she is wearing rags and feathers from Salvation Army counters

I onsdags jamsade jag och Carolina runt mellan söders second hand-affärer i jakt på ”saker som man blir helt glad i själen av”. För mig innebar det en röd klänning, en massa filmisar, en dubbel-LP med Sidney Bechet och två små mässingsfåglar. Mest glad-i-själen blev jag nästan för de sistnämnda, de glittrar så fint i ljuset från kvällssolen.

Igår var det andra bullar. Då ryckte jag in akut som barnvakt åt grannarnas treåring som var hängig och behövde komma hem från dagis. Det var lugnt och mysigt så länge han sov i soffan och jag kunde läsa Sherlock Holmes och skissa – men när han vaknat och återfått energin och vi hämtat ettochetthalvtåringen och det gått sex timmar var jag rätt slut. Då skulle jag hem och käka och sen ta hand om mina trettio scoutbarn istället. Lite trött.

Nu tar jag ett kort farväl och önskar er en god helg! Själv håller jag på och packar väskan inför äventyr i utlandet och mer om det får ni höra på måndag.

rubrik ur SUSANNE av LEONARD COHEN
2

top of the hill

Så gjorde vi en sista utfärd innan det var dags att återvända till Granby Cottage och packa väskorna inför morgondagens hemresa. Från Almscliff Crag såg vi en sista gång ut över Yorkshire med sina böljande fält, slingrande stenmurar, broar, lamm och fullblodshästar, herresäten, stugor och häckkantade vägar.


Sen var det slut.

rubrik ur TOP OF THE HILL av TOM WAITS
3

petrificus totalus

Vi ska väl försöka få slut på den här Englandsresumén innan det är dags för nästa resa.

Ni minns spåkärringen Mother Shipton? Hon sägs vara född i en grotta i Knaresborough och den grottan besökte vi tisdagen den sjätte april. Och nu kommer vi till Färdens Stora Frågetecken, en företeelse jag själv bevittnat men inte riktigt tror på – lite som rymden och Gud och allt det där, fast något jag sett med mina egna ofelbara ögon.

Precis intill ihåligheten som sägs vara Mother Shiptons födelseplats ligger the Petrifying Well, ett mycket mystiskt fenomen. Det är ett litet droppande vattenfall av bäckar och det förvandlar saker till sten. Yeah, really.
Det är så mycket mineraler i vattnet att prylar som blir hängande i dess flöde sakta förstenas. Det lilla vattenfallet var fullt av nallebjörnar, tekannor, skor, handskar, ett par skridskor, en hatt och en hel hummer. I det intilliggande museet fanns Agatha Christies och John Waynes hattar, någons strumpa, en kunglighets promenadkäpp, modellflygplan, mjukdjur och allsköns krimskrams – alltihop förvandlat till porös sten efter att ha hängt under the Petrifying Well i månader eller år.

Efter att ha hört om Mother Shiptons förutsägelser och dömt ut dem som lurendrejeri ville jag och är fortfarande hugad att göra detsamma med the Petrifying Well. Problemet är att jag sett och rört de förstenade grunkorna, läst om alla berömdheter som nyttjat källan och ärligt talat känns det som ett väldigt långsökt practical joke att hitta på och genomföra under flera hundra år.
Jag kan inte påstå att mina kunskaper i geologi är tillräckliga för att var sig avfärda eller bekräfta möjligheten för mineralrikt vatten att förstena prylar – men det ser ut som att det är sant.
’Otroligt’ är det i vart fall, i ordets rätta bemärkelse.

rubrik ur HARRY POTTER AND THE PHILOSOPHER’S STONE av J.K. ROWLING
3

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.