min samling trähästar

Nu är det för farao dags att titta på alla mina trähästar tillsammans innan jag går på auktion imorgon och köper nya! Här är ett onödigt långt och detaljerat inlägg om samlingen, inte för att jag tror att det är sådär f r u k t a n s v ä r t intressant för er, men för att jag har lite hopp om att google i framtiden ska ge mig eller någon annan svar på vem som har slöjdat våra oidentifierade kusar. Faktiskt är det oftast genom gamla blogginlägg som jag lyckas hitta (eller i bästa fall ge!) ledtråden som knäcker nöten om ett loppisfynds härkomst. Därför blir det lite hoppfull överförklaring idag. Ni som only är in it for the casual underhållning kan ju hoppa över varannan bild eller så.

Mina trähästar, samling av hästar i trä

BAM! Min hästsamling! För första gången samlad. Det vill säga TRÄhästsamling för ska sanningen fram så har jag några i andra material också. Är hästtjej sedan 1998 då jag fick rida russet Christel som kom att leda till så mycket inspiration och hästfanatism. Nog om det.

Mina trähästar, samling av hästar i trä. Ivan Fisk Rättvikshästen John Gudmunds dalahästar

Hur samlingen började

Man skulle kunna säga att samlingen började med dessa fem. Tre små dalahästar jag haft sen jag var liten och så två jag ärvde av min mormors vän Ingrid när hon flyttade in på boende (jag vill säga tidigt 2000-tal). Men det förstod jag ju inte då, att jag börjat samla alltså, så dessa får vi återkomma till.

Staffanshästarna

Snarare var det när jag gick förbi en antikaffär på Rörstrandsgatan, nådens vinter 2013 kanske. Jag såg två röda dalahästliknande kompisar med ljushållare i ett skyltfönster och föll pladask. Butiksinnehavaren behövde lite tid på sig att plocka fram dem ur skyltfönstret och bad mig komma tillbaka om en halvtimme. Alldeles för nervös gick jag tio varv runt kvarteret i väntan på att de skulle bli mina.

Bara någon vecka senare hittade jag den blå på Re-Tuna. Alla tre är av modellen ”Staffanshäst” som skapades av John Gudmunds i Sjurberg på 50-talet. När jag googlade på honom upptäckte jag en annan fåle jag kände igen!

Mina trähästar, samling av hästar i trä. Rättvikshästen John Gudmunds

Rättvikshästen

Den grå hästen jag fått av Ingrid! Tydligen kallad Rättvikshästen och även den slöjdad av John Gudmunds. Eftersom det var jul fick dessa fyra gamla kompisar bli julprydnader och så började jakten på en femte häst, till Staffans stall som ni förstår.

Den femte fålen hittade jag på Stadsmissionen 2019. Röd med vita blommor och guldgul man. Denna har ingen märkning men jag har sett likadana i blått på Tradera. Här kommer alltså min första efterlysning till framtida googlare av trähästar. Är det någon som känner igen den här och vet varifrån den stammar?

Mina trähästar, samling av hästar i trä. Betande häst i trä av Ivan Fisk

Betande häst av Ivan Fisk

När mitt lilla julstall så blivit en grej blev jag plötsligt nyfiken på den andra hästen jag fått från Ingrid.

Mina trähästar, samling av hästar i trä. Betande häst i trä av Ivan Fisk signatur

I. Fisk stod det signerat på magen och den visade sig vara slöjdad av Ivan Fisk som gjort flera i samma modell. Denna är fortfarande den finaste i min samling, om ni frågar mig.

Sommaren 2016 hade jag gått och köpt en ledad häst på en konstnärshandel i Bryssel. Det går att ställa om nacke och ben vilket fick mig att tro att jag köpt denna som teckningsinspiration, men nu i efterhand inser jag att det här var ett nytt sätt att leva ut mitt hästtjej-jag som vuxen. Och så eskalerade det.

Gunghäst från Gemla Leksaksfabrik

Förra hösten hjälpte vi till att tömma ett sommarhus åt en släkting (som också heter Ingrid) och jag hittade den här gunghästen i trädgårdsmästarbostaden. Okej, när jag skriver ett ord som ”trädgårdsmästarbostaden” så förstår ni att det finns en historia här och den ska jag berätta om någon annan gång. Föreställ er nu bara en skärgårdsö, ett gammalt kråkslott med växthus och att jag var tvungen att klättra in genom ett fönster för att se vad som fanns därinne. Bland muslort och krossat glas föll mobilficklampans ljuskägla plötsligt på denna stolta hundraåring.

En gunghäst från Gemla Leksaksfabrik. En ganska spöklik skugga av hur den lär ha sett ut när den var ny på 1920-talet men med ack så vackra lagningar. I framtiden ska jag hjälpa den med nya öron, man och svans. Kanske sy en liten sadel också. Men den slitna patinan i färgen och alla rostiga spikar får den behålla.

Ni vet när man släpar hem en ganska stor och ganska ful gunghäst att ha i vardagsrummet som prydnad? Det är DÅ man förstår att man har börjat samla.

Dalahästar

Medan vi har tömde hos Ingrid och min mormor och morfar dök det upp fler dalahästar i miniatyr. Förutom de tre från min barndom kom två trärena (den ena gav jag faktiskt morfar i julklapp en gång) och tre målade att flytta in hos mig. Den allra minsta tänker jag nästan ska stå i Muminhuset.

Fågelsjöhästen

Och så i somras var det retro- och vintagemarknad här i Gustavsberg. I ett loppisstånd hittade jag en blåfläckig dalahäst som var så ful och så fin att jag blev intresserad. Jag frågade säljaren om hon visste ifall den var gammal, för den var i så fint skick, men hon visste bara att den kom från ett dödsbo. Jag fick chansa, och efter lite googling på blå dalahäst visade det sig vara en Fågelsjöhäst, kopia av den 1700-talshäst som hittades på Fågelsjö gammelgård i Orsa Finnmark.

TR 78 är prickat knappt synligt under framhovarna och står för Torsten Röjd, täljare 1978. På Mora Hemslöjds Facebooksida hittade jag följande lista:

Signaturer dagens hästar
KS Karin Sjögren, täljare
BD Bernt Dölfors, täljare
AJ Annelie Järvegård, målare
Signaturer äldre hästar
TR Torsten Röjd, täljare
MI Mona Isaksson, målare

BL, RAA-n och ÅE

Så följde den underbara sommardag då Gustavsbergs auktionskammare skulle ha slagauktion för första gången på två år! Jag hittade ett gäng trähästar och valde ut en jag så fruktansvärt gärna ville ha. Den var knubbig och fin och jag dividerade med mig själv hur mycket jag var villig att betala. 300 kronor tänkte jag.

Den var brännmärkt med BL under magen. Någon som känner igen?

Men det visade sig att BL-hästen ropades ut ihop med de fyra andra, och jag fick hela samlingen för 300 kronor!

Två är kopior av varandra, med lyftet framben och hoven på en liten kula eller boll.

Den ena märkt R.A.A-n 1963, den andra inte alls. Vem kan ha gjort dessa?

Det andra paret var i allmogestil. En brevkniv och en som ligger så bra som handtag i handen att jag undrar om den inte också haft en funktion.

ÅE har slöjdat duon. Men vem var hen?

Mina trähästar, samling av hästar i trä

Min samling idag

Och så ser min samling med trähästar ut idag! Några får bara komma fram till jul och några står utspridda i lägenheten, men de flesta hänger med mig inne i Ateljén. Jag har spaning på ytterligare några på Tradera och på loppisar har hyllan med träföremål blivit den första jag skyndar fram till. Imorgon är årets sista slagauktion och ni får hålla tummarna för att det ropas ut fler trähästar! Helst en av Gustav Lunnevad, som just nu står högst upp på önskelistan.

Mina trähästar, samling av hästar i trä

Mina trähästar, samling av hästar i trä

Gnägg!

8

vem är samlare och vad är en samling?

Hur många är en samling? Tre fick jag höra av en försäljare på en loppis en gång, och det låter rimligt. Men jag tänker att det kanske också behöver finnas någon slags intention? En samling kan ju vara omedveten tills en plötsligt står omgiven av tjugo föremål i precis samma gröna färg. Den kan vara i allra högsta grad medveten, systematisk. Den kan vara ärvd eller funnen i sin helhet, på t.ex. loppis. Den kan vara färdig på så sätt att den innehåller kompletta delar eller att samlaren inte känner suget att förstora den. En samling kan ta upp mycket tid eller komma till av slumpen. Men jag tror absolut det måste finnas en intention och en längtan att låta saker möta varandra.

Slipade glasbitar i en korg. www.aliciasivert.se - vem är samlare, vad är en samling?

Havets juveler.

systematiska hemuler och fria mumrikar

Riktigt såhär filosofisk hade jag inte tänkt bli när jag spontan-drog igång en temavecka om samlingar på Instagram. Men jag har alltid tyckt att samlande är ett så fascinerande koncept. En intellektuell del av mig vill vara som Snusmumriken*, bara äga min hatt, mitt tält och mitt munspel och förresten inte vara rädd för att ge bort någondera. Ibland har jag strävat mot det idealet. Jag har tänkt att samlande är någonting bara hemuler sysslar med. Män Med System, ni vet. Såna som kan katalogisera. Som ordnar frimärken, växter, insekter eller stenar i rader med etiketter.

Sniff i sin tur samlar på allt som är dyrt. Hans system bygger på värde. Det tycker jag är själlöst och lite provocerande. Jag vill vara som Snusmumriken och klara mig med bara det jag behöver och inget överflöd. Eller vill jag det?

På senare år har jag kommit till insikt om att jag är ett Mumintroll. Ett ostrukturerat, nostalgiskt och passionerat Mumintroll. Jag älskar saker som får mig att känna något. Älskar att söka, oavsett om det är på loppis eller längs strandkanten. Älskar att omge mig med betydelsefulla ting. Jag placerar innehållet i mina samlingar omkring mig utan system, vilket ibland lurar mig att tro att jag inte alls är samlare. Men det är jag.

* Snusmumriken, Hemulen, Sniff och Mumintrollet är alla karaktärer ur Tove Janssons muminvärld.

Glasyrprov av Sven Wejsfelt. www.aliciasivert.se - vem är samlare, vad är en samling?

Glasyrprover och vaser av Sven Wejsfelt, tidigare drejare i Gustavsberg. Lampfoten är gjord av Lisa Minogue.

intentioner och konsekvenser

Ibland leker jag med tanken vad jag skulle samla på om det inte fanns några konsekvenser. Om varken resurser eller förvaring var ett bekymmer, och heller inte mina egna eller andras förväntningar (t.ex. fördomar om hemuler). Vad skulle jag samla på då? Mjölkkannor, gröna glasvaser, gamla tändsticksaskar och vintageklänningar. 1800-talsbroderier, snäckor, parhundar och dockskåp. På grund av (eller tack vare) fysiska begränsningar och samhällsnormer har jag istället bara enstaka föremål inom dessa kategorier. Jag lyckas hindra mig själv när jag ser ett fantastiskt funkisdockskåp på Stadsmissionen därför att jag inte har någon plats att ställa det, eller tid att inreda det samtidigt som jag jobbar på Muminhuset (och drömmer om att bygga en westernstad). Jag nöjer mig med ett (okej två) par parhundar som ett kitschigt och kul stilbrott i badrummet. Jag tar bara hem de finaste eller mest speciella snäckorna och stenarna från havsstranden. Har bara klänningar jag vill använda i garderoben. Om en utgår från att tre föremål är en samling samlar jag på de flesta eller alla dessa ting. Men jag ser det inte så.

Jag tänker såhär: Någon med tre muminmuggar kan anse att de samlar, för att de strävar efter fler. Någon med 18 muminmuggar behöver inte samla. Ingen behöver ha för avsikt att äga alla muminmuggar för att få kalla sig samlare. Kanske samlar du bara på de gula, eller de med Lilla My som motiv? Kanske råkar ditt hem och dina ägodelar bara följa ett visst tema.

Vad samlar jag på då? Inom vilka kategorier av saker finns det en intention, en längtan och en med- eller motvillig strävan efter att låta föremål bilda en enhet tillsammans? För Andreas har det blivit vin och keramikföremål av Sven Wejsfelt. För mig trähästar, gröna krukor och slipade glasbitar. Det sistnämnda är en sån där samling som jag inte förstod var en samling förrän jag la alla enstaka delar i samma burk. Jag K A N I N T E gå förbi en slipad glasbit på stranden. Nej, nej, nej. De är havets juveler och måste följa med i min ficka. Kanske kan jag intala mig själv att jag rensar skräp från naturen, men det är inte sant.

Fåglar i trä på fönsterkarm. www.aliciasivert.se - vem är samlare, vad är en samling?

Säkert samlar jag på fler kategorier jag ännu inte uppmärksammat. Som träfåglarna på fönsterkarmen. Strandskatorna är gjorda av Anna Larsson på Ateljé Atte. Fiskmåsarna är auktionsfynd.

samlare och deras samlingar

Hemulen, Sniff och Mumintrollet är alla samlare, fast på olika vis. Säkert finns det många fler arketyper. Kanske är det ett mänskligt drag, nedärvt från tiden vi letade efter mat för dagen. Kanske ett känslomässigt, ett sätt att fokusera på det lilla för att orientera sig fram i en stor värld. Kanske stammar det ur kapitalismen och viljan att äga, men jag tror inte det är riktigt så enkelt. Jag tror det bästa samlandet sker hållbart, långsamt och med djup passion, men det kanske bara är Mumintrollet i mig som talar.

Jag har föraktat samlingar. Förväxlat samlare med hoarders. Skämts över att vara samlare. Längtat efter att få samla mer aktivt. Upptäckt att jag påbörjat omedvetna samlingar. Upptäckt att jag fascineras av samlare. Funnit hemskt mycket tröst och inspiration i Hemulens karaktär under utmattningen och pandemin. Jag har blivit en samlare.

Så fort jag kom till ro med att vara samlare gick personlighetsdraget från att vara något jag lite skämts för, till att bli totalt avdramatiserat och till och med eftersträvansvärt. Jag dras till andras samlingar, och till själva samlarna. Jag vill se och höra berättelser. Delta i kunskapen, minnena och passionen som omger samlingar. Jag vill prata samlingar och samlande med er!

Keramikföremål från Paradisverkstaden, en vas, en ljuslykta och en skål. www.aliciasivert.se - vem är samlare, vad är en samling?

Tre föremål från Paradisverkstaden i grön keramik. Två arvegods och ett loppisfynd.

Vad har du för tankar om samlande? Samlar du på något själv?

1

masklådor, allmogeskåp och andra auktionsfynd

Minns ni när jag var nervös för att gå på auktion därför att jag trodde det var något för damer i hattar med flor? Sen slutade det med att jag var så taggad att jag bjöd mot mig själv på en uppsättning fiskmåsar i trä efter att ha varit kissnödig i fyra timmar.

Efter ett lååångt covidupphåll har Gustavsbergs auktionskammare börjat med slagauktioner igen och det är banne mig det roligaste jag vet! Jag gjorde livets fynd tidigare i somras men de får jag visa en annan gång för igår var det dags igen! Här kommer mina och Andreas auktionsfynd – inklusive mindre genomtänkta spontanbud, vilket faktiskt de flesta av våra vinster bestod av den här gången. Så kan det gå när auktionsandan faller på!

Auktionsfynd från slagauktion med Gustavsbergs auktionskammare, september 2021. Ett furuskåp, kaffekvarn, grön vas, tomas stöfling skål, plåtkanna , maskburk spegel, krok

Mina auktionsfynd

Auktionsfynd från slagauktion med Gustavsbergs auktionskammare, september 2021. Kaffekvarn, plåtkanna, kanna plåt zink

Det första spontanköpet stod jag för: En kaffekvarn. Till mitt försvar har jag känt att jag skulle vilja bygga en miniatyrvärld i en kaffekvarn på något vis, så nu kan jag prova det! Tänk någon som sover i den lilla lådan bara. Iiih!

Med på bild är också en tvåliterskanna i zink eller plåt som jag tänker mig ska stå på altanen med stora buketter ängsblommor i. Den har små stämplar i lödningarna och är så fin.

Auktionsfynd från slagauktion med Gustavsbergs auktionskammare, september 2021. Liten lila skål av Tomas Stöfling.

Två skålar av min favoritkeramiker, Tomas Stöfling i Alskog på Gotland, ropades ut och efter att jag blivit tvungen att lägga mig vann min kompis Jesper dem. Det slutade med att vi delade! Han tog den stora bruna och jag den lilla lila. Det är sällan jag ser Stöfling på fastlandet så jag blev så himla glad!

Auktionsfynd från slagauktion med Gustavsbergs auktionskammare, september 2021. Grön glasvas vas glas

Hur många gånger har jag sökt på ”grön glasvas” på Tradera? Hundratals gånger. Nu har jag en! Eller okej, tre om man räknar de jag ärvt av mormor. Det är svårt att sluta när grönt glas är det vackraste som finns.

Auktionsfynd från slagauktion med Gustavsbergs auktionskammare, september 2021. Furuskåp skåp träskåp trä furu av Nils Nisse Karlsson 1974 trähantverk hantverk

Det jag helst av allt ville ha var två trähästar eller tre träälgar, men jag blev överbjuden på allihop. Jag kompromissade genom att vinna ett helt fantastiskt allmogeskåp från 70-talet, som är fint och fult på samma gång. Andreas säger mest fult men ju mer jag tittar på det ju mer älskar jag det.

Auktionsfynd från slagauktion med Gustavsbergs auktionskammare, september 2021. Furuskåp skåp träskåp trä furu av Nils Nisse Karlsson 1974 trähantverk hantverk gångjärn

Hantverket är heeelt otroligt. Alltså kolla gångjärnen? Skåpet är signerat NK -74 och det bästa var att efter att jag vunnit kom en man med mustasch fram till mig och berättade att det var hans pappa Nisse Karlsson som snickrat skåpet. Alla brädor är handhyvlade med hans farfars gamla hyvlar. Plötsligt blev det här finfula skåpet min käraste ägodel. Hur bäst är begagnat? Bäst!

Auktionsfynd från slagauktion med Gustavsbergs auktionskammare, september 2021. Furuskåp skåp träskåp trä furu av Nils Nisse Karlsson 1974 trähantverk hantverk

Auktionsfynd från slagauktion med Gustavsbergs auktionskammare, september 2021. Silverring med malakit silver ring

Vid varje auktion är det något jag vill ha som ropas ut som del i ett större parti, och så får jag förhandla med vinnaren om det enskilda objektet. Den här gången var det en silverring med en malakit som jag fick köpa i andra hand (tredje-fjärde-femte hand?) av vinnaren, Anders från Macken i Finntorp. Eller egentligen köpte Andreas den, för jag fick den i present! Hur förbannat fin är den inte? Jag ska ha den varje dag.

Auktionsfynd från slagauktion med Gustavsbergs auktionskammare, september 2021. Krok från gammalt skepp eller båt

Mot slutet av auktionen var det färre personer kvar och riktig fyndchans! Den här kroken har suttit på något gammalt skepp och är alldeles blankpolerad där repet löpt. Jag fick den för 50 kronor för att ingen annan ville ha den. Min första tanke var att hänga den på altanen med en ampel i, men sen kom jag på att den kommer bli brutalt snygg som lampkrok ovanför vårt köksbord så det ska jag fixa!

Auktionsfynd från slagauktion med Gustavsbergs auktionskammare, september 2021. Maskburk fiske maskask 1800-tal, 1899, trä, burk, ask, låda

Mitt sista köp var garanterat det konstigaste: En gammal maskburk. Ja, alltså en burk man haft hängande från bältet med metmask i. Ett trälock saknas och ska skjutas in under läderremmarna. Jag samlar ju sällan mask nuförtiden men den här grejen är från 1899 och gick för 20 kronor så låt en kvinna göra konstiga infallsköp för att rädda poetiska små ting. Säkert kan jag bygga miniatyrer i den också (min ursäkt för allt numera).

Auktionsfynd från slagauktion med Gustavsbergs auktionskammare, september 2021.

Andreas auktionsfynd

Auktionsfynd från slagauktion med Gustavsbergs auktionskammare, september 2021. Brun skål av Stig Lindberg, Gustavsbergs porslinsfabrik

Andreas klubbade hem en liten brun skål av Stig Lindberg. ”För oliver” säger han lika ofta som jag säger ”den kan jag bygga miniatyrer i”.

Auktionsfynd från slagauktion med Gustavsbergs auktionskammare, september 2021. Brun skål av Stig Lindberg, Gustavsbergs porslinsfabrik

Auktionsfynd från slagauktion med Gustavsbergs auktionskammare, september 2021. Röd Kant av Karin Björquist för Gustavsbergs porslinsfabrik

Två fat ur serien Röd Kant av Karin Björquist – Andreas favorit sen vi besökte Gustavsberg på Porslinets dag för åtta(!!) år sen, alltså långt innan vi flyttade hit och blev knäppa.

Auktionsfynd från slagauktion med Gustavsbergs auktionskammare, september 2021. Gryta, kittel, vinkylare, kruka, skål i malm, mässing eller liknande material, 1700-tal

En enorm balja/urna/skål/kittel eller vad ni nu vill – Andreas tänker vinkylare och jag tänker kruka – i malm eller någon mässingslegering. Från 1700-talet enligt förrättaren och betydligt större än vad som syns på bild. Den väger alltså 9,9 kg. 300 kronor betalade han.

Auktionsfynd från slagauktion med Gustavsbergs auktionskammare, september 2021. Knipor av Paul Hoff, Gustavsbergs porslinsfabrik

Och sist tvenne knipor av Paul Hoff för Gustavsberg. Den blå vasen i bakgrunden kom på köpet med min gröna, och den ska vi lämna vidare. Liksom spegeln på första bilden är tänkt som present.

Och detta var gårdagens auktionsfynd! Nästa gång ska jag berätta om de fem trähästar jag vann tidigare i somras och kanske samla hela stallet för första gången. Det blir kul! Nu ska jag gå och slagborra i taket över köksbordet.

Men först undrar jag! Allmogeskåpet! Är ni team FINT eller FULT?

Hör du till dem som tycker det är lite läbbigt med slagauktion men som är taggad på att prova? I så fall har jag skrivit om mina första erfarenheter i det här inlägget. För tro mig när jag säger att detta är som en fyra timmars adrenalinkick – något vi alla gjort oss förtjänta av efter de senaste åren.

8

loppisfynd i Karin Larsson-anda

Efter att restriktionerna lättat och jag fått första vaccinsprutan känns det så himla roligt att få gå på loppis igen! Enda problemet är att jag har en rätt massiv prylpanik just nu då vi rensat dödsbo hela sommaren och dessutom tagit hem massor av ärvda grejer som behöver processas, skötas om, hitta sin plats och sin nya roll. Därför går jag mest på loppis för att det är lugnande och roligt, och letar saker till Muminhuset istället för mig själv. Men några guldkorn har jag ändå samlat ihop, och de följer ett visst tema: Karin Larsson!

Loppisfynd i Karin Larssons anda - www.aliciasivert.se

Inläggen kommer i fel ordning för jag har ännu inte hunnit fixa bilderna från besöker på Carl Larsson-gården i Sundborn. Men jag nämnde ju att det syns på mina loppiskorgar att jag varit där, och att jag är så inspirerad av Karin Larsson just nu. Så jag tänkte ni skulle få se vad jag menar!

Ullgarn i brunt, grönt, gult och blått. Loppisfynd i Karin Larssons anda - www.aliciasivert.se

Vid senaste Gotlandsresan gjorde vi ett stopp på Röda Korset i Hemse där jag alltid fyndar fina broderigarn i ull! Nu senast en hel planka med blå, gula, gröna och bruna nyanser. Det märks att det blivit trendigare med broderi för jag tycker utbudet är mindre och priserna har höjts, men Hemse kan en lita på! 25 kronor fick jag betala och detta kommer räcka långt.

Stoppapparat för att laga stickat. Loppisfynd i Karin Larssons anda - www.aliciasivert.se

På en annan resa hittade jag en stoppapparat för en tia. Jag har aldrig lagat med stoppapparat, så det är jag väldigt taggad på att få prova. Inte minst som jag fått mormors gamla stoppsvamp.

Liten gyllene fingerborg med broderad ros. Loppisfynd i Karin Larssons anda - www.aliciasivert.se

Myrorna i Ropsten fanns väldigt många fina fynd, men bara två fick följa med mig hem. Det ena var en liten och ganska kitschig fingerborg med en ros i korsstygn. Den tror jag kommer passa i Muminhuset, men visst andas den också lite Karin? För 12 spänn blir den kanske en ny huvudbonad till hattifnatten.

Loppisfynd i Karin Larssons anda - www.aliciasivert.se

Jag fann också två skålar ur serien Eldorado av Wilhelm Kåge för Gustavsberg. De är varken samtida med Karin eller särskilt allmoge, men lite stilbrott hör väl till! 49:- styck.

Böcker om folkdräkter och Carl och Karin Larsson. Loppisfynd i Karin Larssons anda - www.aliciasivert.se

Redan innan vi åkte till Sundborn hittade jag Nordiska Museets bok Folkdräkter av Anna-Maja Nylén. Jag och mina ”datakompisar” hade en vecka då vi försökte återskapa olika outfits ur boken i Red Dead Online. Det gick oväntat bra! Förutom att det saknades hucklen i spelet.

Böckerna om Karin Larsson och Carl Larssons egna Ett Hem hittade jag utanför Hallsberg och Dräktfolket fanns på Myrorna i Skärholmen. Medan Nyléns bok beskriver hur olika dräkter ska och har sett ut är denna av Anja Notini istället ett möte med människorna som bär dräkt. Utgiven 1980 är jag helt betagen över hur vacker och poetisk boken känns och hur fina bilderna är. Jag har bara läst första porträttet men ser fram emot att läsa denna pärm till pärm. Sen kommer jag säkert börja något vansinnigt projekt som typ att sy en egen folkdräkt.

Böcker om folkdräkter och Carl och Karin Larsson. Loppisfynd i Karin Larssons anda - www.aliciasivert.se

Men kan man bli annat än inspirerad!?

Vit linneskjorta med broderade detaljer i röda korsstygn runt hals och ärmslut. Bokstäverna KM och året 1983. Loppisfynd i Karin Larssons anda - www.aliciasivert.se

I Skärholmen hittade jag också en linneskjorta som känns lite för bra för att vara sann. Och lite för Carl Larssonsk för att vara en slump? Vem har placerat den där åt mig att hitta, vem?

Vit linneskjorta med broderade detaljer i röda korsstygn runt hals och ärmslut. Bokstäverna KM och året 1983. Loppisfynd i Karin Larssons anda - www.aliciasivert.se

Hemsydd med massor av fina handsydda detaljer och korsstygnsbroderier runt både ringning och ärmslut är den en riktig klenod. KM 1983 står det fram, vilket lämnar öppet för alla möjliga fantasier om vem som gjort den, och till vem. Kanske en annan Karin?

99:- betalade jag och kunde knappt förstå min lycka.

Kast eller prylhylla med några gröna hyllplan och två skålar Eldorado av Wilhelm Kåge för Gustavsbergs porslinsfabrik. Loppisfynd i Karin Larssons anda - www.aliciasivert.se

Skärholmen visade sig bjuda på en riktig fyndfest och det pirrade i magen när jag drog fram en pall och plockade ner detta kast från högsta hyllan. Kast har använts på tryckerier för att förvara typer, alltså bokstävsstämplar, i. Idag är de poppis som prylhyllor och det är så jag vill använda denna. Men jag har också provat typsättning och tryckGrafikverkstan Godsmagasinet!

Kast eller prylhylla med några gröna hyllplan och två skålar Eldorado av Wilhelm Kåge för Gustavsbergs porslinsfabrik. Loppisfynd i Karin Larssons anda - www.aliciasivert.se

Det känns extra fint att detta har några fackindelningar som är grönmålade! Det kommer passa fint med alla gröna krukor i Ateljén. Frågan är bara om jag ska ha snäckor eller miniatyrer i det. För 79 kronor var det inte bara det finaste, utan också billigaste kast jag sprungit på i gott skick.

Har du någon särskild stil du är lite extra förtjust i och spanar efter på loppis?

0

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.