Dumbledorejuntan

Idag gjorde jag en beställning på en uppsättning såna där små saker som gör en innerligt glad (och som lyckas förena min barnsliga sida med den inre pensionären på ett förträffligt sätt).

”I do love knitting patterns”, säger Albus Dumbledore till Horace Slughorn i början av Harry Potter and the Half-Blood Prince. Citatet kom till mig som en blixt från klar himmel en kväll för flera månader sen, när jag satt och höll på med någonting helt annat. Carolina och jag hade en längre tid varit pysselsugna utan att komma på vad vi skulle hitta på och precis bestämt att lära oss virka mormorsrutor. Att den färdiga filten skulle göras i ärkeidolen Dumbledores ära var liksom redan en självklarhet. När jag så plötsligt, out of the blue, kom på att han i sjätte boken säger till sin kollega och vän att han älskar stickmönster blev jag eld och lågor. Det var ett Tecken – jag skulle starta en syjunta i Dumbledores ära.

Än så länge är det bara jag och Carolina som är medlemmar, och hur aktiv C egentligen är kan man som juntaledare ibland ifrågasätta (Dumbledore hade ruskat misstroget på nattmössan om han visste). Själv har jag i alla fall pausat projekt 1 (virkningen) och tagit upp stickandet, något som egentligen är mer i enighet med hans knitting-patterns-kärleks-anda. Efter att ha avverkat projekt 2 och påbörjat projekt 3 bestämde jag mig för att också göra verklighet av en tanke som legat och grott nästan ända sen jag beslöt att starta själva juntan – jag skulle beställa hem namnband. Egentligen ville jag ha dem såhär:

I DO LOVE KNITTING PATTERNS
ALBUS PERCIVAL WULFRIC BRIAN DUMBLEDORE TOLKAD AV ALICIA SIVERT

Men av någon anledning blev teckenantalet tyglapparna övermäktigt. Istället blev det:

Förträffligt nog var det exakt lika många tecken i de bägge raderna, vilket var ett uns bättre än man vågat drömma om. Jag menar, hur snyggt blir det inte? Jag hittade en hemsida som tog emot beställningar och levererade hem på en till två veckor – hundra lappar för tvåhundra spänn. Så snart jag klickat på skicka insåg jag att ’av’ var det enda svenska ordet på hela lappen. Hade det inte varit bättre med ’by’? Jag grämde mig ett tag, men beslöt till sist att det banne mig var lika bra som det var, och att svenska på sätt och vis är exotiskt. Jag kan riktigt se framför mig hur mina textilkreationer slagit igenom storartat i utlandet och hur britterna sitter i sina länstolar och tvinnar mustascherna medan de synar en halsduk uppifrån och ner. ”I do know this Dumbledore-man, but what about the word ’av’? What can it possibly mean? Is it some kind of magic spell or is the artist just mocking me? Oh, how mysterious the Swedes are. Mysterious, and exotic indeed.”
Så nu väntar jag andaktigt på lapparnas ankomst.

Framtiden då? Jag känner att det är hög tid att lära sig sticka sockor. Om jag inte missminner mig är det ju ett par sockor från en kärleksfull familj som Dumbledore önskar sig mest av allt i hela världen i Harry Potter and the Philosopher’s Stone. Vidare tycker jag det är dags att expandera medlemsantalet i syjuntan. Who’s with me? Såg den här fantastiska artikeln och kände att åh vad jag vill vara med. Så, stammiscafé och regelbundna möten, nästa!

Och så skulle man kunna göra något av ”This Book is the Property of The Half-Blood Prince”…