när vi förlorade Farfarstugan

”Jag är väldigt glad över att ha gjort denna avbild av vad som finns kvar – en blandning av verklighet och minne – där jag kunnat rensa gården från sly och fallna trädstammar, raderat grannhuset och byggt upp takplåten så som jag minns den. Lutat farmors snöskyffel mot farstuväggen.”


Så skrev jag om mitt broderi av Farfarstugan, den rödmålade 1700-talsladan som farfars far Sivert med söner flyttade till Vemdalsskalet från släktgården i Jämtland i mitten av 1950-talet och inredde till semesterhus. Tack vare Farfarstugan träffades min farmor och farfar i skidspåret och där har både min pappa och hans bröder och därefter jag och mina, vuxit upp om vintrarna. I Farfarstugan har jag pillat tussar av mossa ur tätningen mellan timmerstockarna, dragit igång brandlarmet när jag värmt pannkakor, tittat på Ducktales, varit vinterkräksjuk, ritat vid det gamla furubordet och byggt snögrottor utanför entrén. Ovanpå ett renskinn på trappen till Krypin har farmor suttit och sjungit, i skidbackarna har jag kört störtlopp, ramlat och fått åka snöscooter tillbaka, från sittliften har jag fått utpekat alla stolpar och stenar mina farbröder i sin ungdom kraschat in i, och på toppen av Hovdeberget har jag ätit nygräddade våfflor med hjortronsylt och utsikt över dalen där Farfarstugan väntat.


Farmors härbre, Krypin, runt millennieskiftet. Innan alla träden föll i en storm.

aliciasivert, alicia sivertsson, alicia sivert, fjällvandring, vandra i fjäll, fjällen, vemdalen, vemdalsskalet, hike, hiking in sweden, härjedalen, norrland, sverige, farfarstugan
Ungefär vid den här tiden förra året fick jag en ny relation till stugan, då jag åkte dit utan skidor, mitt i sommaren för att fågelskåda och vandra i Härjedalens berg. Mycket var förändrat sedan barndomens skidsemestrar – det som tidigare varit snö var nu stora villor med panoramafönster och på den gamla parkeringsplatsen stod ett splitternytt hotell. Många träd hade fallit i en storm för några år sen, men Farfarstugan stod kvar som en 300 år gammal fast punkt i en föränderlig omvärld. I juli började jag brodera en bild över huset som sedan la grund för hela mitt senaste skolår då jag arbetat på ett broderiprojekt med syfte att fånga, bevara och uppmärksamma svenska naturmotiv.

"Farfarstugan", embroidery by Alicia Sivertsson, 2015. Alicia Sivert, aliciasivert, fritt broderi, needlework, hoop art, textile art, textilkonst, textil, konst, hus, hem, byggnad, house, 1700-tal, natur, sverige, fjällen, kreativitet, skapande, skapa, brodera, hantverk, franska knutar, french knots, röd stuga, stugor, house, home, hut, cabin

"Farfarstugan" (detail), embroidery by Alicia Sivertsson, 2015. Alicia Sivert, aliciasivert, fritt broderi, needlework, hoop art, textile art, textilkonst, textil, konst, hus, hem, byggnad, house, 1700-tal, natur, sverige, fjällen, kreativitet, skapande, skapa, brodera, hantverk, franska knutar, french knots, röd stuga, stugor, house, home, hut, cabin

Men ibland när man är många som delar så är inte alla överens. På grund av en fejd mellan ägarna (sex av gammelfarfar Siverts barnbarn) och att man inte kunde komma överens hamnade Farfarstugan på allmän auktion som gick av stapeln den 3:e juni, och den blev för dyr för min pappa och hans bröder att köpa ut. Vi förlorade den och gammelfarfars målning som hänger över teven, farmors renskinn och all mossa i tätningarna mellan timmerstockarna.

Nu sörjer jag. Jag sörjer för att jag inte får återvända, för alla drömmar och resor som inte kommer bli av. Jag sörjer för min pappa och mina farbröder som vuxit upp mellan de timrade väggarna, varje stock numrerad för att det skulle gå att sätta ihop huset igen efter att det plockats ner på byggnadsorten. Jag sörjer för min stackars pappa som körde hela vägen upp, sov i huset, låste det för sista gången och sen satt på en stol i auktionssalen och hörde buden passera vad han var förmögen att möta. Det var över på fem minuter. Sen körde han hem igen. Jag sörjer för den som måste berätta för farmor att huset är borta. Jag sörjer det faktum att stugan antagligen rivs därför att marken är mer attraktiv för nybyggnad än bevarande och att dess nästan trehundraåriga historia slås i spillror och bränns. Och det svider i mig att mitt projekt med syfte att bevara blev så plötsligt påtagligt, förlamande kraftlöst och mycket mer viktigt än jag tänkt. ”En blandning av verklighet och minne”, som snart bara är ett minne. Av alla motiv jag tolkat det senaste året och planerat inför var Farfarstugan det sista jag trodde skulle gå förlorad.


Nu står vi inför en tid av ovisshet och väntan. I skiftet juli/augusti åker jag upp och kollar om huset står kvar. Just nu känns allting så overkligt och sorgesamt men ”man ska inte gräma sig” säger pappa.

från södra Gotland och norra Härjedalen

Jag läser ju Textil Formgivning vid Eskilstuna folkhögskola och just nu är vi i en fas då vi försöker ringa in, formulera och skapa prototyper till våra projekt. Jag tänkte att jag skulle dela med mig till er av mina halvspretiga tankar så blir det lättare och roligare att hänga med när jag börjar publicera processbilder här!

I början av månaden velade jag mellan två projektidér – att brodera bokomslag, eller att tolka svensk natur i täta stygn. Jag har valt den senare av olika anledningar, dels för att jag har fler färdiga inre bilder som mer ihärdigt stretar för att få komma ut och dels för att jag har så lätt för att skapa ”fan art” inom givna ramar men är lite rädd för att utforska och låta mina egna bilder ta den tid och plats de behöver för att bli bra. Nu tvingar jag mig själv att ägna det här läsåret åt 100% eget material, och det är en utmaning jag behöver.

Jag har valt att arbeta konstnärligt i broderi därför att det är där min passion är som starkast just nu, det är broderiet jag vill utveckla och fördjupa mig i i första hand och det är där jag ser min närmaste konstnärliga framtid.


Utsikt över Heligholmen, södra Gotland.

Gotland och fjällen är återkommande motiv, både i mina inspirationsbilder och de skisser jag målat upp i processboken och i huvudet. På Gotland har jag morfars hus och i Härjedalen gammelfarfars, i dem har jag spenderat många somrar och vintrar. Omkring bägge hus finns stora naturområden som jag under min ändå ganska ringa levnadstid sett krympa och förändras. Färre bin pollinerar färre blommor, färre rovfåglar jagar färre gnagare. Fler människor i fler hus kräver fler vägar och mer internet. Min rädsla och sorg över försvinnande platser, arter och levnadssätt och därigenom förlorad kunskap, sinande empati och potentiell biologisk katastrof inspirerar mig till motiven.


Morfar ritade och byggde Norehuset i Vamlingbo socken, södra Gotland, på 1960-talet. Jag broderade av det förra sommaren.


Farfarstugan byggdes i Oviken, Jämtland, på 1700-talet och flyttades till Vemdalsskalet, Härjedalen, av min farfars far på 1950-talet. Broderiet påbörjade jag i somras och färdigställde i slutet av september.

De två porträtten ovan har fött idén till projektet. Norehuset och Farfarstugan – två fasta punkter i en föränderlig omvärld. Nedan följer andra motiv jag grunnar på:


Nore fiskeläge med morfars bod.


Lärkfalken i en björk vid Muskmyr.


Fiskebodarna vid Holmhällar strand.


Lambgiftet på Faludden.


Kalfjället och den övergivna sommarbetesbyn Fallmoran på Storhågna.


Varggranssjön.


Skalfjället.


Av den mäktiga lappugglan har jag redan börjat brodera ett porträtt.


Jag använder ett för mig nytt garn som är glansigt och ganska svårbroderat men som ger en enorm lyster.


Och i en period av manisk rädsla för mörker och köld broderade jag mitt bästa citat ur Tove Janssons Höstvisa tillsammans med en stor och enslig fyr. Det här verket är klart och jag ska bara montera det så ska ni få se (men det är lite för stort för alla ramar, hehe)!

Nästa steg är att jag behöver formulera en pitch kring mitt projekt. För min egen skull så jag kan värdera det över disk, städ och extra jobbpass, och så jag kan beskriva för andra vad jag jobbar med utan att trassla in och ursäkta mig. Jag har så mycket känslor investerade i det här projektet redan, men jag behöver bena ut, förklara och motivera dem. Fixar jag det kan det bli hur bra som helst!

mina bägge månar

aliciasivert, alicia sivertsson, alicia sivert, fullmåne, måne, megamåne, supermåne, full moon, super moon, night, sky, stockholm, natt, himmel
Den perfekta blandningen av rädsla för och kärlek till rymden. Fullmånen som en strålkastare och hustaken beströdda med silver och azur.

aliciasivert, alicia sivertsson, alicia sivert, fullmåne, måne, megamåne, supermåne, full moon, super moon, night, sky, stockholm, natt, himmel

aliciasivert, alicia sivertsson, alicia sivert, fullmåne, måne, megamåne, supermåne, full moon, super moon, night, sky, stockholm, natt, himmel
Det är så vansinnigt att den hänger där och bara är, varje kväll, och ibland kommer jag att tänka på det och förlorar andan.

aliciasivert, alicia sivertsson, alicia sivert, fullmåne, måne, megamåne, supermåne, full moon, super moon, night, sky, stockholm, natt, himmel

aliciasivert, alicia sivertsson, alicia sivert, fullmåne, måne, megamåne, supermåne, full moon, super moon, night, sky, stockholm, natt, himmel
Och på tal om naturfenomen och magi så har Jessica skrivit den vackraste texten om våran vänskap, om vårt systerskap i konsten och feminismen och vad vi betytt och betyder för varandra i kampen mot jante och prestationsdjävlar, i skapandekaos och ångest, i flow och kreativ epifani. Utan Jessica hade jag tröttnat eller givit upp för länge sen, men med henne vid min sida känns det som att vi verkligen har förmåga att stjälpa världen över kant. Med henne som min måne, alltid närvarande som en stilla påminnelse om magin och kraften och konsten och i ögonblick så stor och mäktig att jag förlorar mig fullständigt i henne, kan jag klara allt. Med henne som min måne är rädslan ingenting mot kärleken.

trött

så oerhört trött på doftlös färgfri tillvaro
på min egen röst
på inspirationsbrist
och på damm och bråte

så oerhört trött på ylletröjor
på stiltje
på impulser
och bristen på sådana

så oerhört trött på tusentals tankar, alltid huller om buller
så oerhört trött på grus i skorna
så oerhört trött på orkeslöshet
så oerhört trött på patriarkatet
så oerhört trött på att sova hela tiden
men aldrig riktigt vila
så oerhört trött på listan med saker att göra
och på insikten att ingenting blir gjort

så oerhört trött på att inte ha lust
på att inte palla
på vintern
på ledan
på mig själv
på februari

så oerhört trött på att vara trött på att vara trött

låta klockorna stanna medan tiden går


Januari, februari. Detta planlösa vankande.

De här månaderna är mina sämsta, och de blir inte lättare att uthärda efter att all energi förbrukats i överlevandet av november och december. Ickemånaden mars lockelse är knappast stor nog. Just nu går jag bara runt och längtar, utan att kunna fokusera på något av det som är omkring mig för stunden.

Jämfört med alla andra år i mitt liv har den här vintern varit oerhört snällt mot mig, men likväl är det mörkt och jag är ständigt trött, olustig och oföretagsam. Jag har ingen inspiration eller kraft vare sig att röja oredan i köket eller koppla i symaskinen.


Jag önskar så innerligt att jag kunde gå i ide. Om inte för att sova i tre månader så i alla fall för att läsa och dricka te i sängen utan att bli stressad av känslan att ingenting blir gjort. Låta mig täckas av ett tjockt lager snö som dämpar ljuden utifrån om nu resten av världen nödvändigtvis måste fortsätta i samma tempo hela tiden. Låta klockorna stanna medan tiden går mot vår.

Men de lediga dagarna tickar förbi medan jag utan inspiration inleder något småprojekt för att sen lämna det liggande knappt påbörjat. Allt jag drömmer om är en värld som går mer i gula toner än i blå, och om barfotakänslan av solljummen lera mellan tårna.

två små kopior av henne som jag saknar allra mest

aliciasivert, alicia sivertsson, alicia sivert, boxer, dog, hund, Farina,
Vi har alltid haft boxrar i släkten, och sen min älskade Farina gick bort, sommaren 2011, har jag gått och saknat och saknat och längtat och längtat. Jag kan börja hyperventilera och hoppa jämfota upp och ner, eller lika gärna brista ut i gråt, om en boxer passerar mig på gatan eller jag ser en video med en hund som beter sig typiskt boxrigt (eller typ nu när jag skriver det här och tittar på gamla bilder). Alla som har känt en boxer vet att det är en otroligt speciell typ av kompis.

aliciasivert, alicia sivertsson, alicia sivert, boxer, dog, hund, Farina,
En av de första grejerna jag gjorde i skolan i år var att gräva ner fingrarna i underbar gyllene lera. Jag har ett något ambivalent förhållande till lera eftersom jag älskar att hålla på med den men inte riktigt litar på dess integritet utan förutsätter att allt ska komma ut ur ugnen trasigt (mer om barndomstraumat som orsakade detta dystra förhållningssätt en annan gång). De här veckorna verkade terapeutiskt både för min relation till materialet och som sorgebearbetning.

aliciasivert, alicia sivertsson, alicia sivert, boxer, dog, hund, Farina, lera, clay, sculpture, skulptur
Jag började nämligen att skulptera min kärlek i miniatyrformat. Det var inte utan att fälla ett par tårar på vägen allteftersom jag försökte efterlikna välkända uttryck och uppsyner, och när jag väl gjort en, nej två, små boxerskulpturer kände jag mig tvungen att göra två till bara som försäkring utifall någon av dem gick sönder i ugnen.

aliciasivert, alicia sivertsson, alicia sivert, boxer, dog, hund, Farina, lera, clay, sculpture, skulptur
Jag använde leran R2505 från Seemann som blir rödbrun efter bränning men är gul innan. Målade med svart och vit engobe.

aliciasivert, alicia sivertsson, alicia sivert, boxer, dog, hund, Farina, lera, clay, sculpture, skulptur
Och vet ni vad, alla fyra överlevde bränningen, OCH frakten hem!

aliciasivert, alicia sivertsson, alicia sivert, boxer, dog, hund, Farina, lera, clay, sculpture, skulptur
Två gav jag bort i födelsedagspresent till min mor och mormor i våras. Dem har jag alltså lyckats fotografera av, om än inte visa er.

aliciasivert, alicia sivertsson, alicia sivert, boxer, dog, hund, Farina, lera, clay, sculpture, skulptur
En liten byst till mormor.

aliciasivert, alicia sivertsson, alicia sivert, boxer, dog, hund, Farina, lera, clay, sculpture, skulptur
Med en profil jag känner så väl.

aliciasivert, alicia sivertsson, alicia sivert, boxer, dog, hund, Farina,
(Min älskade, ståtliga, allra bästa vän. Rockar cowboylooken med ett strå i mungipan. Gotland, 2007.)

aliciasivert, alicia sivertsson, alicia sivert, boxer, dog, hund, Farina, lera, clay, sculpture, skulptur
Och en helfigur till mamma.

aliciasivert, alicia sivertsson, alicia sivert, boxer, dog, hund, Farina, lera, clay, sculpture, skulptur
De andra två ska jag ta kort på omgående, så ni får se dem innan årsslutet.

aliciasivert, alicia sivertsson, alicia sivert, boxer, dog, hund, Farina
Åh, vad skulle jag inte ge för att få nosa bakom de där öronen igen?

sista bilden är fotograferad av mormor

xxx

stillar min ångest
kanaliserar min vrede
lugnar min oro
samlar mina drömmar

när tråden löper genom uppspänt tyg

när jag täcker varje tanke varje känsla varje minne med små korta stygn

tror de det är tidsfördriv?

det är vad som driver tiden till att gå
och vad som hejdar den när den rusar

oktoberkväll

Ett poem, ett kärleksbrev och en vädjan
presenterad först en månad i efterhand när allting åter stormar

En förnimmelse av
doften av dig
om jag pressar näsan djupt ner i kudden

Ett hårstrå på handfatskanten
ett vattenglas på nattduksbordet
En halvfärdig målning som stirrar på mig när jag kliver in genom dörren
till en tyst lägenhet

Bärnstensögon
Fridfullt stormande

Kvävande tryckande tomt och tyst
i rummen där du fattas
på balkongen där du inte står
i sängen där lakanen är i oreda

Kryper in i din t-shirt
drömmer om att
borra näsan i
ditt hår
smeker dina skuldror i tomma luften

Flyg säkert
Njut och lev ut
Hitta de små lapparna
jag gömde i dina strumpor
mellan sidorna i din bok
bakom ditt öra
Kom hem snart
Och

stanna
stanna
stanna.

the post war dream


Alternativ titel: Det är såhär det går när jag lyssnar på Pink Floyd.


Är i vanlig ordning helt likgiltig för realistiska färger och jordisk ljussättning.


Tänker mig att det är såhär det kommer se ut efter alla kärnvapenkrig när vi har pajat jorden, bosatt oss på en annan planet och sen utrotat oss själva likförbannat.


Akryl 32 x 24 cm. Ca 3 arbetstimmar.

my body’s at home but my heart’s in the wind

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, gotland, hus, house, sommarstuga, innergård, gård, bord, solstolar, handdukar, ateljén

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, gotland, hus, house, sommarstuga, kaffe, coffee, kaka, cake, tea, te
Älskade lägenhet #13 i all ära, men nu längtar jag efter solgula väggar, kinaschack om kvällen, dimman som smyger sig in mellan stenvasterna, vildkaniner, morfars nyslungade honung, att alltid ha sand mellan tårna, blåeld och valmo, fågelmönstrade gardiner, att gå längsmed stranden och samla hålstenar och vackra snäckor, snidade änder i trä på väggen, barfotapromenaden till havet, storblommiga strandhanddukar, svartlockiga fårskinn, doften av släke och salt, barndomsfantasierna om att bygga en gård på den mest otillgänliga ängen i världen, att gå ner till havet när det blåser upp till storm.

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, gotland, hus, house, sommarstuga, dimma, mist, kväll

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, gotland, hus, house, sommarstuga, innergård, gård, dog, hund, boxer, farina, fia
Då saknar jag också min bästa vän. För inte ens fristaden på Gotland är densamma utan hennes fjärtar och trubbnosiga morgonpussar.

rubrik ur SHIVER ME TIMBERS av TOM WAITS, 1974

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.