kaffebrist & flerfotade monster


Efter en lång bilresa upp till Yorkshire anlände vi alltså till vårt nya hem i Harrogate. Granby Cottage låg framför en stor gräsmatta där jag en gång för flera år sen firat Guy Fawkes Day med braseld och kanderade äpplen i sällskap av våra vänner C&C som bor i Follifoot, strax intill. För oss som var vana vid att bo på båten kändes huset enorm och en blodig dispyt uppstod snart mellan mig och den ena brodern om vem som var mest förtjänt av singelbäddrummet (det var jag).


Mitt sovrum.


Någon slags kombination av hall och matsal.


Vardagsrum med den typiskt engelska mönsterkraschen: mattor i ett tyg, soffa och fåtöljer i ett annat, fotpall i ett tredje, kuddar i ett fjärde, femte, sjätte, sjunde och åttonde. Fast de hade faktiskt enfärgade gardiner!


Muromgärdad trädgård med fiskdamm.

Urmysigt skulle man kunna säga, med charmigt mönsterkaos, personliga tavlor och bilder på ägarna, hyllor fulla av souvenirer från utlandet och gott om plats att röra sig fritt på. En akilleshäl hade huset emellertid, och den var köket:
o Det fanns vinglas och koppar, men inga vanliga dricksglas.
o Trots ett överflöd av stora och små kannor fanns ingen kaffebryggare, kaffepress eller ens filter och tratt som kunde gjorts till en provisorisk. I skåpet stod frystorkat instant coffee, men inte en chans att jag börjar dagen med pulverkaffe!
o Spindlarna. Jag kan knappt skriva om dem för det går såna vämjelsekänslor genom kroppen när jag tänker på dem. Fyra-fem centimeter i diameter var de fångade mellan glasrutorna i köksfönstret – flera stycken. Jag radade upp saker vi inte använde framför fönstret så jag inte skulle behöva se dem när jag höll på i vasken. Det värsta var att den största jäveln rörde sig från ena sidan till den andra under en av dagarna och med andra ord var vid liv. Hlkdfjgdndfg.

7

lazy days

De två återstående dagarna i Bedford (30-31 mars) var vi utmattade och sega efter allt luftombyte. Vi var lokala och höll oss nära båten, läste våra nya böcker, såg våra nya filmer och gjorde en utflykt till Bedford Museum vilket var gratis och ”inte värt det”.


Jag hade hunnit med en del shopping redan.


3 x Robert Downey jr! Iron Man (*hjärta*), Zodiac (Robert OCH Jake, arrgh), One Night Stand (första filmen jag såg med Robert – inte överdrivet fantastisk i sig, men HAN är).

Vi införskaffade också The Boat That Rocked (som rockar!) och Sherlock Hound – en japansk animeserie från mitten av 80-talet av Hayao Miyazaki med Sherlock och Watson som hundar – knasfint!


Vi hade en galet social anka som hängde på vårt tak.

4

uppdatering i punktform #4

Sen jag kom hem från merrie olde England har jag bland annat:
o Invigt cykelsäsongen.
o Ridit min elsklingshest Peter Pan för världens bästa ridlärare för sista gången.
o Gått på Dramatens uppsättning av Jane Eyre och tyvärr konstaterat att den varit komplett värdelös om det inte vore för Michael Nyqvist.
o Sett Iron Man och The Boat That Rocked igen.
o Sett Milk för första gången – rekommenderas!
o Levt i anarki med vin och whisky i kriminalitetens Kallhäll.
o Gått en tvåtimmarspromenad med Lucas och tre tvåtimmarspromenader med Carolina, vilka bjudit på villahusområdesthriller med vilda djur, sekter och mord samt överträdande av privat mark.
o Solat på Carolinas balkong och fått antydan till linnebränna!
o Inte ätit socker (mer om det senare).

Och så har det hänt en så förträffligt fin sak att den förtjänar mer än en punkt i en lista. Ni kanske kommer ihåg min livskamrat och ständiga följeslagare – sir Colin? Om inte är han en porslinshund av gammal engelsk Beswicktyp som jag hittade på Erikshjälpen för 30 riksdaler för några år sen och som sedan dess stått på mitt fönsterbläck och spanat efter sjömän. Även om vi trivts fint med att vara bara två har det känts som om någonting fattats oss, och sedan igår är vi äntligen en hel, riktig och lycklig familj. Från Kallhäll fick nämligen Lord Byron (i förnamn George, också kallad Georgie) följa med hem, inlindad i min jacka, och står nu och för all framtid med nosen vänd mot sin kamrat sir Colin, bägge lyckligare än någonsin – och så även jag.


Sir Colin & Lord Byron

4

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.