småfågelbeståndsfrämjande

Det är flera som undrat ”hur?” när de sett bilderna av talgoxen som äter ur min hand.

Vi har alltid haft fågelmat i rönnen utanför ytterdörren. Mesarna, joxarna och trastarna, för att inte tala om ekorrarna, har i generation efter generation kommit dit för att kalasa. Vi har frömatare ute året om, sparar äpplen halva vintern för att slänga ut när det är som kallast och delar gärna med oss av frukostosten när någon liten krake sitter på en gren och ser särskilt hungrig ut.
Emellanåt har en eller två småfåglar kommit ända fram till handen för att äta, och mamma har ett nära förhållande med en koltrasthona som varit halvvägs in i huset flera gånger. För något år sen hade vi en hel kull blåmesungar som var så tama att man kunde gå fram och peta på dem.

Just nu är det två stycken talgoxar som kommer fram och äter ur handen utan att tveka, de kikar helt enkelt in genom fönstren när de är hungriga. Ytterligare tre talgoxar och en blåmes tittar på från en och en halv, två meters tryggt avstånd i väntan på att vi ska kasta ut spillbitarna på grusgången.

Igår flirtade en lång stund med en liten stilig ungfågel som flög fram och tillbaka mellan klätterväxterna på min vänstra sida och rosenspaljén på den högra. Han gjorde sig redo, satsade, flög, stannade i luften en decimeter från handflatan och vände. När jag satte mig ner på trappen började han hoppa runt på gruset, kom ända fram till träskotårna men vågade inte riktigt ta det sista steget. Det slutade med att jag la osten alldeles bredvid mig på marken, och då tog han den.


Så, hur? Jag antar att det är en fråga om tid, tålamod och små små steg – som alltid med djur. En bra början är att hänga upp en fågelmatare och se till att den aldrig är tom. Om inte för tämjandet, så i alla fall för småfågelbeståndets skull.

5 Comments
  • CJ

    20 oktober, 2010 at 11:40 Svara

    Fint kort!

  • elin-alice

    29 september, 2010 at 18:03 Svara

    men åh vad fint! fåglar är verkligen bland det vackraste som finns så det verkar alldeles underbart att få se dem på så nära håll varje dag.

    tack för fina kommentaren! och apropå boken "brideshead revisited" så har jag inte läst den själv, men min bästa bokkompis har och när jag en gång frågade henne om den så sade hon att man faktiskt inte behöver läsa den. för eftersom tv-serien (som jag förresten också gillar bäst, men de är så otroligt fina båda två fast på olika sätt) är så himla lång och utförlig så har den fått med precis allting i boken, så själv har jag lagt ned det läsprojektet och fokuserar på andra titlar på mina flera mil långa läslista :)

    och castle howard!! jag blir bara så väldigt avundsjuk…

  • Emelie

    29 september, 2010 at 07:05 Svara

    Jag har ju alltid sagt att du är som en Disneyprinsessa. Ariel för all del, men jag tycker att det känns mycket mer som Snövit. :)

    EN Snövit mer Ariels look, kanske! Brilliant.

  • felicia

    28 september, 2010 at 22:03 Svara

    Vad roligt! Ja, jag antar att det är ömsesidig respekt och tålamod som gäller. Men var mysigt, med fågelvännerna!

  • Mimmmi

    28 september, 2010 at 21:39 Svara

    vad mysigt det låter! Jag tycker det är bra att man matar fåglarna om man gör det året om :) kul att dom börjar bli lite tama! det är häftigt.

    väldigt fina bilder från jakesnare också!

Post a Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.