årets ansökningar till Liljevalchs + några tankar om att börja skapa ”konst”

2014 hade jag som årsmål att våga ansöka till Liljevalchs vårsalong, en stor jurybedömd utställning dit konstnärer från hela Sverige kan skicka in verk i i stort sett vilka material och tekniker som helst. Det brukar vara en underbar blandning av oljemålningar, akvareller, skulpturer, keramik, textil, trä, videoverk, grafik, foto och blandteknik – och över 2000 sökande konstnärer varje år. 2014 var jag inte alls så säker på mitt skapande som jag är idag, jag hade slutat använda benämningen ”pyssel” men ansåg verkligen inte att jag höll på med något som kunde klassas som ”konst”, och att öppet erkänna att jag arbetade på en ansökan till en Riktigt Utställning var otroligt jobbigt. Det var som att jantelagen högg mig i korsryggen med en trubbig dolk varje gång jag pratade eller skrev om det på bloggen, men just att verbalisera det var ett medvetet val och en stor del i min process. Själva syftet med ansökan var inte att bli antagen, utan just att börja ta det jag gör på allvar – för hur skulle annars någon annan kunna göra det?

Jag blev inte direkt förvånad, men såklart väldigt besviken när mina verk inte kom med, men jag hade gjort upp en vattensäker plan för mig själv: jag skulle inte få gömma mig under en skamsen sten och tänka att Jante haft rätt, nä, nästa mål var att ansöka varje år tills dess jag kom med – och det har jag stått fast vid! Redan andra gången, 2015, gick det betydligt lättare. Kanske skämdes jag fortfarande lite för jag undvek att skriva om det på bloggen, både när jag skickade in ansökan och när jag fick meddelandet att jag inte kommit med, men den gången sved refuseringsbrevet inte lika glödhett. Sen dess har jag även vågat ansöka till Moving Art Project, och när inte de heller ville ha mina tavlor ställde jag ut på egen hand. Jag insåg nog inte själv hur långt jag hade tagit mig på bara de där två åren.

I år känner jag mig redo för nästa steg. Jag tar mitt arbete på allvar, jag tror på min förmåga att producera konst (Aaj, Jante lägg av då!) som berör och att jag kommer kunna ställa ut när jag skapar rätt verk för rätt forum. Jag har kommit dit jag är idag genom träning och mycket stöttning från er förstås, men också genom att prova och därmed avdramatisera, frånsäga mig ord som begränsar och håller mig tillbaka samt börja formulera mina mål och drömmar. Jag behöver inte längre ansöka till Liljevalchs för att bevisa något för mig själv, eller för er, jag kan göra det med ett nytt syfte: att lyfta textilkonsten, om så bara genom att öka antalet textila ansökningar. Därför har jag valt bort alla målningar i år, och söker med fem broderier. Dessa fem:


Lambgiftet, 2015. 47 x 53 cm, bomull på oblekt linne.


Strix nebulosa, 2015. 47 x 53 cm, silke och syntet på grått linne.


Farfarstugan, 2015. 53 x 47 cm, bomull på grått linne.


Ormbunksblad, 2016. 33 x 27 cm, silke på oblekt linne.


Lövgroda bland liljekonvalj, 2016. 27 x 33 cm, bomull på grönt linne.

Här är mina tre största frihandsbroderier, och två andra som passar in i serien. Jag valde att göra så den här gången, att söka med en serie. Varken ormbunken eller grodan är några av mina personliga favoriter, men de får en chans. Nästa år tror jag att jag ska göra någonting helt annorlunda, något som inte är en vanlig tavla. Och när jag märker att mina tankar redan är där, vid 2017 års ansökan, istället för centrerade kring vilket svar jag kommer få i höst, inser jag att jag inte bara uppnått målet utan ändrat hela min inställning och mitt förhållningssätt. Det är en utveckling jag är stolt över och ett resultat som gör mig hoppfull för framtiden!

Vilka termer vill du kasta av dig, eller uppfylla? Var vill du vara om två år?

19 Facebookfavoriter

Förblindad av förkylning och övermod har jag fattat det oerhört skämmiga beslutet att starta en Facebooksida för mig själv! Den eviga striden mot jantelag och prestationsdjävlar ni vet – men också av praktiska orsaker.
Så ni kan ju gilla den om ni gillar mig!


Såhär ser den ut just nu, som bonus får ni ett smakprov på min senaste målning! Mer om den sen.


Men ingenting hade gått om det inte hade varit för Jessica Andersdotter. Denna människa alltså! Nu satt vi faktiskt, på precis samma kväll och precis samma ögonblick och funderade på precis samma sak. Jag hade just varit inne på fliken ”create page” och nosat men kommit av mig när hon pm:ade mig och konstaterade att vi borde skapa facebooksidor. Ödet alltså, eller vår eviga synkronisering. I vilket fall satte jag Don’t Stop Me Now på repeat och omväxlande rusig av upprorslusta och fnittrig av skam gjorde jag det, och Jessica gjorde det också och alltså ni får lov att gilla hennes sida likväl som min för hon utgör ju den bättre halvan av min existens.

När vi nu ändå pratar om saken tänker jag att vi kan titta på några andra Facebookfavoriter. Klicka på bilderna för att komma till deras sidor!


Världens bästa Helene Hille Rydén har en sida för sin magnifika konst.


Och akvarellmästare Elbe Wallin likaså! Hade gärna sett hen som diktator över jorden faktiskt, för maken till samhällsengagemang är svår att återfinna!


Vår fenomenala innovation Monthly Makers finns såklart på fejjan och där får ni länkar till alla inspirationsinlägg, bidrag och sammanställningsinlägg så det är superpraktiskt att bara like:a och följa och njuta. Eftersom det är den 25:e idag är det förresten läge att klicka er in hos Mikaela och länka era septemberalster!


Fredrikapåvindens sypepp är ett forum för oss som tycker om att skapa i textil. Administrerat av fenomenala Fredrika såklart! Peppigaste stämningen någonsin i denna skara, det vill jag lova.


Och Kulturgrupp Kronärtskockan är mitt och Jessicas initiativ till ett forum för kulturverksamhet i Stockholmsområdet. Där länkar och tipsar vi om utställningar, vernissager, föreställningar, happenings och öppna konst-/formgivningsuppdrag och sånt. Säg till om ni vill vara med så kirrar vi en inbjudan!


Naomi Heulwen gjorde mina undersköna krympplastbroscher jag köpte i våras om ni minns? Hon är så himla skicklig och jag begriper inte hur hon gör.


Textiel Plus är ett holländskt magasin och kanske mitt bästa tips idag för de gör reportage om de mest fantastiska textilkonstnärer av alla tänkbara slag så även om jag inte begriper ett ord fylls mitt flöde ständigt av de läckraste av fiberkonstverk. Jag har fått så mycket inspiration från denna sida och det känns som att den verkligen lyfter in textilen i konstvärlden, där den hör hemma men så sällan representeras!


Elin Folkesson målar så det brinner i bröstet. Det är lite som en annan bild av Sverige, en mer harmonisk och samtidigt mer stormande, färggrannare, vemodigare och vackrare ögonblicksvärld. Nu fick ni bloggtips också!


Malin Wengdahl är min fruktansvärt talangfulle fotografvän som fokuserar på jordens vackraste djur – hästen.


Mister Finch har jag tjatat om i så många sammanhang så ni säkert är trötta på honom vid det här laget. Men hans drömvärld speglar mitt inre så perfekt. Textila skulpturer av harar, humlor och svampar trängs med en samling miniatyrskor i mässing.


Julie Sarloutte är det bästa som hänt broderivärlden någonsin och jag dör för hennes verk! Ingenting är så bra som detta så klicka er bara in på hennes sida om ni är helt redo att sitta och stirra i flera timmar plus få mindervärdeskomplex. Jag har varnat er!


Chloe Giordano målar med den tunnaste av sytråd. Jag slutar aldrig att förundras över hennes detaljrikedom vackra kompositioner.


Annie Montgomerie gör de häftigaste av dockor.


Ann Wood skapar de mest magiska fåglarna i textil.


Malena Valcarcel är papperskonstnär och bygger små miniatyrvärldar av gamla böcker.


Garnapa aka Elisabeth Bucht träffade vi ju på Stockholm Craft Fair, hon är superbadass gatukonstnär.


Michelle Kingdom är typ den mest konstnärliga människan i världen och hennes broderier är så spännande och gripande.

Och nu har ni att göra för hela helgen, plus att jag hoppas att de av er som lider av OCD har fått spunk på den lilla notifikationssymbolen som dyker upp och försvinner om vartannat i denna bildserie. Mina och Jessicas ständiga förhandlingar om hur vi bäst tar över världen. Glöm nu inte bort min sida i den här länkfesten och tipsa gärna om era egna Facebookfavoriter!

sakmakarutmaningen 2015

Hörni jag kom att tänka på en sak, vi har inte haft någon uppföljning om Sakmakarutmaningen. När jag letade lite i arkiven hittade jag ett halvfärdigt inlägg som skulle ha kommit ut i februari, då utmaningen fyllde ett år, men som glömdes bort. Vi firar istället ett och ett halvtårsdag!


Det har alltså gått ungefär ett och ett halvt år sen jag drog igång Sakmakarutmaningen och lovade mig själv att:

Inte köpa material som kan-vara-bra-att-ha.
Inte snåla.
Inte spara.
Inte vara rädd om.
Inte vara rädd.
Tömma.
Länsa.
Rasera.
Revoltera.
Experimentera.

För att förtydliga: Sluta samla vackra tyger, knappar, papper, prismor, garner och stora målardukar för att spara dem till Det Perfekta Konstprojektet eller Dagen då jag är Bra Nog att göra materialet Rättvisa. Sluta snåla på guldknapparna och istället använda dem i plast. Varför? Därför att den där Dagen eller det där Konstprojektet kommer aldrig att komma. Jag kommer aldrig känna mig på toppen av min kreativa utveckling och jag kommer aldrig veta om en idé är bra eller dålig förrän jag sätter igång – och varför då inte ge varje liten grytlapp den bästa av förutsättningar? Varför inte sätta guldknapp på allt? Jag har ju tillräckligt många!

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, saksamlarpåse, broderi, embroidery, needlework, textile, craft, hantverk, slöjd, sy, sömnad, börs, necessär, påse, hand made, diy, do it yourself, alster och makeri, owl, uggla, Stafford Whiteaker, cat, katt, teno, stevie the dog
För er som inte riktigt kommer ihåg hur jag resonerade för ett och ett halvt år sen kommer ett citat från februari 2014 då jag sydde mina absolut första saksamlarpåsar: Antal gånger under processen jag tog något i handen och tänkte att jag borde spara det till ett annat tillfälle: fyra. En gång för broderiet, ”Nää, dethär kan ju vara bra att ha till någonting roligare”, en gång för bakstycket, ”Nää, dethär är lite för fint”, en gång för dragkedjan, ”Nää, denhär är så tunn och fin, kanske jag borde ha den till en kjol istället”, och en gång för fodret, ”Nää, dethär som är så bra att brodera på”.

Så, hur har det gått?


Jag har köpt massor med material!

Nu låter det kanske som att jag misslyckats med hela åtagandet, och det trodde jag först också, men även om innehållet i byrålådorna knappast sinat så har det bytts ut. Jag har tagit mina åtminstone näst och tredje bästa bitar och använt dem, för att sen fylla på med nya. Jag har kämpat med mig själv och min vilja att spara.

Jag är inte lika illa däran längre.

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, målning, akryl, acrylic paint, acrylics, portrait, porträtt, woman, colours, red hair, redhead, self portrait, självporträtt, rött hår
Jag presterade så oerhört mycket under 2014. Tack vare att jag hela tiden hade utmaningen som en bultande påminnelse i bakhuvudet vågade jag mig på att experimentera på spånskivor när jag målade frk. O och som mammma minns mig, jag använde mitt allra dyrbaraste tyg till foder i påsar, och jag struntade i prestationsångest och att det ibland blev just fult och misslyckat. Använder du upp ett fint material står dig tusen åter!

Jag har ändrat mitt tankemönster. Jag har börjat övervinna spärren som säger till mig att ett material kan vara ”bra att ha”. Jag har börjat värdera mina projekt som riktiga Projekt och jag är mer där i det nuvarande skapandet än på ständig jakt efter en Fulländad Framtid. Jag har ansökt med fem alster till Liljevalchs vårsalong och jag har till och med börjat att, ibland, kalla det jag gör för Konst! Och det, mina vänner, det är en jädra utveckling från att hålla på med ”pyssel”!

Jag har lång väg kvar och jag behöver fortsätta att aktivt tänka på hur jag resonerar, utmana och tvinga mig själv att alltid välja det bästa. Sakmakarutmaningen fortsätter 2015 ut och in i 2016. Men jag är en bra bit på väg.

Hur har ni utvecklats kreativt det senaste året? Brottas ni med samma spärrar som jag? Är det inte dags att sticka virknålen i det där underbara handspunna alpackagarnet, att sy någonting av det perfekta prickiga tyget, att använda den där vackra bilden i ett collage och att måla på det största pappret? Jag tror det. Jag tror verkligen det!

mina bägge månar

aliciasivert, alicia sivertsson, alicia sivert, fullmåne, måne, megamåne, supermåne, full moon, super moon, night, sky, stockholm, natt, himmel
Den perfekta blandningen av rädsla för och kärlek till rymden. Fullmånen som en strålkastare och hustaken beströdda med silver och azur.

aliciasivert, alicia sivertsson, alicia sivert, fullmåne, måne, megamåne, supermåne, full moon, super moon, night, sky, stockholm, natt, himmel

aliciasivert, alicia sivertsson, alicia sivert, fullmåne, måne, megamåne, supermåne, full moon, super moon, night, sky, stockholm, natt, himmel
Det är så vansinnigt att den hänger där och bara är, varje kväll, och ibland kommer jag att tänka på det och förlorar andan.

aliciasivert, alicia sivertsson, alicia sivert, fullmåne, måne, megamåne, supermåne, full moon, super moon, night, sky, stockholm, natt, himmel

aliciasivert, alicia sivertsson, alicia sivert, fullmåne, måne, megamåne, supermåne, full moon, super moon, night, sky, stockholm, natt, himmel
Och på tal om naturfenomen och magi så har Jessica skrivit den vackraste texten om våran vänskap, om vårt systerskap i konsten och feminismen och vad vi betytt och betyder för varandra i kampen mot jante och prestationsdjävlar, i skapandekaos och ångest, i flow och kreativ epifani. Utan Jessica hade jag tröttnat eller givit upp för länge sen, men med henne vid min sida känns det som att vi verkligen har förmåga att stjälpa världen över kant. Med henne som min måne, alltid närvarande som en stilla påminnelse om magin och kraften och konsten och i ögonblick så stor och mäktig att jag förlorar mig fullständigt i henne, kan jag klara allt. Med henne som min måne är rädslan ingenting mot kärleken.

vid Gimlis flätade mustascher

Älskade ni,

Från mitt hjärtas djupaste avkrokar TACK för den pepp- och kärleksstorm mitt inlägg angående refusering resulterade i! Jag har aldrig känt mig så upplyft av starka krafter, det är rent sanslöst. Jag har mottagit alla typer av kärlek och pepp, för att inte tala om förtroliga berättelser från personer som varit i samma situation eller ”bara” känner igen sig i rädslan för att hamna där. Herregud hörrni, vem sjutton behöver en utställningslokal, kändisskap eller evig stjärnglans när en har er? Jag skulle kunna göra underverk av vad helst jag tog i händerna nu.

Tack tack tack för att ni låter mig vara en del i era varanden,
må alla Gandalfs dvärgar stå er bi.

Ödmjukast,
Eder vän A

vi måste prata

Jag har skrivit på den här texten i nästan sju veckor nu, men det betyder inte att det blir lättare eller att resultatet blir bättre med tiden – snarare tvärt om. Men vi måste prata, trots att det gör mig ledsen och trots att jag skäms. Vi måste.

Det handlar om att lyckas, men ändå misslyckas, och om att få sin ångest och sin kreativitet betygsatt. Det handlar om mitt stora mål hösten 2014, att våga ansöka till en riktigt stor utställning, och det handlar om att bli refuserad.

aliciasivert, alicia sivertsson, utställning, collage, bidrag, ansökan, konst, art, uppror, prestationsångest, prestationsdjävlar
Målet var att våga. Att våga plocka ut fem alster och säga ”de här, de duger, jag vill att ni ställer ut dem!”, att skicka in dem till Liljevalchs med varsin titel och varsitt pris. En fruktansvärd utmaning för mig som klassificerade mitt arbete som pyssel fram tills för bara ett och ett halvt år sen. Och jag uppfyllde målet, jag skickade in ansökan och jag bekämpade i samma veva jantelagen genom att berätta för er att jag tänkte göra det och att jag hade gjort det. Fyfan vad bra!

Målet var aldrig att bli antagen (det vore en destruktiv, orimlig målsättning eftersom jag inte själv kan påverka den), men likväl fick jag en isande kramp i bröstet när beskedet kom att jag inte var utvald.

aliciasivert, alicia sivertsson, prestationsdjävlarna, 2012, helvetet, djävul, djävlar, skelett, dödskalle, dödskallar, skalle, skallar, tekopp, kaffekopp, kopp, eld, död, ben, benknotor, skull, death, skeleton, skeletons, skulls, cup, coffee, tea, hell, bone, bones
Fattar ni vilket himla bra sagoslut det hade varit om något av mina alster hade blivit antaget? Snacka om att krossa demonerna! Alla de som säger att jag inte kan, inte någonsin kommer kunna. Ni minns kanske den här målningen från 2012? Gemytlig trekaffe med prestationsdjävlarna. De som är så ständigt närvarande att jag inte längre blir skrämd av deras hiskeliga uppsyn. De som gnager och tär och river och petar och hela hela tiden talar om att det mesta är helt fel och att det bästa inte är bra nog. Ibland är jag inte ens medveten om att jag gör exakt som de säger åt mig, ibland skriker vi åt varande i eld och evighet, ibland bekämpar jag dem på ren rutin och ibland lurar jag dem. Men de är alltid där, involverade i vartenda beslut att låta en idé ta form genom händerna (och i alla möjliga situationer som inte är ett dugg relaterade till skapande förstås). Och nu hånskrattar de åt mig.

För det är pinsamt, pinsamt att ha satsat och missat, pinsamt att ha trott på mig själv och hävdat min plats, pinsamt att erkänna att det inte gick för er som trodde på mig och pinsamt att ge dem som inte gjorde det rätt.


Utöver den självklara besvikelsen att något jag tillägnat all min kraft och otaliga timmars arbete inte är snyggt nog (vilket det finns en miljon bortförklaringar för – tex att medelåldern bland de antagna är 44 år vilket innebär att de flesta har haft 20 år längre tid på sig att öva än jag) finns den farliga ambivalensen i att blotta sin ångest. Det kan vara det absolut bästa en gör med den där oformliga klumpen i magen – men det är också bland det svåraste jag fått acceptera att min smärta, min sorg och min skräck dög inte den här gången.

Min rädsla har blivit refuserad, liksom den enda form av utlopp jag har för den. Det är ett sammanfallande av ren och skär ondo, men jag klarar att hantera det den här gången. Jag är på ett bra ställe i livet – med stöd och skyddsnät på alla sidor.

aliciasivert, alicia sivertsson, utställning, collage, bidrag, ansökan, konst, art, uppror, prestationsångest, prestationsdjävlar
Så vad händer nu? Jag har känt sorg, uppgivenhet, och jag har känt skam. Den mest illasmakande av alla känslor och den mest destruktiva. Men det har gått sju veckor och jag återhämtar mig, jag skakar av mig känslan av oduglighet och jag tar upp nålen igen. Jag återfår förtroendet för händerna – det som måste åtfölja inspirationen för att möjliggöra makerimagi. Det är törnat och ömt i mitt inre just nu men allt finns kvar där – viljan, behovet och passionen är starkare än skammen.

Så därför trotsar jag jantelagen ännu en gång, genom att säga er att:

Mina verk blev inte antagna till Liljevalchs vårsalong 2015 men jag har inte givit upp!
Jag har inte givit upp om mig själv och jag kommer försöka igen.

Ser ni bilden på djävlarna som dricker kaffe från 2012? Ser ni utvecklingen från den till de senare fem som jag kreerade 2014? Det är två år mellan alstren – jag planerar att utvecklas mycket mer på 20 år.

Framtidens konstsalonger, jag kommer nu. Be-fucking-ware.

tre anledningar till att sluta använda ordet ”pyssel”

Pyssel är ett patriarkalt ord, alicia sivert, alicia sivertsson, alicia sivert
Hörrni, det händer grejer! Morgonpasset i P3 har efter ett meddelande från en Elin tagit upp den feministiska problematiken kring ordet ”pyssel” som jag och Jessica reflekterat kring det senaste ett och ett halvt året. DETTA ÄR FANTASTISKT! Lyssna här, efter 1:42:20 i klippet utan musik, eller:

Jag känner nu att världen är redo för tre anledningar till att sluta använda ordet ”pyssel”:

Pyssel är en förenkling: Broderi, virkning, sömnad, stickning, knyppling, vävnad, textilt skapande, collage, assemblage, pappershantverk, näverslöjd, återbruk, etc. etc. etc. En skulptör eller en målare skulpterar respektive målar. Det är konstformer vi är bekanta med och respekterar. Att använda ordet ”pyssel” för att slå ihop en sådan uppsjö av mångsidigt och varierande skapande som ovan nämnda vittnar för mig bara om okunskap gällande teknikernas faktiska namn och användningsområden.

Pyssel är ett patriarkalt ord: Odet pyssel används i stort sett uteslutande för att beskriva kvinnligt skapande – helt oberoende av mängden estetik, teknik, tid och skicklighet som läggs ner i verket. En man som arbetar i samma material och teknik skulle inte bli beskylld för att ”pyssla”. Vi gör skillnad på teckning, måleri och grafik som alla är manligt dominerade skapartekniker men kan inte särskilja en vävd väggbonad från en virkad grytlapp.

Pyssel är en förminskning: Pyssel förändrar inte världen, pyssel ifrågasätter inte samhällsordningen, pyssel ställs inte ut i gallerier och på museum. Genom att benämna någons arbete som ”pyssel” förpassar du personen och det den kreerar till hemmets ”mysiga”, ”trevliga” och triviala fängelsehåla och konstaterar ungefär att ”vad trevligt att du håller på men kan du nu vara så snäll och flytta dig ur vägen”.

Tänk på hur du pratar med skapande människor, tänk på hur du pratar med skapande barn. ”Pyssel” används ofta i välvillig mening – men vad för det med sig för bagage?

”Jag vill inte att mitt skapande ska lukta buljong, 
eller vad sjutton det nu luktar i pysslets ryggsäck.”
– JESSICA ANDERSDOTTER

Läs Jessicas kommentar av dagens händelser HÄR.

ansökan till Liljevalchs vårsalong

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, målning, akryl, acrylic paint, acrylics, colours, painting, two suns in the sunset
Klockan har passerat midnatt (med ganska god marginal nu), och det betyder att min anmälan till Liljevalchs vårsalong är registrerad och att inga ändringar kan göras. Förutom nervöst och overkligt känns det förstås helt FEL just nu och jag nojar över titlar och prissättning eller att jag ska ha skrivit något mått fel. Men vet ni vad, ingenting av det där spelar någon roll därför att:

MÅLET ÄR UPPNÅTT!

Det är en seger i många olika avseenden och hur det går med själva antagningen är egentligen oväsentligt. Det här projektet handlade om att våga ansöka, våga värdera mitt arbete och inte skämmas (så mycket) för att tala om att jag gjort det. Och jag har lyckats!

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, målning, akryl, acrylic paint, acrylics, portrait, porträtt, woman, colours, red hair, redhead, self portrait, självporträtt, rött hår
Jag skickade in fem alster. Dels självporträttet från i våras, som jag namngivit Som mamma minns mig. Därför att jag inte känner igen mig själv i den här bilden, men hon gör det. Det är ett porträtt av vem jag aldrig var. Eller den jag var men aldrig ville vara. Eller? Jag vet inte, det är en ännu oformulerad känsla.

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, målning, akryl, acrylic paint, acrylics, portrait, porträtt, woman, colours, painting, black and white, svartvit, kvinna, ansikte, ögon, närbild, detalj, återbruk, remake, spånskiva, glas, glaskross, glassplitter, glass
Jag skickade även in frk. O från samma tidsperiod.

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, broderi, embroidery, kaiserin, detail, detalj, needlwork, hoop art
Samt tre projekt ni bara fått se glimtar av hittills (vilket vi naturligtvis snart ska ändra på). Ett broderi blev det, och fyra målningar. Jag ville väldigt gärna skicka in mer textilier, men en kan ju välja att se konstupproret från två olika sidor: som en revolution av kvinnliga skapartekniker (i avseende av vilket det är värt att ansöka med textilier), och som en hävdelse av mig själv och mitt skapande (i avseende av vilket det viktiga är att ansöka över huvud taget). Jag tänker att steg ett är att hävda mig själv för att kunna gå vidare med mer förtroende.

Med denna ENORMA (jag skojar inte, det är monumentalt) personliga milstolpe lagd bakom mig firar jag ikväll med bubbelbad och bubbel i glas. Precis som jag skrev i min projektplan i våras.

aliciasivert, alicia sivert, alicia sivertsson, målning, akryl, acrylic paint, acrylics, colours, painting, the post war dream ii
Och om jag nu blir refuserad av Liljevalchs – hur ska jag undvika att skamset gömma mig under en sten och göra allt jobb ogjort? Jo, genom den nya målsättningen förstås: att ansöka till Liljevalchs vårsalong varje år tills dess jag blir antagen. Jävla jantelag, nu är du döden död!

sluta köpa skit

aliciasivert, alicia sivertsson, sivert, sluta köpa skit, broderi, embroidery, needlework, cross stitch, korsstygn, korsstygnsbroderi, samhällsdebatt, konstumtion, kapitalism

sluta köpa skit
sluta köpa SD:s snack
sluta köpa Made in Wherever
sluta köpa rea rea rea
sluta köpa E1000000

ät ekologiskt
minska på köttet
återvinn
återanvänd
gör om
ge bort och låna ut
klappa en hund

fatta att du inte har tolkningsföreträde
fatta att din ljusa hudfärg ger dig makt
fatta att jag inte är mitt kön
fatta att regnskogen skövlas och att tigrarna dör ut
fatta att jag inte tänker prata med dig så länge du håller din telefon i handen

sluta köpa skit
sluta köra bil
sluta skräpa ner
sluta köpa angorakläder från plågade kaniner
sluta köpa lever från tvångsmatade ankor

handla begagnat
rösta på en tjej
laga från grunden
måla om och stoppa hål
tänk lite
känn lite
stötta en vän
bygg en insektsholk

fatta att din inverkan är stor

sluta köpa skit
sluta köpa skit

sluta
köpa
skit

aliciasivert, alicia sivertsson, sivert, sluta köpa skit, broderi, embroidery, needlework, cross stitch, korsstygn, korsstygnsbroderi, samhällsdebatt, konstumtion, kapitalism
Sluta köpa skit, ca 13 x 18 cm inklusive ram, loppisfyndat garn och tyg.

xxx

stillar min ångest
kanaliserar min vrede
lugnar min oro
samlar mina drömmar

när tråden löper genom uppspänt tyg

när jag täcker varje tanke varje känsla varje minne med små korta stygn

tror de det är tidsfördriv?

det är vad som driver tiden till att gå
och vad som hejdar den när den rusar

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.