Min KonMari-målbild: hur jag vill leva och vem jag vill vara, i förhållande till mitt hem och mina saker

Det första steget inom KonMari är att formulera en målbild. En tydlig och detaljerad visualisering av hur du vill att vardagen ska se ut och kännas.

”Hur ska jag nå det genom att städa?” frågar du dig kanske. Naturligtvis handlar det om mycket mer än vad som kan åstadkommas genom att rensa lite hemma. Men jag tror att reflektera kring det liv du lever och kartlägga det du vill leva är ett först steg mot att göra större förändringar. En så omfattande process som KonMari, där du går igenom alla dina ägodelar, sätter igång saker i hjärta och huvud. Jag vill försöka använda det som ett startskott. Dessutom hjälper målbilden att fatta svåra beslut vid avyttringen. ”Passar den här saken fortfarande in i det liv jag vill leva?”

För varje punkt i målbilden ska du ställa dig frågan varför?, gärna flera gånger. Det hjälper dig orientera ännu närmare kärnan av vad du egentligen vill uppnå.

Min KonMari-målbild - www.aliciasivert.se

Triggervarning

Jag vill sätta en triggervarning på det här inlägget, för jag tror det kan vara ångestframkallande att tänka på de här sakerna vid fel tillfälle. Läs inte det här om du kämpar med vardagen just nu, utan spara det till när du är på topp och längtar efter att ta i med hårdare tag. Märk också att det är min målbild. Egentligen lite för privat för en blogg, men jag har valt att dela med mig av den ändå eftersom vi går igenom resten av processen tillsammans. Det här är min personliga längtan, önskan och saker just jag vill förändra med hur jag lever. Enligt mina förmågor, privilegier och tillkortakommanden. Det finns ingenting fel med att matcha röda mjukisbyxor med röd t-shirt eller att slöscrolla sig igenom en hel helg, men jag vill ändra det beteendet hos mig själv eftersom jag inte mår bra av det.

Min KonMari-målbild

+ Jag kan komma hem från jobbet utan att känna att jag måste göra en massa saker – städa köket, ta ut återvinningen, plocka undan etc. Kvällen är avsatt för nedvarvning.

+ På morgnarna orkar jag gå upp innan klockan åtta. Jag ägnar en kort stund åt att tömma diskmaskinen, vika torr tvätt eller sätta på en ny maskin. Torkställningen står sällan framme under dagen och göromålen hopar sig inte.

+ Alla våra ägodelar har en given plats, även skaparmaterial och udda pinaler. Det är lätt att hitta något jag letar efter och lätt att lägga tillbaka sådant som använts. Min garderob och lådorna i chiffonjén är luftiga och överskådliga. Jag behöver inte oroa mig för att knäcka en sybåge varje gång jag öppnar en låda.

Varför? Jag vill skapa en bättre rutin för att hålla ordning och lägga mindre tid på att plocka och småstäda.
Varför? Jag vill kunna slappna av när jag är hemma och fokusera på roligare saker.
Varför? Jag vill må bra och göra sådant som känns inuti.

+ Jag har på mig kläder hemma som är schyssta nog att gå ut i, om jag skulle få lust att ta en promenad.

+ Jag kan ta emot besök med kort varsel utan att bli stressad.

Varför? Jag mår bättre av att ha det ordnat omkring mig, även när jag slappar.
Varför?
Jag vill vara närvarande i stunden och mitt bästa jag, även när jag slappar.
Varför? Det är då jag slappnar av på riktigt.

Min KonMari-målbild - www.aliciasivert.se

+ Jag har främst kläder med stark karaktär som också är bekväma att ha på sig med praktiska funktioner. Många har jag sytt själv och resten är köpta begagnat. Jag orkar ta hand om dem – stryka, vika och ta bort katthår. När något går sönder lagar jag det.

Varför? Kläder är en stor del av mitt personliga uttryck och jag vill trivas i det jag använder till vardags.
Varför? Jag älskar kreativiteten i att skapa och kombinera kläder. Det ger mig kraft och glädje.

+ Vårt hem är detaljerat, funktionellt och hållbart skött. Här trivs både vi och våra gäster. De saker som står framme har vi valt ut, medan städutrustning, datorer och liknande har en skymd plats i lådor och skåp. Utrymmena bjuder in till ett aktivt umgänge.

Varför? Mitt hem är en stor del av min personlighet och jag ser det som ett ständigt pågående kreativt projekt att flytta om och skapa nya blickfång.
Varför? Jag tycker om att spendera mycket tid hemma. Jag vill att både jag och mina gäster ska trivas här.
Varför? Mitt hem är min fristad. Min plats för vila och för kreativitet. För kärlek och umgänge.

Min KonMari-målbild - www.aliciasivert.se

+ När vi kommer hem från jobbet gör vi saker ihop, t.ex. spelar spel eller löser ett korsord. När vi tittar på teve är det för att vi verkligen är sugna på att se en film eller serie. Inte för att ha något att göra medan vi äter. Våra telefoner bor på en avsedd plats i hallen och används inte hemma för annat än att ringa.

+ Jag investerar mycket tid i skapande, att läsa, påta med blommor och att gå ut i naturen. Jag använder datorn effektivt.

Varför? Vi vill bryta Netflix-vanan, slöscrollandet och ta mer riktig tid för varandra och sådant som är betydelsefullt.
Varför? Vi vill inte se tillbaka på våra liv och tänka att vi spenderade för mycket tid med att titta på mobilen. Vi vill fördjupa våra egna känslor och kunskaper.
Varför? Vi vill ge av vår bästa sida till oss själva och varandra, och göra saker som känns i hjärtat.

De här sista frågorna är ångestladdade på riktigt. Oron för att vi scrollar bort vår tid. Inte jag och Andreas specifikt utan hela samhället. Att vi reagerar mer på notifikationer än på vad personen vi umgås med säger. Jag skulle kunna skriva mycket mer om det här men lämnar det för idag med att understryka att detta är den största och viktigaste förändringen jag vill göra. Ta tillbaka kontrollen från tekniken, degradera den till ett redskap och använda den sparsamt. Varför? För att jag vill vara här och nu, ingen annanstans.

Min KonMari-målbild - www.aliciasivert.se

Kärnan

Kärnan för min KonMari-målbild blir alltså:

Jag vill göra saker helhjärtat, som känns inuti. Jag vill hitta glädje, kreativitet och kraft, men också en bättre vila. Jag vill vara närvarande, i allt jag gör. Jag vill investera i mig själv, min kunskap och mina förmågor för att kunna ge det bästa till mig själv och andra.

Med det i bakhuvudet börjar jag min rensning, omorganisering och det aktiva mentala arbetet för att komma närmare en vardag med det innehåll jag värderar.

Har du skrivit en KonMari-målbild eller använt dig av målbilder för att formulera mål och syften?

……….

Läs mer

+ Tankar om att rensa hemma
+ KonMari: om metoden, boken och serien
+ Skilj på syfte, mål och löfte när du planerar din framtid

Bilderna i inlägget är fotade av Andreas i somras och föreställer mig i en sommarklänning jag sytt.

KonMari: om metoden, boken och serien

”Ibland händer det att jag känner mig kvävd, kvävd av grejer.” skrev jag i inlägget om varför vi vill rensa ut hemma under våren. Till vår hjälp har vi valt KonMari-metoden.

Varför KonMari?

Jag kom i kontakt med KonMari för något år sen då jag såg ett youtubeklipp med tips på hur du viker och förvarar kläder stående. Med undantag för några slarvigare perioder, strump- och underklädeslådan har jag sen dess vikt innehållet i mina byrålådor på det viset. Ett intresse för resten av metoden väcktes i samband med Netflixserien som kom runt nyår och jag läste nyligen genom den första boken. Jag tycker att metoden känns logisk, genomgående, tillåtande, tydlig och rolig. Jag har alltid rensat i olika perioder och aldrig känt mig färdig. Med KonMari-metoden ser jag en möjlighet att bli det.

KonMari "The life-changing magic of tidying - the japanese art" av Marie Kondo, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Vad är KonMari?

KonMari är en metod för att organisera hemma, utvecklad av japanska Marie Kondo. Det som skiljer KonMari från andra tekniker är att du fokuserar på sakerna du vill behålla istället för dem du ska rensa ut. Föremålen du väljer att fortsätta äga ska ge dig en fysisk känsla av inre glädje. Tokimeku, på engelska översatt till spark joy. En känsla av pirr i magen, mycket djupare än att tycka något är vackert eller funktionellt. Saker som känns tokimeku är fröjdefulla att använda!

Under rensningen ska du plocka upp var och en av dina tillhörigheter, även småpryttlar och böcker, för att undersöka vad du känner för dem. Naturligtvis har jag gjort mig lite lustig över det här och skickat ruttna tomater i soporna med ett fördömande ”does not spark joy”. Metoden är heller inte applicerbar på exakt alla föremål du äger – vissa grejer är du mer eller mindre beroende av oavsett vad du känner för dem. Skurhinkar, första hjälpen-kit, laddsladdar och sånt. Men tankesättet kommer kanske till nytta när du ska sortera sådant du har mycket av. Jag har personligen lätt för att känna igen vilka saker som ger mig en djupare glädje och tycker det är en bra måttstock för att välja hur mycket jag vill behålla. Det finns inga siffror för hur många böcker, klänningar eller dessertgafflar du får äga, bara en uppmaning att tycka om dem alla.

Organisera per kategori

Sorteringen sker inte per rum eller byrålåda utan efter några givna kategorier, i en särskild ordning. Du börjar med kläder, fortsätter med böcker, papper, komono (kök, badrum, hobby, förråd, m.m.) och avslutar med sentimentala föremål. Inom varje kategori finns underkategorier som underlättar upplägget. För varje steg ska du samla hemmets alla föremål ur kategorin på ett ställe. Detta för att få en uppfattning om vilka mängder du äger och väljer att förvalta.

När du under rensningen kommer över något som väcker komplicerade känslor sparar du det till den sista kategorin, sentimentalt. Du börjar med kläder därför att det är förhållandevis enkelt att hitta vilka du känner dig både bekväm och fin i. Du har antagligen redan ganska bra koll på vilka du inte använder. Vilka som är av obekväma material, fel modell/storlek eller som är trasiga. Börjar du med papperskategorin eller ett förråd är risken att snabbt bli överväldigad, och med sentimentala föremål som dagböcker och foton är det lätt att fastna.

KonMari, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Organisera en gång för alla

Tanken är att hela processen ska göras en enda gång, under en sammanhängande tid. Att strukturera den nya förvaringen väntar du med till allra sist. För att inte behöva göra om när nya ytor frigörs eller investera i onödiga system. Kondo menar att i de flesta hem finns redan de förvaringslösningar som behövs.

Det som fick mig att hitta metoden var Marie Kondos teknik att förvara saker stående på högkant, som böckerna i en bokhylla. Enligt metoden viks kläder på ett särskilt sätt så de går att förvara stående i byrålådorna. Det ger en tydligare överblick än när plaggen ligger staplade ovanpå varandra. Man organiserar också efter färg eller struktur och sorterar lösa föremål i en byrå i mindre lådor, exempelvis skokartonger.

Om boken: The Life-Changing Magic of Tidying – The Japanese Art

Marie Kondos första bok heter The Life-Changing Magic of Tidying – The Japanese Art på engelska och Konsten att städa: förändra ditt liv med ett organiserat hem på svenska. Jag valde att läsa den på engelska eftersom den svenska översättningen fått mycket kritik. Tidying och städa är inte riktigt synonymer, precis som discard och slänga inte är det. Förespråkare av KonMari menar att det inte handlar om att städa så mycket som att välja och organisera. Du kan gå igenom processen utan att göra dig av med någonting, Jag menar också att man inte behöver ”slänga” allt som man väljer att inte behålla. Avyttra hade varit en bättre översättning och innefattar källsortering eller att skänka. För mig är det avgörande att rensa med ett uttalat hållbarhetsperspektiv.

Jag tycker att boken är lättläst, engagerande och intressant. Det dröjde till andra kapitlet innan jag kom in i den. Jag upplever att det första främst fokuserar på att sälja in metoden och innehåller en hel del upprepningar.

Det viktigaste boken ger mig är inspiration. Metoden känns logisk och effektiv. Jag får verkligen lust att ordna och ta bättre hand om mina saker! Att aktivt välja ut ägodelar vi vill använda, tacka nej till överflöd och möta alla sina ägodelar känns som ett bra första steg mot att bryta ohållbara konsumtionsmönster. Jag gillar också Kondos uppmuntran att välja ägodelar efter vem jag vill vara, inte vem jag har varit. Ett framtidsfokus istället för dåtidsfokus som jag tror är väldigt utvecklande och förlåtande. Jag ser faktisk fram emot att ta avsked av gamla dagböcker!

KonMari "The life-changing magic of tidying - the japanese art" av Marie Kondo, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Om Netflixserien: Tidying up with Marie Kondo

Runt nyår kom Netflixserien Tidying up with Marie Kondo som innebar en enorm boom för KonMari-metoden. Kondo besöker olika amerikanska hem och hjälper familjerna att organisera. Hon möter unga par, en änka, barnfamiljer och pensionärer som bott på samma ställe i generationer och samlat både sina egna, sina föräldrars och barns saker på hög. Jag såg serien och blev inspirerad att läsa boken och försöka mig på en mer organiserad rensning här hemma. En gång för alla, liksom. Jag blev fullkomligt förälskad i Marie Kondos sprudlande personlighet. Hur hon klättrar in och försvinner i folks garderober. Slår ihop händerna och med ett lyckligt leende utbrister ”I love mess!”.

Serien är en bra ingång för dig som vill undersöka om metoden är något för dig, men räcker inte för att genomföra processen. Jag rekommenderar att du läser The life-changing magic of tidying och tar den med några rågade nypor salt.

Kritik

Vissa påståenden i boken är tyvärr oerhört könsstereotypa, dem får man liksom stryka över. Andra är översinnliga. Kondo tillskriver hus och saker inte bara känslor utan även fysisk makt att påverka städprocessen. Enligt henne ska du inte bara slänga sakerna du bestämt dig för att göra dig av med utan att först tacka dem för den tid de tjänat dig eller det dem lärt dig – t.ex. att du inte trivs med modellen. Jag ser en stor poäng i att visa sina ägodelar mer uppskattning och tror avtackandet kan vara en avgörande del i att bryta sina konsumtionsmönster. Du konfronteras med hur mycket du köpt som inte kommit till nytta. Hur mycket du sparat fast du inte använder eller tycker om det. Avtackandet kan också mildra skuldkänslor över att göra dig av med något som fortfarande är användbart, en bok du ännu inte läst eller något du fått i gåva. So far so good. Men Kondo hälsar också på sitt hus varje gång hon kommer hem. Hon tackar sina smycken för att de gjort henne vacker och sin väska för att den sett till att hon fått så mycket gjort under dagen. Genom att röra våra ägodelar ska vi överföra energi till dem så de får lyster och håller längre. Kritiken mot detta har inte varit nådig. Jag skriver själv inte under på översinnligheten, och känner att det här är en del av metoden som inte funkar för mig. Men jag vill också verkligen understryka att den är lätt att bortse ifrån och att många vita tyckare gjort sig lite väl lustiga över vad som i grund och botten är kulturella skillnader. Kondos metod stammar ur Shinto, en religion som praktiseras av 54% av den Japanska befolkningen. Alltså drygt 68 miljoner människor. Jag tycker vi kan vara mer försiktiga med att kalla det ”flum”.

laga hål i stickat konmari www.aliciasivert.se

Hållbarhetsperspektiv

Naturligtvis finns risken att vi rensar ut ägodelar som inte skänker glädje och köper nya som vi tror ska göra det. Medan vi är i en tid då vi ständigt behöver ifrågasätta alla våra köp anser jag ändå att det kan vara bättre med några genomtänkta investeringar nu om det innebär att vi i längden ändrar ohållbara konsumtionsmönster. Om vi däremot riskerar att tröttna även på de nya ägodelarna blir metoden ohållbar. Men Marie Kondo hävdar att hon inte har några stamkunder. Ingen som genomfört hela processen ska ha fallit tillbaka i gamla mönster. Hur sant det är kan jag inte svara på, men ur de personliga berättelser jag läst framgår tydligt att användarna blivit avsevärt bättre på att tackla impulsköp och tillfälliga lösningar.

Som återbrukare och miljömedveten förstår jag att jag står inför en stor utmaning. Särskilt när det kommer till att rensa ut sånt som skulle kunna användas igen. Men med den inställningen tror jag också att jag har närmast perfekta förutsättningar för att genomgå processen på ett hållbart och långsiktigt vis. Något jag saknar i boken är uppmuntran och råd om att laga, lämna in och skaka liv i föremål som skänker tokimeku men har gått sönder. Det skulle kunnat vara ett helt eget kapitel. En stor anledning till att jag väljer att skriva offentligt om min KonMari-process är att jag vill tillföra ett hållbarhetsperspektiv och kreativitet till trenden. Och undersöka om de båda är förenliga.

solnedgång gotland konmari

Min KonMari-process

Mitt första steg efter läsningen är att reflektera kring varför vi vill rensa och organisera om hemma. Sen skriver jag och Andreas en målbild av hur vi önskar att livet ser ut och känns i framtiden. Målbilden gör det lättare att fatta svåra beslut efter vägen. Ingår den här prylen i hur jag vill leva mitt liv? Vill du börja med KonMari rekommenderar jag att först läsa hela boken.

Jag har tänkt att ni ska få följa med genom den här processen och hoppas att det ska bli kul! Om inte annat kan ni ju skratta åt mig när jag sitter och gråter av utmattning i en hög av garner, kalligrafipennor och gamla tryckknappar om ett par månader. Min största utmaning lär bli komono-underkategorin hobby! Men det ska också bli skönt att sig igenom det och få ordning, en gång för alla.

Det blir lätt lite religiöst när en ska skriva utförligt om olika metoder och processer. Det är inte mitt syfte med att dela med mig av det här. Jag hoppas att det kan bli insiktsfullt och lärorikt både för mig och dig som läser. Att vi kan reflektera kring ägande och vårdande av föremål tillsammans. Och så hoppas jag att jag kan inspirera till att välja mer hållbart och visa hur du lagar och återbrukar. Om KonMari-metoden är lösningen för mig eller dig, det återstår fortfarande att se!

Är du bekant med KonMari? Vad har du för tankar om metoden?

Läs mer

+ Tankar om att rensa ut hemma
+ Min KonMari-målbild

tankar om att rensa ut hemma

I ett par år har vi genomgått en rensningsprocess hemma. Den började egentligen 2015, när vi flyttade till vår förra lägenhet. Först tömde vi den på innehavarens alla ägodelar och fyllde vindsförrådet från golv till tak med allt som sparats och samlats på under en persons 80-åriga liv. Det var ett tungt och känsloladdat jobb att göra åt någon annan. När jag hittade burken med ståltrådssnuttar, noga hopvirade, och asken med vinkorkar, och alla restgarner och sparade matlådor (två pappkassar fulla) hände någonting i mig. Jag började reflektera över vilket materiellt bagage jag själv släpade med mig och kunde komma att lämna till eftervärlden.

Rensa ut hemma - bokhylla. Foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Baksidan av att vara återbrukare

Att återbruka och skapa nytt av något som skulle slängas är en pirrande upptäckarlust och utmaning av den egna fantasin. En känsla av kontroll och av att kunna påverka. Men det kommer också med ett ansvar och ibland – med skuldkänslor. ”Om inte jag tar hand om det här kommer det slängas”, ”Bara jag har medlen att ge det nytt liv”. Det är ett ansvar som i detta slit och släng-samhälle blir helt ohållbart för individen.

Och jag samlade. Garner och stuvtyger och märkliga mässingsföremål och fina band och udda knappar och trästumpar och ståltråd, jag också. Till dagen då vi tömde vår förra lägenhet på ägarens saker. Och jag fick nog.

I mig har det skett en förändring av vilka återbruksmaterial jag väljer att ta emot och försöka göra om. Sakta har jag rensat ut sånt som inte får nytt liv, inte heller hos mig. Det har inneburit en lättnad och bättre överblick över vad jag faktiskt har att jobba med. Jag inbillar mig att mer av materialet blir utnyttjat nu. Jag kan tacka nej till att ta emot sånt jag inte kommer att använda. Jag har insett att ansvaret inte ligger odelat hos mig. Min roll, som pedagog och som bloggare, är främst att inspirera till återbruk. Inte att åta mig att göra nytt av hela omvärldens ståltrådssnuttar.

Samtidigt har den här känslan spridit sig till andra ägodelar. Hur många stavmixrar är det egentligen rimligt att behålla när man flyttar ihop? Måste jag ha den här klänningen i garderoben när jag aldrig använder den, bara för att den är fin?

Rensa ut hemma - soffhörn. Foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Att flytta till ett mindre boende

I samband med att vi flyttade ifrån den lägenheten till vår nuvarande gjorde jag och Andreas ett stort rensningsarbete. Fast vi förlorade ett rum fick vi plats med allt vi ägde. Kanske inte så bra ordning i alla förvaringsutrymmen och fortfarande mycket som kan tåla en andra genomgång. Men vi trivs nu. I vårt hem, med våra ägodelar. Vi får också plats.

Ändå händer det att jag känner mig kvävd ibland, kvävd av grejer. Grejer som behöver uppmärksamhet, vård, skötsel och att få synas. Jag orkar inte borsta vinterjackan fri från katthår, för efter den följer så många andra jackor som behöver borstas och noppkammas. Jag orkar inte stryka mina byxor för då måste jag stryka klänningarna också. Jag orkar inte rensa bland mina foton för då borde jag även backuppa dem.

Det är inte så att vi har orimligt mycket grejer längre. Det mesta av vad vi äger är noga utvalt och vi minns när det är köpt, var och i sällskap med vem. Vi tycker om prylar med själ. Men vi har lite fler än vi orkar ta hand om. Varför ska vi brotta oss in i ett förråd förbi saker som inte använts på flera år? Varför ska jag känna det som att jag inte har några kläder att ta på mig när det hänger minst trettio klänningar i garderoben? Varför ska besticklådorna vara så fulla att någonting alltid fastnar?

Rensa ut hemma - kökshylla. Foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Ansvar att vårda sina ägodelar

Vi har pratat mycket om det här på sistone. Att med ägande följer också ett ansvar att vårda. Att ta hand om sina ägodelar på bästa sätt. Och det är ganska enkel matematik att fler jackor, byxor och klänningar kräver mer vård. Till slut blir man överväldigad och ger upp.

Kanske är det också detta att växa upp. Att skifta identitet och inte längre känna igen sitt nuvarande jag i streetwear-tröjor och vintageklänningar med för kort kjol. Att inte längre längta efter att läsa samma böcker, trots att de står där i bokhyllan och jag minns att de var så bra. Närheten till vad de föremålen har betytt för ens identitet är fortfarande stark, men jag ser inte mig själv läsa eller bära dem i framtiden.

Ibland har vi sugits med av loppispriserna. Köpt helt onödiga halvbra grejer när vi letade efter de perfekta. För att det var billigt och ändå begagnat. Kostade inte oss eller naturen så mycket. Men saker kostar tid, och vi har bestämt oss för att förvalta den tiden bättre.

Rensa ut hemma - vardagsrum. Foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Nu ska vi rensa ut!

Under våren kommer vi rensa hemma. Med utgång i KonMari-metoden som är så trendig just nu och som jag tror kan passa oss. För att fokusera våra liv, vårt hem, våra utrymmen och vår tid på de saker vi tycker om att använda. Bort med bra-att-ha. Bort med kan-bli som aldrig blir. Bort med nostalgi och sånt som ”var dyrt” eller användes vid ett speciellt tillfälle. Minnena finns kvar ändå, och jag kan välja att spara på ett föremål därför att det påminner mig om en person, plats eller tid, men jag behöver inte behålla allt som gör det.

Jag tror även vi konsumtionskritiska behöver skapa en ny relation till sättet vi ger utrymme åt saker. Även om jag är loppisbesökare och återbrukare är jag också barn av min tid. Jag skaffar inte föremål med tanken att ”Nu är det detta matbord jag har, och här ska det stå, och sen ska mina efterkommande ärva det”. Jag vill börja tänka mer så. Inte att jag ska tvinga på folk mina kattklösta möbler när jag dör alltså, men att det jag släpper in också ska få utrymme och kunna hålla för att stanna länge. Det är en flerstegsprocess att konsumera bättre. Med second hand-vanan, återbruksförmågan och de senaste årens avyttrande är vi en bit på väg. Nu ser vi fram emot att ta nästa kliv, och att rensa ut – en gång för alla.

Läs mer

+ KonMari
+ Min KonMari-målbild

Vad längtar ni efter att ta itu med hemma?

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.