Bruxelles II


Förutom vackra art nouveau-fasader kryllar Bryssel av muralmålningar. Eftersom Belgien är känt för sina seriefigurer (Tintin, Lucky Luke, Marsupilami, Smurfarna m.fl.) är sådana ett återkommande tema.


Fast jag hittade ett hus som Jef Aerosol målat i precis min smak.


Runt hörnet stod en jävligt söt kille och hade det bra.

6

Bruxelles I


På lördagsmorgonen vaknade vi tidigt och möttes upp i foajén för frukostbuffé. Den var himmelsk – med fil och yogurth och fruktsallad och bröd och alla sorters pålägg i fem olika versioner och muffins och croissanter och pain au chocolat och wienerbröd och kokt ägg och scrambled eggs och köttbullar och bacon och juicer och kaffe och te.


Sen gick vi ut på stan! Bryssel har ett enastående kulturarv med makalös art nouveau-arkitektur, och eftersom både mamma och jag är suckers för jugendstil blev det myyycket husfasadsfotograferande, pekande och beundrande.


Bourse de Bruxelles.


Så kom vi in på magnifika Grand-Place, ett torg omgärdat av alldeles fantastiska byggnader, bland andra stadshuset.


Där riggades det inför spelning, för den här helgen gick Brussels Jazz Marathon av stapeln för femtonde gången och massvis av band skulle uppträda på barer, klubbar och provisoriska utomhusscener.


Och ja, vi gick och tittade på Manneken Pis också. En liten bronsstaty av en pojke som står och kissar ner i en fontän – en av Bryssels största turistattraktioner(!). Statyn kläs ut med jämna mellanrum och den här gången var det till Pinocchio. Han ”syns” i stenvalvet till vänster men ärligt talat syntes han inte alls och jag var faktiskt inte särskilt intresserad heller. Det var mer fascinerande med mängden människor som stod och beundrade honom.

2

att tävla mot tiden

Resan började med dramatik. Både min mor och far är tidspessimister och vana flygare = vi startar alltid timtal i förväg och kommer aldrig för sent. I fredags spelade det inte någon roll att vi hade två och en halv timma till godo att köra en sträcka som borde ta en timma – vi fastnade omgående i en totalt stillastående bilkö och kom absolut ingen vart. Hur löjligt känns det inte att titta ut genom fönstret efter 90 minuter i bilen och inse att man inte kommit mer än en kvarts färd hemifrån? För att inte tala om paniken när man börjar inse att vi inte kommer att hinna till incheckningen. Farmor, farbror O, farbror M och giftasfaster S låg en bit före oss men satt likväl med rumporna i smeten och vad än värre var – vi hade allas flygbiljetter i vår bil.

Till slut gav vi upp. Mamma ringde farbror O och meddelade att vi inte skulle hinna och att hon skulle skicka över en massa siffror med vilkas hjälp de andra hoppeligen kunde lösa ut biljetterna på flygplatsen om de hann dit i tid. Jag författade ett halvt sms till Carolina om att jag ändå såg ut att vara hemma hennes lediga helg när plötsligt – trafikkaoset släppte.
Min återhållsamma, ansvarsfulla pappa som aldrig kör med fönstren nere för att det ”drar för mycket bensin” satte för första gången under min uppväxt hela foten på gaspedalen och körde så jag knappt vågade kika fram mellan fingrarna ens. GPS:en sa att vi skulle vara framme en timma senare, precis när väskkontrollen skulle stänga. Landskapet flög förbi fönstret och minutrarna rusade iväg.
Bror M hade handen på säkerhetsbältets uppknäppning flera kilometer innan vi anlände till flygplatsen, jag hade tagit av skärp och klocka och armband inför röntgen och bror A hade skickat väskorna från bagageutrymmet fram till respektive person så att vi alla skulle kunna lämna bilen fortast möjligt. När vi svängde in på Skavstas parkering hoppade vi ur bilen innan pappa riktigt hunnit sakta ner. Sen sprang vi.

Mitt i farten fick jag syn på ett välbekant ansikte som skrattade åt mig men jag rusade förbi farbror O utan att notera honom, med bror T i ena handen och våra bägge väskor i den andra, in genom Ankomstdörren istället för Avgångsdörren för att ta en genväg och spara sekunder och rätt fram till väskkontrollen.
Egentligen hade vi vunnit tid. Vi hade tio minuter på oss tills kontrollen skulle stänga men under en dryg timma hade vi suttit och laddat och förberett oss på att behöva älga som om elden vore lös. När vi nu kom fram satt farbror M i kafeterian med en öl och farmor och faster S lutade sig i godan ro tillbaka i varsin stol medan farbror O gick ut att möta och lugna ner oss, vilket han misslyckades totalt med. Jag och bror T var igenom spärren innan M hade tömt sitt glas och stirrade omkring som yra höns i kön till gaten, ombord på planet och fortsatte hoppa upp och ner av adrenalin långt efter att vi tagit plats i flygplansstolarna. Vi hade hunnit, med liten marginal.

Flygresan tog ytterligare två timmar, varpå vi landade och sprang igen – den här gången till flygbussarna som skulle avgå ett par minuter senare. Så satt vi stilla i en timma till, under vilken vi äntligen började slappna av och jag nästan somnade med Pink Floyd i öronen och pannan mot rutan. Tills vi äntligen skulle gå av, och hoppa på tunnelbanan, och till sist vara framme vid Thon Hotel, där vi skulle kvarta.

Jag är inte van vid lyxhotell. Vi bor på vandrarhem eller i halvdana hus när vi är ute och reser. Thon var kanske inte något Madonna och Obama skulle hålla till på men för mig var det rena himmelriket – komplett med lobby, frukostmatsal, bar, toaletter med musik, choklad och badrockar på rummen och g u d om l i g t sköna sängar. Jag och bror T fick ett rum och medan farbror O försökte övertyga oss äldre att ta ett glas i baren ville vi egentligen bara sova – och gjorde så. Kolossalt gott efter dagens bravader.

Och alla ni som känner min familj förstår vilken fantastisk syn farmor, farbröderna och giftasfaster måste mött där de satt i flygplatscaféet och genom panoramafönstren såg vår entré – en hel skock med stressade höns, målmedvetna, sammanbitna och lika vimsiga som vanligt med fjädrarna som yrde runt huvudena och ben och vingar spretandes åt alla håll, medan vi sprang in i varandra och spridde bagage omkring oss. Jag önskar jag också haft den utsikten.

6

brutna löften & stillad nyfikenhet

Man ska hålla vad man lovar!
Jag sa att ni skulle få höra mer om helgens äventyr ”på måndag”, och det var igår men jag har inget berättat. Eftersom jag vet att ni fullkomligt brinner av längtan efter att höra om vad jag har för mig varenda dag som går ska jag genast stilla er nyfikenhet.

Jag har alltså tagit en weekend i Bryssel för att fira att farmor fyllde 75 i vintras. Hon fick ”en lagom billig resa lagom långt bort för hela familjen” och destinationen blev Bryssel, dit hon, jag med familj och de bägge farbröderna samt den enes fru for i fredags kväll. Det skulle låta förfärligt att säga att jag är en aning besviken, så jag låter bli med det, men jag hade nog lite för höga förväntningar och många småsaker blev fel så det kändes lite snöpligt att åka hem redan i söndags.
Men eftersom ni, som sagt, vill höra varenda detalj och jag absolut inte har någonting intressantare att berätta om tänkte jag göra som med Englandsresan och dela upp det hela lite.
Såatte… Fortsättning följer (det lovar jag)!

1

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.