tankar om att rensa ut hemma

I ett par år har vi genomgått en rensningsprocess hemma. Den började egentligen 2015, när vi flyttade till vår förra lägenhet. Först tömde vi den på innehavarens alla ägodelar och fyllde vindsförrådet från golv till tak med allt som sparats och samlats på under en persons 80-åriga liv. Det var ett tungt och känsloladdat jobb att göra åt någon annan. När jag hittade burken med ståltrådssnuttar, noga hopvirade, och asken med vinkorkar, och alla restgarner och sparade matlådor (två pappkassar fulla) hände någonting i mig. Jag började reflektera över vilket materiellt bagage jag själv släpade med mig och kunde komma att lämna till eftervärlden.

Rensa ut hemma - bokhylla. Foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Baksidan av att vara återbrukare

Att återbruka och skapa nytt av något som skulle slängas är en pirrande upptäckarlust och utmaning av den egna fantasin. En känsla av kontroll och av att kunna påverka. Men det kommer också med ett ansvar och ibland – med skuldkänslor. ”Om inte jag tar hand om det här kommer det slängas”, ”Bara jag har medlen att ge det nytt liv”. Det är ett ansvar som i detta slit och släng-samhälle blir helt ohållbart för individen.

Och jag samlade. Garner och stuvtyger och märkliga mässingsföremål och fina band och udda knappar och trästumpar och ståltråd, jag också. Till dagen då vi tömde vår förra lägenhet på ägarens saker. Och jag fick nog.

I mig har det skett en förändring av vilka återbruksmaterial jag väljer att ta emot och försöka göra om. Sakta har jag rensat ut sånt som inte får nytt liv, inte heller hos mig. Det har inneburit en lättnad och bättre överblick över vad jag faktiskt har att jobba med. Jag inbillar mig att mer av materialet blir utnyttjat nu. Jag kan tacka nej till att ta emot sånt jag inte kommer att använda. Jag har insett att ansvaret inte ligger odelat hos mig. Min roll, som pedagog och som bloggare, är främst att inspirera till återbruk. Inte att åta mig att göra nytt av hela omvärldens ståltrådssnuttar.

Samtidigt har den här känslan spridit sig till andra ägodelar. Hur många stavmixrar är det egentligen rimligt att behålla när man flyttar ihop? Måste jag ha den här klänningen i garderoben när jag aldrig använder den, bara för att den är fin?

Rensa ut hemma - soffhörn. Foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Att flytta till ett mindre boende

I samband med att vi flyttade ifrån den lägenheten till vår nuvarande gjorde jag och Andreas ett stort rensningsarbete. Fast vi förlorade ett rum fick vi plats med allt vi ägde. Kanske inte så bra ordning i alla förvaringsutrymmen och fortfarande mycket som kan tåla en andra genomgång. Men vi trivs nu. I vårt hem, med våra ägodelar. Vi får också plats.

Ändå händer det att jag känner mig kvävd ibland, kvävd av grejer. Grejer som behöver uppmärksamhet, vård, skötsel och att få synas. Jag orkar inte borsta vinterjackan fri från katthår, för efter den följer så många andra jackor som behöver borstas och noppkammas. Jag orkar inte stryka mina byxor för då måste jag stryka klänningarna också. Jag orkar inte rensa bland mina foton för då borde jag även backuppa dem.

Det är inte så att vi har orimligt mycket grejer längre. Det mesta av vad vi äger är noga utvalt och vi minns när det är köpt, var och i sällskap med vem. Vi tycker om prylar med själ. Men vi har lite fler än vi orkar ta hand om. Varför ska vi brotta oss in i ett förråd förbi saker som inte använts på flera år? Varför ska jag känna det som att jag inte har några kläder att ta på mig när det hänger minst trettio klänningar i garderoben? Varför ska besticklådorna vara så fulla att någonting alltid fastnar?

Rensa ut hemma - kökshylla. Foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Ansvar att vårda sina ägodelar

Vi har pratat mycket om det här på sistone. Att med ägande följer också ett ansvar att vårda. Att ta hand om sina ägodelar på bästa sätt. Och det är ganska enkel matematik att fler jackor, byxor och klänningar kräver mer vård. Till slut blir man överväldigad och ger upp.

Kanske är det också detta att växa upp. Att skifta identitet och inte längre känna igen sitt nuvarande jag i streetwear-tröjor och vintageklänningar med för kort kjol. Att inte längre längta efter att läsa samma böcker, trots att de står där i bokhyllan och jag minns att de var så bra. Närheten till vad de föremålen har betytt för ens identitet är fortfarande stark, men jag ser inte mig själv läsa eller bära dem i framtiden.

Ibland har vi sugits med av loppispriserna. Köpt helt onödiga halvbra grejer när vi letade efter de perfekta. För att det var billigt och ändå begagnat. Kostade inte oss eller naturen så mycket. Men saker kostar tid, och vi har bestämt oss för att förvalta den tiden bättre.

Rensa ut hemma - vardagsrum. Foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Nu ska vi rensa ut!

Under våren kommer vi rensa hemma. Med utgång i KonMari-metoden som är så trendig just nu och som jag tror kan passa oss. För att fokusera våra liv, vårt hem, våra utrymmen och vår tid på de saker vi tycker om att använda. Bort med bra-att-ha. Bort med kan-bli som aldrig blir. Bort med nostalgi och sånt som ”var dyrt” eller användes vid ett speciellt tillfälle. Minnena finns kvar ändå, och jag kan välja att spara på ett föremål därför att det påminner mig om en person, plats eller tid, men jag behöver inte behålla allt som gör det.

Jag tror även vi konsumtionskritiska behöver skapa en ny relation till sättet vi ger utrymme åt saker. Även om jag är loppisbesökare och återbrukare är jag också barn av min tid. Jag skaffar inte föremål med tanken att ”Nu är det detta matbord jag har, och här ska det stå, och sen ska mina efterkommande ärva det”. Jag vill börja tänka mer så. Inte att jag ska tvinga på folk mina kattklösta möbler när jag dör alltså, men att det jag släpper in också ska få utrymme och kunna hålla för att stanna länge. Det är en flerstegsprocess att konsumera bättre. Med second hand-vanan, återbruksförmågan och de senaste årens avyttrande är vi en bit på väg. Nu ser vi fram emot att ta nästa kliv, och att rensa ut – en gång för alla.

Läs mer

+ KonMari
+ Min KonMari-målbild

Vad längtar ni efter att ta itu med hemma?

19

papegojor och parakiter – en glimt av vad jag målar på jobbet

Hej! Här kommer en liten titt på vad vi gör på jobbet just nu: målar papegojor och parakiter!

Papegojor, illustration i vattenfärg av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Jag har gått igenom grunderna i att teckna djur och eleverna har tränat på att utgå från geometriska former. Sen har vi ritat av den uppstoppade bildsalsfasanen Göte i olika vinklar. Sist får alla välja en eller två bilder på papegojor och parakiter att teckna och måla av med täckfärgskakor. Gult, blått och rött i tre kalla nyanser. Jag visar hur man blandar svart och berättar att en behöver lämna pappret omålat där det ska bli vitt. Pratar om komplementfärger och hur jag valt såna till bakgrunderna. Så kul!

Det blir väldigt fina, färgstarka bilder som känns peppiga såhär i februari! Här är några av mina demo-papegojor jag gjort.

Papegojor, illustration i vattenfärg av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

En rödmaskparakit och en arapapegoja.

Papegojor, illustration i vattenfärg av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

En guldparakit.

Papegojor, illustration i vattenfärg av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Gulörad parakit.

Papegojor, illustration i vattenfärg av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Aran igen.

Papegojor, illustration i vattenfärg av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Och en påbörjad amazona lilacina.

Papegojor, illustration i vattenfärg av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Referensbilderna är såna som får användas och förändras. Underlaget växtpapper och färgerna billigare skolfärger men av förhållandevis hög kvalitet. Citrongul, crimson och preussisk blå ger våriga färgblandningar som passar fåglarna.

Det är så himla mysigt att jobba just nu. Jag är tillbaka i världens finaste bildsal med fönster i två riktningar efter en halv termin i ersättningslokal. Eftermiddagsljuset har åter börjat hitta in och eleverna langar som vanligt mängder av kreativ inspiration. Jag har varit småförkyld hela förra veckan och inte orkat upp så tidigt på morgnarna som jag skulle vilja. Men framöver hoppas jag få lite energi att åka hemifrån tidigare för att måla själv innan undervisningen börjar. Pepp på det!

Gör ni något på jobbet just nu som känns extra roligt eller spännande?

8

Snäckorren på stranden – illustration i akvarell

Snäckorren på stranden, illustration i akvarell av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se // Snäckorre ekorre snäcka samlar snäckor i korg på sandstrand strand måla målning barnbok barnboksillustration barnboksillustratör illustratör bok barn

När min bästa vän Martin fyllde 26 fick han en illustration av en Snigelkott som jag målat i akvarell. Till hans 28-årsdag tyckte jag det var dags för en uppföljare: Snäckorren!

Om Snäckorren

Medan Snigelkotten hade komplex och helst ville leva som snigel helt och hållet är Snäckorren en helt vanlig ekorre som glömt hur man gör. Det vill säga, hon är naturligtvis en samlare som sina släktingar, men somliga skulle hävda att hon samlar på helt fel saker.

Snäckorren på stranden, illustration i akvarell av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se // Snäckorre ekorre snäcka samlar snäckor i korg på sandstrand strand måla målning barnbok barnboksillustration barnboksillustratör illustratör bok barn

Allt som blänker eller är skönt att hålla i tassen stoppar hon i sin korg. Allra mest tycker hon om snäckor, och trädet där hon bor är fyllt till kronan av hyllplan efter hyllplan med knappar, borttappade nyckelknippor och skrot som glittrar. En dag söker Snäckorren sig till sandstranden fastän hon vet att det är för långt att gå alldeles själv. Kanske träffar hon en lurig landkrabba, jagas av en sjöfågel eller hamnar i olägenheter när hon försöker samla en rödmålad stortå som sitter fast i en badplatsbesökare? Kanske händer alltihop…!

Snäckorren på stranden, illustration i akvarell av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se // Snäckorre ekorre snäcka samlar snäckor i korg på sandstrand strand måla målning barnbok barnboksillustration barnboksillustratör illustratör bok barn

Snäckorren på stranden. Akvarell, 2019, 14,8 x 21 cm.

Snäckorren på stranden, illustration i akvarell av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se // Snäckorre ekorre snäcka samlar snäckor i korg på sandstrand strand måla målning barnbok barnboksillustration barnboksillustratör illustratör bok barn

Jag använde färgerna Alizarin Crimson, Lemon Yellow och Preussian Blue från Winsor and Newton. Papper är Arches 300 g med fin gräng.

Snäckorren på stranden, illustration i akvarell av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se // Snäckorre ekorre snäcka samlar snäckor i korg på sandstrand strand måla målning barnbok barnboksillustration barnboksillustratör illustratör bok barn

Om att skriva och illustrera barnböcker

Jag har ju en dröm om att skriva och illustrera barnböcker. Tove Jansson och Sven Nordqvist är mina eviga idoler. I flera år har jag fantiserat ihop berättelser om en helt vanlig men ovanligt ordentlig igelkott, en utan snigelkomplex alltså. Men nu när Snäckorren dök upp känns det nästan nödvändigt att göra något av henne och Snigelkotten också. Jag tänker mig att de träffas när Snäckorren försöker samla Snigelkottens snäcka. Så förvånad hon ska bli när det visar sig att den sitter fast runt magen på en liten igelkott!

15

skatter från Västerbotten och årets premiärsemla

Skatter från Västerbotten och Västerdrottningen Thea Holmqvist - björkrötter till rotslöjd, torkade trattkantareller, bondönor i påse, handtryckt tyg med storspovar och ett moln i keramik. Foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

En måndagsmorgon på Vete-Katten

I förra veckan åt jag årets premiärsemla och träffade Västerdrottningen Thea för första gången. Jag hade med mig de två akvarellerna av fårhagen på Holmön jag målat efter hennes foton, och så möttes vi en måndagsmorgon på Vete-Katten. Vi skulle egentligen ha setts fredagen innan men då var jag så fruktansvärt förkyld, och dubbelt upp förbannad och urledsen att behöva ställa in. Tack och lov blev jag bättre under helgen och på måndagen hade Thea en lucka innan hennes tåg skulle gå tillbaka till Västerbotten. Vi fick två timmar tillsammans och de fullkomligt galopperade iväg.

Snön som fallit obönhörligt de senaste veckorna hade bäddat in Stockholm under ett nytt täcke. Theas väska slirade genom modden och en fuktig kyla letade sig in under halsduken men det gjorde ingenting. Vid Centralstationen skiljdes vi åt, med hopp om att kunna ses igen i sommar. Och när jag kom hem på kvällen hade jag fått ett paket som Thea skickat på fredagen efter vår inställda träff. Ett paket fullt av skatter från Västerbotten.

Skatter från Västerbotten och Västerdrottningen Thea Holmqvist - handtryckt tyg med storspovar. Foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Skatter från Västerbotten

Det första som föll ut gav mig en brusande känsla i magen. Ett mönstrat tyg i svart och vitt. Jag kände omedelbart igen motivet! Thea har själv karvat stämpeln i form av en storspov (Västerbottens landskapsdjur) och tryckt sitt mönster på återbrukad lakansväv. En sann skatt för textilaren och nu måste jag bara besluta vilket projekt som är tyget värdigt.

Skatter från Västerbotten och Västerdrottningen Thea Holmqvist - björkrötter till rotslöjd och torkade trattkantareller. Foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Omsorgsfullt inlindat i svart silkespapper uppenbarade sig en samling björkrötter i olika tjocklek. I somras gick Thea en kurs i rotslöjd och hennes spegelram och äggkopp väckte lusten i mig att själv få prova. Nu kan jag undersöka tekniken i väntan på att en lämplig kurs dyker upp!

Ur en sexkantig burk med guldlock föll en festmåltid torkade trattkantareller ut. Väldoften av tidig höst tog mig bort från januari och förde mig till de Västerbottniska skogarna. Åh vad jag hoppas att jag får besöka dem i år!

Kortet som skymtar under svamparna är en illustration av Hanna Karlzon (”en annan Västerdrottning”).

Skatter från Västerbotten och Västerdrottningen Thea Holmqvist - bondönor i påse. Foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

I en liten påse Thea sytt fanns fyra bondbönor att så på balkongen i vår. Vifslan försökte genast knycka en.

Skatter från Västerbotten och Västerdrottningen Thea Holmqvist - moln i keramik. Foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Men gladast av allt blev jag för den lilla amuletten som låg inpackad i mossgrönt silkespapper. Ett av Theas moln hon skapat i keramik. Det vill jag fästa som en brosch för att bära med mig naturen och vänskapen vart jag går.

Tack Thea, för att jag får vara din vän och för att du fyller mitt liv med så mycket inspiration och omtanke. Tack för dessa Västerbottenskatter, och för att jag alltid kommer minnas årets primärsemla. Och tack för att du utmanar mig kreativt. Idag åker jag till jobbet via biblioteket, för att låna en bok om rotslöjd.

Skatter från Västerbotten och Västerdrottningen Thea Holmqvist - björkrötter till rotslöjd, torkade trattkantareller, bondönor i påse, handtryckt tyg med storspovar och ett moln i keramik. Foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

7

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.