12 december, 2022 In Verandaliv

julefriden och adventspyntet

Julefriden. Känner ni den, eller är december bara stressig? Jag tycker att jag hittat en ganska bra balans, men att månaden går lite för fort. Jag skulle vilja orka mer under adventshelgerna. De stillsamma jularna under pandemiåren har å andra sidan lärt mig uppskatta mellandagarna mycket mer än tidigare, så nu ser jag fram emot dem, istället för att se december som en enda upptrappning mot julafton.

Här hemma är det adventspyntat. Första drösen pynt åker upp till första advent, och sen fyller jag på efter hand. Nu till Lucia börjar det bli dags att hämta hem julgranen. I år är det Andreas som väljer, och förra gången han gjorde det fick vi en som var mera bred än hög. Jag är redo för vad som helst.

Den hundraåriga gunghästen har fått sin girlang.

Dumbledore och de tre kloka tanterna är uppställda på mormors röda löpare. I år kan jag se att den är vävd i kypert. Det har tillkommit en fjärde tjej i skaran och vem hon är vet jag inte riktigt än. En kinesisk souvenir tror jag och det passar ju vår julstil.

Farmors syster Ing-Britts broderade bonad byter plats med morfars tavlor för en månad.

Och några sista blommor ur födelsedags- och stipendiebuketter lever än. De här tycker jag var särskilt vackra i sin blekingesömska färgskala. Dem ska jag komma ihåg i januari när jag börjar skissa på nästa års broderi!

Andreas Lisa Larson-tomtar, Helmut och Algernon, har klämt sig in bland koflocken. Ja, vi är såna som namnger saker. Oxen som Helmut sitter och mediterar på heter Starkodder.

Jo, jag känner den nog, julefriden. Men jag tror att jag måste sitta ner en stund och se mig själv omkring för att påminnas om att den faktiskt är här och pågår precis hela tiden. Runt stressade morgonpendlare i snålblåst och liksom ovanför huvudet på folk i julruschen. När Herr Gårman slår om från grönt till rött får man tänka att här står man. Stilla i julefriden en stund.

2
6 december, 2022 In Konst och kreativitet

julefröjd och gamman – broderad bonad till mamma

Förra hösten fick jag ett gammalt avlagt julbroderi av min mamma. Det vill säga en bonad hon påbörjat ”någon gång mellan andra och tredje barnet”, men tröttnade på när allt blått var färdigbroderat och det var dags för min mellanbror att födas.

Jag tog tillfället i akt att smygstarta julförberedelserna lite och broderade vidare på mammas bonad under hela november och december. Hennes blå fick sällskap av mina röda, gula, gröna och rosa stygn.

Det var noll tidspress, full stämning och färdiga instruktioner att följa. Ett ganska bra recept för ett lyckat julprojekt! Som en kreativ person vill man ofta uppfinna hjulet och hitta på allt själv, men det kan vara väldigt vilsamt att följa någon annans direktiv ibland.

Nu i början av december tog jag fram broderiet igen och upptäckte besviket att det nästan var färdigt. Det skulle inte bli några långa hantverkskvällar med detta projekt och en kopp glögg i år. Nej, redan efter ett par sjukdagar i soffan var jag klar och hade till och med broderat de vita fälten i förklädet som nog ”bara” skulle varit tygvita egentligen.

Nåväl. Såhär blev hon! Den broderade ytan är hela 48 x 31 cm. Nästa gång jag träffar mamma får hon bonaden tillbaka.

I plastpåsen med tyg och garner fanns en instruktion märkt ”1134 Bonad” och ett litet utklipp ur en tidning där broderiet tituleras ”Julefröjd och Gamman”. Det är allt jag vet om mönstret! Köpt på 90-talet, och möjligen kopplad till Icakuriren som omnämns på baksidan av tidningsurklippet.

Tillägg 2023-01-05: Jag har nu fått det bekräftat att mönstret kommer från Brodera Mera!

Jag gjorde om några detaljer efter egen smak. T.ex. fick damen gröna julljusstakar istället för vita.

Hon ska ju få flytta tillbaka till mamma men visst passar hon orimligt bra ihop med mina ljusstakar?

Nu kanske det är någon som sitter och tänker att jag måste vara världens bästa dotter. Då ska ni bara veta att detta är inte ens första gången jag broderar julbonader åt min mor!

Så är bara frågan vad för sysselsättning mina händer ska ha resten av den här månaden (och förkylningsperioden!). Vilar ni själva i skapandet av några julkreationer i år?

5
4 december, 2022 In Konst och kreativitet

min första vävda halsduk

I slutet av september klippte jag ner mitt livs första vävstols-väv!

Det blev en bred halsduk eller sjal med gråvit ullvarp och ett loppat mohairgarn som inslag. Den perfekta rosa nyansen har jag färgat fram alldeles själv i skolans labb. Jag la ner en härva i efterbadet och lät den suga upp det pigment som var kvar efter att vi färgat annat garn, och resultatet blev den här trevliga rosa. Hela färgeriet luktade av get när garnet blötlades vilket bekräftade min misstanke att det fluffiga loppisfyndet var något så lyxigt som äkta mohairgarn. Jag får akta mig för att använda sjalen ute när det regnar!

Stolta 147 cm lång och 35 cm bred.

Eftersom jag är fullständig nybörjare på vävning visste jag bara att när mamma och mormor vävt trasmattor så har de slagit med bommen för kung och fosterland för att få väven tät och fin. Det gjorde alltså jag också. Inte förrän jag flyttat vävstolen en halvmeter genom rummet och hade svårt att komma ur den för att gå på lunch förstod jag att det behöver man inte göra när man väver i tunt mjukt ullgarn. Då räcker det tydligen att fösa ihop inslagen, hehe. De första decimeterna av halsduken är därför ganska kompakta och stadiga.

Därefter blir den lite mer följsam och det går att se de olika effekterna i väven som jag annars bankade ihop för tätt. Jag utmanade/plågade nämligen mig själv genom att klättra in och knyta om tramporna sjuttioelva gånger för att försöka förstå vad jag höll på med. Genom att variera hur tramporna är sammankopplade med solven (snöranordningen som i sin tur kontrollerar varptrådarna) och trampordning kan man nämligen få många olika effekter i samma väv.

Jag provade på tuskaft, panama med och utan twist, spets- och korstrampad kypert, rackelbindning och säkert nåt annat som jag glömt namnet på. Finast blev det här lilla partiet som är nästan schackrutigt och som jag fick till fram på rent experimenterande! Kände mig som ett geni kan jag säga. Vilket var välbehövligt för det var många andra gånger under denna process som jag kände mig som ett totalt frågetecken.

Sen tog det rosa garnet slut och jag fick blanda in lite av det gråa som var över från varpen. Man skulle kunna låtsas att det var ett medvetet ~designbeslut~ men nu vet ni alltså att det är lögn.

Sjalen är egentligen lite för kort för att vara en funktionell halsduk men ska man på Skansens höstmarknad så passar den perfekt att drapera över axlarna så som Alma på Junibacken skulle ha gjort.

’

Här får ni två bilder från av skolans vävsalar också, bara för att förstå i vilken magisk miljö denna sjal blivit till. Och för att bättre kunna föreställa er exakt hur trångt det blev när jag medelst min slagkraft flyttat vävstolen en halvmeter närmare väggen.

Men så lärde jag mig det och mycket mer!

4
15 november, 2022 In Konst och kreativitet

Sybingo 22 – sommarens textila skaparprojekt

Ska vi ta och bläddra tillbaka några månader? Jag erkänner att sommaren känns oerhört avlägsen nu när novemberdimman omsluter oss men jag skulle så gärna vilja göra en sammanställning av årets bidrag till Alstras Sybingo så jag skiter i’t!

”Skapa i solen” var den första rutan jag bockade av när jag satt utanför huset på Gotland och broderade. Den här gången var det brorsans porslinsfisk som stod modell.

Efter det drog jag fram symaskinen och sydde färdigt en prickig Zadie jumpsuit av mormors gamla draperier. Jag hade klippt ut delarna redan vid jul men inte kommit mig för att sy ihop dem. Nu blev projektet en perfekt start för symestern och jag passade på att bocka både ”Slutför ett UFO” och ”Mönsterpassa något”. Jag är så glad att jag färdigställde denna för jag har haft den på mig nästan varje vecka sen dess.

Med min Midsommarklänning (mmm, avlägset var ordet) bockade jag ”Skapa av loppismaterial” och ”Hacka ett mönster”. Jag kombinerade överdelen av en Zadie jumpsuit med en kjol som också fick gå omlott fram.

”Skapa med en vän” var en enkel ruta! Jag och Cecilia var på Djurgården en dag, gick på Nordiska Museets utställning om NK:s franska damskrädderi och badade fötterna från en brygga med utsikt över Gärdet. Det här hade ju också kunnat gillas som ”Skapa i solen” om det inte vore för att det rullade in några enorma regnmoln så fort vi satt oss och när regnvädret brakade loss fick vi gömma oss tätt intill stammen på ett stort träd.

Efter att ha pratat sömnad halva dagen gick jag bums hem och ritade ut nya mönsterdelar. ”Skapa rynk, volang eller veck” bockades av med en rutig klänning! Jag la kjoltyget på skrådden för att skapa lite variation i mönstret. Är väldigt nöjd med detta!

Av restmaterialet sydde jag sen en Alstra krage, ett hårband och en scrunchie. De fick gillas som ”Skapa en accessoar”, ”Skapa i restmaterial” och ”Statement”. Farmors spets pryder kanten av kragen. Tyvärr glider den runt när jag har den över klänningen, så jag måste sätta i en tryckknapp i nacken som håller den på plats.

Så vankades det bröllop i Göteborg och jag sydde en klänning! Jag har inte hunnit fota den ordentligt än men alltså den blev så fin? Absolut det finaste jag sytt! Här är en bild på mig och Andreas på själva bröllopet, fotad av min vän Moa. Check på ”Skapa en feststass”! Tyget har jag fått av en kollega som hade hjälpt sin mamma rensa. Även här varierade jag riktningen på ränderna på volangen nertill.

En Marimekkoklänning jag ärvt av min mormor hade fått ett hål i ärmhålan (en gång när jag glupskt sträckte mig efter mer saffranspannkaka kan tilläggas). Bingorutan ”Laga ett plagg” gjordes medelst lapp på insidan och små täta schattérstygn över hålet. Hädanefter ska jag tänka på att sitta fint när jag äter efterrätt och be att bordsgrannen skickar formen istället.

Under hela sommaren fortgick ju Porslinsdjursprojektet och det var faktiskt bara på undantag som jag satt vid symaskinen och prioriterade klädsömnad. Den här fula hunden fick passa in i ”Testa en ny färgkombo” för svartvinbärsrosa och bärnstensbrunt har då i alla fall inte jag kombinerat förut!

I augusti vankades det skolstart och jag sydde ett nytt pennskrin och projektpåse i restsammet jag hade liggande hemma. ”Skapa ett matchande set” och ”Sy ett blixtlås” var därmed avbockade.

Den allra sista bingorutan för mig blev ”Skapa med material från stashen” när jag broderade denna derpiga leopardunge.

Jag bingospelade mycket luststyrt och slumpartat, vilket syns på min bingobricka. Jag hann tejpa Sviramönstret men aldrig sy kjolen och skapade ett eget korsstygnsmönster men hann inte lägga ut det på Instagram i tid. Och vet ni, jag hade precis lika kul ändå!

Bingo i en riktning blev det i alla fall för mig. Och jag hade sån tur att jag blev en av vinnarna och fick en projektväska från Muud Living! Alltså så himla roligt! Den står nu bredvid soffan med mina pågående broderigrejer i. Stort TACK till Alstra Studio som arrangerade Sybingo 22 och till Broderi & Garn i Göteborg som sponsrade vinsten!

Såhär på hösten tycker jag det är mycket svårare att få till att sy kläder. Jag vet inte om det är för att sommarklänningar känns enklare än manchesterbyxor och skjortor, eller om det bara har med lusten att göra? Å andra sidan är det väl perfekt läge att plocka upp min förgätna koftstickning nu. Hur är det för er andra – syr ni mest under någon särskild säsong?

1

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.