i ett kör! Här är en pion och en gammal Selma. Mer ska ni få se när projektet är klart och överlämnat.


Jag har alltid ett kladdpapper att prova färgblandningarna på när jag målar akvarell, och i det här fallet använde jag själva skissen till det. Blev fint i sig!


Så har jag fortsatt sticka, och fått fortsatt hjälp från grådvärgarna. Jag tror koftan blir för stor och att garnet inte kommer räcka, men just nu är det skönt bara att få hålla på.


Och så i fredags kom lite av den där sylusten igen och jag gjorde ett tredje försök att sy Ethels byxor, i mitt allra finaste gardintyg! Den här gången fick jag till det och nu ska jag bara göra om midjan så är jag klar och redo att möta mars med blommiga ben!

Hur har ni haft det i vargavintern?

Veckans länktips:
+ Ponyhans på Instagram, eller närmare bestämt hens omklippning och repost av Malax lokaltevesändningar från 80-talet och framåt. Jag har skrattat så jag skrikit i soffan och är nog skyldig till minst ett par tusen visningar av klippet när Lenni Back gör något (Tar bort sidbenan? Steker sikarnas klänningar?) med fisk.
+ Ett obvious titt-tips i Lars Lerin-älskarnas land kanske, men jag hittade Kjell-Åke Olssons superfina dokumentär på Öppet Arkiv och har även tittat igenom allt annat jag kunnat hitta om konstnären, inklusive Lerins lärlingar. Ett annat SVT-tips är Bonusfamiljen som äntligen är inne på säsong 2!

8

farmors garnlåda


Jag har börjat sticka igen. Som jag längtat efter och saknat det.


Jag har en hel byrålåda full med garn där det mesta är udda sorter. Små bollar som blivit över, fina färger och kvaliteter jag fyndat billigt eller fått, enstaka nystan jag förälskat mig i. Jag är inte så tekniskt avancerad i min stickning och fastnar lätt på idéstadiet för att jag inte vet hur jag ska kombinera mönster, garn och stickor, för att jag har svårt att beräkna åtgången och veta om garnet räcker, och för att jag är för rastlös för att teststicka en decimeter och kontrollera allt ovanstående. I min låda finns mörkblått alpackagarn som vill bli en midjekort kofta, noga nystade röda och gula toner från min Weasleytröja och Gryffindorhalsduk, gamla mönster på islandströjor och ett enda nystan handspunnet garn från Peru med små halmstrån kvar bland ullfibrerna.


Det är så dumt det där, att först förälska sig i garnet och sen försöka ta sig vidare utifrån det, istället för att börja med ett mönster och sen skaffa fram det garn som passar.


Men när jag fick ärva farmors garnlåda innebar den ett alldeles nytt kapitel. En hel låda full med möjligheter där jag inte redan tänkt att ”det här ska jag göra den perfekta koftan av” och ”dethär är så lyxigt, unikt och speciellt så det sparar jag”. Jag kan ta varje nystan för vad det är – en byggsten – och våga experimentera. Resultatet är att jag istället för oöverstigliga projekt ser små lustfyllda, prestigelösa sådana: garntomtar, tumvantar, sockor, en disktrasa. Allt jag gör av garnet blir en liten berättelse om mig och farmor, ett sätt att ta tillvara på de planer hon aldrig hann med och tolka dem på mitt sätt. Jag känner inte någon prestationsångest eller att jag slösar, jag känner att jag räddar och tar om hand. Jag tror inte jag kommer lyckas sticka upp allting, men jag ser mer potential i den här brokiga högen än i min egen noga utvalda och sparade samling.


Jag har hittat några större härvor i mörkbrun ull som jag tror skulle kunna bli en fin tröja. Jag hamnar alltid där till sist, i koft- och tröjtankarna. Just nu stickar jag tumvantar av tjockt blått lovikkagarn, men kanske vågar jag ge mig på det här härnäst. Inte behöver det bli vackert eller ett plagg som sitter bra egentligen, bara garnet får komma till liv och jag får känna nystanet dansa mellan fötterna. Och blir det fel kan jag alltid repa upp och göra om, det vet jag ju. Varför är den insikten så svår att ta till sig ibland?

9

den kreativa veckan 8/2018: mönsterrapportering och sömnadsdrömmar


Hej bästa ni, hur mår ni i februari – denna sista vintermånad innan det faktiskt börjar kännas som vår igen? Vi har mest snö och lägst temperatur hittills men ljuset har börjat komma tillbaka och för nästan första gången har jag sett utsikten från vårt fönster i annat än molntyngt halvdunkel. Jag har återhämtat mig efter förkylningen och påbörjat en ny vantstickning med garnet som fanns kvar.


Det är så skönt att sticka igen och jag har verkligen saknat det. Vantarna blir klara lite för snabbt.


Jag har också provat att sy efter Ethels byxmönster igen, men denna gången i ett stumt tyg istället för ett superstretchigt. Förra gången blev de jättestora, och den här gången för små! Så tredje gången gillt tänker jag att det kanske blir rätt! Jag glömde ta bild men här är ett foto av Vifslan under veckans tygrov istället. Jag har nämligen precis fått hem ett klänningsmönster och i fredags åkte jag till Tygverket och fyndade denna vårdröm med kaniner som jag tror kommer göra sig bättre än perfekt!


Så har jag jobbat med lite snabba teckningstekniker ihop med mina elever. Här ett självporträtt i spegel, utan att titta på pappret och utan att lyfta pennan.


Och ett porträtt på tid, tre minuter om jag minns riktigt.


Jag har samlat torkade nypon från en buske vid busshållplatsen och provat några grafit-akvarellpennor.


Kul att kunna kombinera klassisk teckning med lite flytande fält och skuggor!


Mina designelever har lärt sig göra mönsterrapporter och jag svängde ihop ett snabbt demoexempel med citroner.


Och nu har jag tagit sportlov!!!!! Vilket känns så himmelens skönt. Den kommande veckan ser jag fram emot att planera för vårvinterns sådder, sy, måla och fara på utflykt. Hur har er skaparvecka varit?

16

den kreativa veckan 7/2018: kattfiltar och ofrivilliga karikatyrer


Hej på er! Hur mår ni? Jag sitter med ett stilla snöfall utanför fönstret och känner mig lite trött. De här veckosammanställningarna har kommit lite oregelbundet på sista tiden för det känns så oinspirerande med bristande ork och ljus. Det är fint när lervällingen utanför täcks av vit snö igen men som jag längtar efter våren just nu. Starten på året har varit tyngre än jag tagit mig tid att känna efter och med förkylningen som spökat i kroppen hela veckan har jag känt mig lite som en blöt yllemössa. Det kändes bara krystat och ointressant att förbereda veckosammanställningen igår, så här kommer den lite försenad, men mer i ögonblicket istället:


Den här veckan har jag målat det andra i en serie om tre porträtt jag grejar med.


Det var något med skissen som inte kändes helt rätt som jag tänkte skulle fixa sig när jag väl fick på färgen, men efter att ha målat nästan färdigt och sovit på saken insåg jag att 1. ögonen hamnat ur nivå och 2. vidvinkelperspektivet i referensbilden skapat lite breda drag som i min målning nästan blev karikatyrartade. Inget som går att rätta till i efterhand med andra ord, så jag ska börja om igen.


Jag har broderat färdigt min blekingesöm. Här såg den lite rolig ut!


Stickat färdigt min disktrasa.


Eller kattfilt som Tofslan tyckte den kunde vara.


Och slutligen golvats av den där förkylningen, och fått däcka i soffan. Efter att ha bitit på naglarna genom de första två Hunger Games-filmerna drog jag fram farmors garnlåda i jakt på något att sysselsätta fingrarna med och fann ett tjockt, fint lovikka-garn i bamseblått. Jag tänkte ta massor av stämningsfulla bilder på vantstickning och tekopp så fort solen gick opp, men långt innan dess hade jag stickat färdigt bägge vantar. Nåväl! Utöver Hunger Games såg jag Thor Ragnarok som var bra, Dr Strange som var dålig och The Lady in the Van som var superduperfin, så är ni i samma situation rekommenderar jag allt utom Dr Strange!

Nu är det bara fem dagar kvar tills jag går på sportlov – en helt ledig vecka jag bara vill ägna åt att skapa, utforska Gustavsberg och hälsa på familj och morföräldrar. Jag längtar efter tid att köpa frön, måla av utsikten från balkongdörren, sätta igång med ännu ett beställningsprojekt och läsa böcker. Med den utsikten känner jag mig mer redo för veckan som kommer.

Hur har ni haft det och vad längtar ni efter just nu?

Veckans länktips:
+ Tofslan och Vifslan har skaffat instagram! De har tjatat ganska länge och nu tog Vifslan saken i egna tassar så vill ni övergå till att följa dem istället för mig hittar ni dem på: @tofslan_o_vifslan
+ Exploring the Heart of it’s fina inlägg om konstnärer som hoardar (och använder) skrot, och dessutom alla fina kommentarer från folk som känner igen sig!

13

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.