processbilder från skapandet av Mormors bok

Mormors bok var ett omfattande projekt i många steg och såklart har jag massor av processbilder! Idag tänkte jag visa er några minnen från när jag skapade den. De här lingonkvistarna i min anteckningsbok var de allra första funderingarna som tog form på papper.

Skisser

Thea hade skickat en lista över ord som skulle porträtteras och en hel del referensbilder. När en jobbar med någon annan persons minnen är det viktigt att varje detalj blir rätt, och därför gjorde jag först skisser av alla motiv.

Fick veta att tändstickorna inte bränns, utan används till poängräkning i Yatzy och fick genom dialogen med Thea inblick i en släkts traditioner och vanor. Så evinnerligt fint!

Illustrationer i akvarell

Så skulle jag måla alla bilder i akvarell. Tolv små motiv i högra hörnet av varje uppslag, och en stor renfana att inleda berättelsen. Jag använde ett tunnare akvarellpapper, 200 g Canson Montval, som är ganska uselt som akvarellpapper beträffat men som kommer till sin rätt som boksidor. Tjocka fina sidor där inte bläcket riskerar att lysa igenom, och lagom för mindre akvareller utan alltför mycket väta. Eftersom boken skulle bindas med vikta ark och söm i mitten var jag tvungen att lyckas med en bild på varje sida av pappret. Det var lite nervöst men gick bra, bara en sida à två bilder fick göras om.

När jag målade hade jag skissen som kladdpapper för att blanda färger.

Jag använde visst inte mina vanliga Winsor an Newton-färger utan den loppisfyndade Reeveslådan jag hittade på Brick Lane.

Bokbinderi

Så skulle arken vikas och inlagan sys ihop.

Ryggen limmades och säkrades med en bit linnetyg. Limmet fick sen ligga i press i något dygn för att torka.

Pärmarna kläddes med ett grått, återbrukat linnetyg (samma som jag använt som bakstycke till Strix nebulosa och Farfarstugan) stärkt på avigan med vlieseline. Ett tunt, mörkgrått papper limmades mot pärmen och sen mot inlagan. Det var det svåraste med hela bindningen och jag svettades mig igenom hela proceduren.

Det allra sista jag gjorde var att limma den lilla fickan mot bakre pärmen och måla några rosor på lappen från mig.

Sen slog jag in och skickade boken till Västerbotten. Tackmeddelandet till Thea skrev jag på en av de bortvalda akvarellerna och en handbroderad lavendelpåse slank med i paketet. Thea kompletterade boken med en maskinskriven lapp med förslag på titlar och frågeställningar, och så lämnades gåvan över till hennes mormor!

Och det var några processbilder från ett av mina absolut mest omfattande projekt! Tänk att så mycket arbete kan gömmas mellan två pärmar. Jag har sagt det förr och jag säger det gärna igen – det är något magiskt med böcker ändå.

mormors bok – en handbunden bok med personliga akvarellillustrationer på varje uppslag

Såhär i gåvornas och klapparnas tid vill jag äntligen visa er en av de mest omtänksamma presenter jag någonsin hört talas om, och en jag fick gåvan att själv skapa grunden för.

Det var ungefär ett år sen nu som min vän och stora källa till inspiration, Västerdrottningen själv, Thea hörde av sig. Kunde jag binda en bok med tretton personliga målningar och plats för långa berättelser? Akvareller att illustrera sånt smått och viktigt som påminner om en älskad mormors liv och vanor. En bok att fylla med minnen för generationerna som kommer sen. En gåva till en mormor men i förlängningen en gåva till hela familjen.

Inget ville jag väl hellre än det, att få vara med och skapa något så fint. Men ni förstår att det var nervigt va? Aldrig har jag arbetat så hårt och så noggrant med någonting förr. Men en bok blev det, mormors bok.

Vad bilderna föreställer kan jag berätta, men vad de symboliserar skriver Thea så mycket bättre om själv.

På första sidan tronade en renfana. Den största av akvarellerna.

På nästa bingotabeller, spiralblock och en gammal telefon.

Svepasken med hembakade kakor.

Tändstickor med blå topp och tärningar till Yatzyspel.

Pannkakor på blommigt porslin och i gjutgärnspanna.

Lingon och blåbär.

En domherre vid vintermatningsstationen.

En gammal 20-lapp med Selma Lagerlöf.

Köttfärssås och spaghetti.

Perkulator och en blå kopp.

Mormor själv i fönstret.

En spark i snöfall.

Rosa pioner.

Och mot bakre pärmen en liten ficka med info om boken.

Jag var så noga med alltsammans och har väl aldrig ansträngt mig så med något som när jag skulle få det grå pappret att sitta rakt mot både pärm och inlaga. Ett misstag var jag ju dömd att i alla fall göra, och det upptäckte jag först efter att jag skickat iväg boken. Två gånger i livet har jag lyckats stava fel på mitt eget förnamn när jag koncentrerat mig väldigt på att det ska bli snyggt skrivet. Den här gången märkte jag alstret med fel årtal. Men Thea upptäckte och åtgärdade felet innan boken lämnades vidare.

Det är alltid en ära att få skapa åt någon annan, särskilt sånt som ska bli personliga presenter. Men av allt magiskt jag fått vara del av toppar mormors bok det mesta. Tänk att mitt ganska så omfattande jobb i slutändan bara blir en bråkdel av värdet. I berättelserna och omtanken sitter den allra största betydelsen.