get your filthy fingers out of my pie

Det känns som fullmåne, men hon är inte ens halv. Går i cirklar och biter mig själv i bakhasorna.

Och så funderar jag över det lilla moraliska och känslomässiga drama jag lider av. Kommer inte fram till någonting annat än att jag borde hålla tyst och förtränga, men att jag inte kan. Och trots att det är finast med sorgliga slut vill jag inte vara mitt i ett sånt. Förresten är antiklimax helt opoetiskt.

Frustrationen blir inspirationen övermäktig. Annars hade jag skrivit en bok om honom redan.