and now they’re all watching the sea

I lördags var jag och Storsleven på skattjakt på Erikshjälpen. Jag hittade en spegel som ser ut som fönstret i en kabyss och får mig att känna det som om jag tittar ut över havet varje gång jag ska till att kika i den. Tyvärr är det min egen bleka nuna och vanliga omgivning som blänger tillbaka, men låtsas kan man ju alltid.


Pris: 45 riksdaler. Storlek: 30 cm i diameter. Upphängningsplats: obefintlig. Nostalgivärde: högt.

rubrik ur DEAD AND LOVELY av TOM WAITS
8

en husmors beklagelser, del 2

Jag har alltså, för den som inte förstått det, varit ensam hemma de senaste två veckorna. Det har varit -ganska ljuvligt- men från och med idag är det slut på friden och ron. I eftermiddags kom 16-åringen hem från Gotland och imorgon återvänder resten av patrasket från Europasemester. Bevare mig.
Dagens beklagelser rör alltså inte det faktum att jag måste vattna mammas och mormors trädgårdar, plocka bär eller städa fågelburen, tvärt om sörjer jag min framtida brist på dylik sysselsättning.

Det har varit två veckor av anarki och ensidig kost i det Sivertssonska singelboendet. Diskmaskinen har jag kört två gånger och den har i stort sett bara innehållit kaffekoppar. Vad jag ätit är ett officiellt mysterium, förutom en himla massa frukt och bitar av en squashpaj som aldrig tog slut har jag ingen aning. Symaskinen använde jag första dagen i ensamhet och den står kvar på matsalsbordet. Jag har levt på altanen dygnet runt, haft inneboende, bjudit på jordgubbar och glass, promenerat, druckit vin och jobbat. Jag har spelat nattlig rock’n’roll och sett på film istället för fotboll. Jag har myst mig igenom James Dean-dokumentärer och extramaterial, läst magasin och glömt ta in posten. Jag har inte haft några kläder på mig på hela dagar.

Jag flydde till staden för att låta brodern ha boendet allena i ett par timmar innan vi tvingades dela det. När jag kom hem kunde jag höra pianospelet redan från grinden och jag hann inte mer än in genom dörren förrän grabben börjar beklaga sig över mitt ungkarlsliv. Han gjorde sig väldigt lustig över att köket var fullt av tomflaskor och att brödet hade möglat (rätt rejält). Återstår att se hur han reagerar när han inser att mjölken är sur och att jag inte sovit i min egen säng på nio nätter.
Och imorgon kommer kavalleriet. Hujeda mig.

Fint resultat av tröstshoppingen i Bullshit City.
5

en husmors beklagelser, del 1

Haha okej, jag är officiellt dålig: jag kan inte låta bli. Jag är inne i sånt flyt just nu och mår typ bättre än på två år så jag vill bara göra vad jag har lust med och för tillfället är det att blogga. Dessutom har jag gjort allt annat som finns att göra i värmen – solat, flämtat i skuggan, städat, tömt diskmaskinen, skurat diskhon, skrivit två brev, hängt med ekorrpojken, ätit glass, plockat jordgubbar, retuscherat bilder, vattnat, lagat kvällsmat, ätit kvällsmat och svettats – allt förutom att cykla iväg med tomflaskor och pantburkar och att plocka undan symaskinen men det orkar jag inte.

Men lilla My då?
Ja, vem vore väl lilla My om hon inte gjorde vad hon hade lust med oavsett vad hon sagt tidigare. Med andra ord tänker jag inte känna någon personlig skam över att jag bryter mitt obloggande efter… fem timmar. Så mycket för den beslutsamheten. Egentligen skulle jag ta bort nedanstående om det inte vore för att jag fortfarande vill säga tacket och behålla självkritiken och dessutom tycker jag ju fortfarande samma sak och jag o r k a r i n t e formulera om. Så, det får stå. Det är min blogg och jag bestämmer! Förresten är jag inte My utan Mymlan när det kommer till kritan.

Men nu vill jag passa på att dela med mig av en upptäckt som gjorde min gårdag till en mycket tråkig gårdag. Om jag väntar två veckor med att publicera det är det ju inte längre en gårdag och det blir alldeles för krångligt att räkna ut hur många ”förr” det ska vara i ”förrförrförrgår”.
Så, here we go:

Jag gjorde en mycket tråkig upptäckt igår eftermiddag. Efter att ha samlat dagens skörd jordgubbar från drivbänkarna gick jag en sväng i trädgården för att se om något behövde vattnas. Till min förskräckelse fann jag att vinbären är mogna, alltså verkligen mogna och redo att plockas – nu.
Jag älskar vinbär och kan inte med hedern i behåll låta ett enda bär gå till spillo. Med andra ord var det inte mycket annat att göra än att slå sig ner i den gassande solen och börja plocka. Tid tog jag inte men varm, rödfläckig och uttråkad hann jag bli och inte gjorde det saken bättre när jag fick sällskap av två oinbjudna spindlar och en liten snigel i bärskålen. Jag rensade ganska precis en halv buske och kom upp i 1722 gram bär. Vi har fem – hela – buskar. Det blir cirkus 17 kg vinbär för den som kan räkna.
Jag har inte ens plats att frysa in hälften av den här skörden. Får cykla och köpa kvarg och sen leva på den gyllene kombinationen kvarg, vinbär och morfars honung under resten av året. Inte fy skam å andra sidan.
Kom hit och ät!


Ni får ursäkta att jag inte ansträngde mig att ta bild utan återanvänder en från förra året.

3

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.