du ritar som en nioåring (och vad du kan göra åt saken)

teckna teckning rita lära sig mig dig lär barn skapande utveckling kreativitet i barndomen vuxen vuxna anka and änder jägare jakt död 5-åring 5 år fem femåring
Fem år, anddramatik efter eget huvud.

Kan du inte teckna? Känner du dig frustrerad med ditt måleri? Ser det barnsligt ut? Blir det fult? Har du gett upp det för länge sen? Då är det antagligen därför att du ritar som en nioåring.

I alla fall om en ska tro Lev Vygotskij (1896-1934), som var en av de första att forska på just barns kreativitet och vars arbete gjort stor inverkan på den moderna bildpedagogiken. Jag läste hans bok Fantasi och kreativitet i barndomen när jag pluggade Levande Verkstad, och många av hans teorier har rotat sig i mina värderingar om att konstnärskap är något som utvecklas genom individens träning, interaktion med andra, vägledning av mer erfarna förebilder och utvärdering av det egna arbetet, snarare än att det skulle vara en medfödd talang som en antingen har eller inte har. Jag tror att alla kan lära sig avbilda verklighetstroget och att det som krävs är träning och dedikation, uppmuntran, utmaning och reflektion. Men till de där nioåringarna då:

Vid omkring nio års ålder börjar barn utveckla ett självkritiskt tänkande. Det räcker inte längre att ha roligt, du vill också se resultat, eller uppnå ett mål. Du börjar jämföra ditt arbete med andras och märker ibland att ditt eget inte är lika bra. Du känner frustration och blir medveten om att din nivå inte är densamma som den du jämför dig med, men det är inte säkert att du kan rationalisera fram varför.

Samtidigt börjar det skrivna språket bli mer tillgängligt för barn i nioårsåldern, och där ligger alla fortfarande på ungefär samma nivå. Det innebär att många barn överger tecknandet för att istället utforska skrivandet, en ny och spännande värld som vi uppfattar som mer tillgänglig. De som fortsätter teckna är i synnerhet de som får uppmuntran och hjälp från en släkting, pedagog eller annan nära förebild. Vygotskij gör kraftig skillnad på den utveckling som är tillgänglig för en individ i ensamhet, respektive den som sker i interaktion med någon som har större kunskap och erfarenhet.

teckna teckning rita lära sig mig dig lär barn skapande utveckling kreativitet i barndomen vuxen vuxna blyerts hare kanin 12-åring tolvåring 13-åring trettonåring 13 år 12
12,5 år, kanin, troligen direkt kopia av en annan illustration.

Så vad händer om du slutar träna fotboll, piano eller matematik? Du slutar att lära dig nytt, du glömmer bort sånt som du kunnat och du slutar att utvecklas. Det har vi förståelse för, men många vuxna blir frustrerade över vad de åstadkommer med penna och pensel därför att det ser barnsligt ut. ”Jag är ju vuxen, jag ska inte måla som ett barn.” Men vilken annan egenskap eller talang utvecklas utan att stimuleras och användas? Enligt Vygotskij tecknar de flesta vuxna i stort sett likadant som de gjorde när de var nio år och sist tränade. Gud vilken jobbig tanke. Eller? Kan det inte också vara en viss tröst? Att oavsett vilken ålder du är i idag kan du plocka upp pennan och fortsätta där du slutade. Att oavsett hur länge du ansett att du inte kunnat så är det möjligt att du i framtiden kan – om du bara börjar öva nu?

För dig som inte följt den här bloggen sedan jag startade den 2009 har min personliga utveckling kanske inte varit så påtaglig, men det har hänt jättemycket med mitt bildspråk under de senaste sex åren. Innan dess var jag absolut kreativ, jag har skapat i hela mitt liv, men jag tecknade betydligt mer naivistiskt, med större osäkerhet och hade mycket svårare att avbilda komplexa motiv på ett trovärdigt vis. För sex år sen var jag ändå vuxen, men inte för gammal för att lära nytt. Sex år av dedikerad och undersökande träning har utvecklat mig mer än jag upplever att de första 22 åren gjorde – vilket kanske inte är ett helt korrekt påstående eftersom jag gick från huvudfotingar till någorlunda realistiska sammansättningar under den tiden, men när det gäller kreativ utveckling är känslan på sätt och vis viktigare än faktumet eftersom det är känslan som driver oss framåt. Det mest påtagliga som skedde i mitt liv för sex år sen var att jag började studera Levande Verkstad och gick från att vara i ständig närkamp med prestationsångesten till att lära mig hitta vägar runt den. Hur en gör det tog det mig två års heltidsstudier att börja lista ut men ett första steg tror jag kan vara att acceptera att en måste träna för att utvecklas, och att träning innebär att en producerar en hel massa teckningar som ser ut som skräp. Kanske är det fysiska arket också det, skräp, men inuti dig sker en process som är värdefull.

teckna teckning rita lära sig mig dig lär barn skapande utveckling kreativitet i barndomen vuxen vuxna blyerts stilleben äpple äpplen äppelkvist kvist blad löv äppelträd äppleträd äpplekvist
17-18 år, stilleben med äpplekvist.

Så, vad kan du göra idag för att påbörja din process och utveckling mot att bli en skicklig tecknare?
1. Fatta närmaste penna och ett papper.
2. Titta på det motiv du vill avbilda och försök att tänka bort vad det föreställer, fokusera istället på former, linjer, vinklar, mörker och ljus.
3. Öva, öva, öva, öva, öva.
4. Knöla inte bara ihop och släng dina misslyckade teckningar utan våga titta på dem, analysera varför du inte är nöjd. Vad är det som ser orealistiskt ut, vilka linjer blev fel, hur skulle de ha sett ut istället?

Och peppra mig gärna med era frågor och reflektioner nu under Teckningsutmaningen (och efter såklart). Jag skapar det här forumet för att jag vill ge er och mig själv utrymme att vara nyfikna – även om det innebär att vi måste våga ställa frågor vi inte gjort sen vi var nio.

Jag hittade inga teckningar hemma anno 1999, men ni får tre andra från mig i olika åldrar. Mitt makabra uttryck som 5-åring är kanske en diskussionspunkt för sig.

8

miniatyrbyrå i återbruksmaterial för odlingstillbehör, redskap och frön


När jag jobbade i butik för ett par år sen hade vi en produkt som alltid levererades i små zinklådor. Återbrukaren i mig kunde omöjligt slänga dem efter att de tömts, och i förra lägenheten använde vi dem i badrummet där de passade på rad i spegelskåpet. I nya lyan har de mest stått i en oanvänd stapel så jag började fundera över var jag kunde behöva dem. Svaret var naturligtvis: på balkongen.


Så jag skissade upp en konstruktion, for till bygghandeln och köpte list samt mässingsspik, hamrade ihop delarna med stor lust och lite eftertanke och fick ta isär hela grejen flera gånger för att det blev snett och vint.


Snickeri är inte min starkaste sida men jag jobbar på att bli mer trygg med materialet och verktygen. Att våga mer och kanske framför allt att pausa och kontrollmäta mer.


På lådorna klistrade jag dymoremsor över vad som skulle förvaras i vilken låda.


Och så fick min pollineringspensel, växtsax, mina fröpåsar och alla snörstumpar och små ståltrådsbitar varsin plats!


Jag ville återbruka trä från vårt sängbygge så både topp- och bottenskiva är plywood från huvudgaveln.


Lite skev och lite ranglig, men precis lika gullig tycker jag ändå!

14

teckningar från junis första vecka


Idag har Teckningsutmaningen i juni pågått i en vecka och mitt mål har varit att teckna varje dag. Vi ska kika på hur det gått!


Den första juni tecknade jag tre humlor, delvis inspirerad av min teckningslista och punkten ”Teckna en insekt”.


Den andra juni ritade jag en snabb tolkning av båten som la ut från Artipelags hamn.


Den tredje juni satte jag mig på balkongen och tecknade av min mårbackapelargon.


Den fjärde juni var jag ute i ett koloniträdgårdsområde med de andra bildlärarna och tecknade växter. Jag hade akvarellfärgerna med och det blev först en studie av löjtnantshjärtan på rad.


Sen ett grönt virrvarr av blad och så en samling gula blommor. I boken jag bundit själv.


Inte så mycket teckning kanske men jag kunde inte låta bli.


Sist gjorde jag en slarvig teckning av några blad och slängde på lite färg direkt i skissblocket.


Den femte juni tecknade jag av katten Vifslan i sin tröttaste pose.


Den sjätte juni gjorde jag en snabb teckning av några vissnande rosorna med röd kalligrafipenna.


Och igår, den sjunde juni, tecknade jag Vifslan i sin näst tröttaste pose!

Det var min veckas teckningar och jag ska erkänna att jag inte tillnärmelsevis investerat så mycket tid som jag tänkt eller velat. Att göra plats för något varje dag och få in en vana är svårt i början, och jag har känt ganska mycket prestationsångest – något jag absolut inte säger för att erhålla beröm eller sympatier utan för att konstatera att prestationsångest får en lära sig att leva med, den försvinner inte bara för att en skapar varje dag och bloggar om saken i nio år. Men med tiden lär man sig arbeta vidare trots att den finns där.

Till nästa veckas målformulering får jag helt enkelt förlänga min första utmaning – att teckna varje dag – för att riktigt få in vanan. Men jag vill också investera mer tid och energi i teckningarna, inte komma på strax innan läggdags att ”jag måste rita någonting”. Lite skärpning, med andra ord!

Nu är jag nyfiken för hur det går för er med målsättningarna! Hur har första veckan känts? Har ni flow? Prestationsångest? Total ritkramp? Tell me! Och glöm inte länka i kommentarerna nedan om ni redan publicerat någon bild eller tanke, jag vill ta del av allt! Heja på och lycka till!

Relaterade länktips:
+ Louise har tecknat massor av fina kråkor med mera!
+ Emilia inspirerar med teckningar i svartaste grafit, tusch och bläckpenna!

12

storblommig sommarklänning i vitt, rosa och rött – sydd av en duk


Till svärfars överraskningsfest i maj sydde jag en klänning!


Jag har letat länge efter ett klänningsmönster med hög midja, ärm och rund halsringning men lite drunknat i alla olika modeller. Jag tycker det är svårt att förstå skillnaden och bortse från de illustrerande plaggens färg- och mönsterval när en letar på nätet. Till sist slog jag i alla fall till på New Look 6262 från Simplicity!


Jag ritade upp mönstret alldeles för stort och begriper fortfarande inte riktigt varför, men kanske var det någonting i konverteringen från inches till centimeter. Att följa en sömnadsinstruktion på engelska var en utmaning i sig och halvvägs genom klänningen började jag freestyla.


Jag tog in den lite här och lite där för att kompensera för den förstora storleken, skippade dragkedjan som skulle varit mitt bak (midjan går över axlarna ändå, haha) och gjorde halsringningen lite annorlunda.


Och i den hetta som varit i maj har det faktiskt känts skönt med en lösare passform!


Tyget är förresten en bordsduk i bomull jag köpte på Erikshjälpen för några år sen som såg ganska förfärlig ut som duk men blev väldigt bra som klänning! 85 kronor tror jag att jag betalade.


De stora rosa och röda blommorna mot den vita bottnen tycker jag gör den till en ganska perfekt sommarkalasklänning.


Som kraftigt modifierad modell får mönstret godkänt – men jag ska rita upp det på nytt, i rätt storlek, och försöka igen!


Bilderna hjälpte Andreas mig fota när vi cyklade till Artipelag i helgen. Tänk att vi bor såhär nu! Jag vet att jag tjatar men titta – allt det här vattnet på cykelavstånd! Det känns som att vara på semester men vi är inte mer än tjugo minuter hemifrån.


Klänningen blir mitt junibidrag till Sypeppen med Sew it Yourself!

25

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.