let me fall out of the window with confetti in my hair

De senaste två veckorna har vi jobbat med återbruk/remake i skolan. Vi har alltså samlat allt som normalt hade klassats som skräp och skrot, och sen har vi använt det till att skapa bruks- eller konstföremål. Jag har jobbat mycket på det viset förut och efter den här perioden insett att detta verkligen är min grej. Jag ska aldrig mer köpa nytt material, bara samla på tippen.

Varje dag har varit en skattjakt. Jag vet att det är många som får panik av sånt här men jag har haft så fruktansvärt roligt.

Min radar (prylfyndarfärdighet) är ganska välutvecklad efter allt second-hand-shoppande så jag är rätt snabb att hitta material, färger och former jag tycker om.

Två av dagarna ägnade vi åt att göra combines. Detta är utan överdrift det allra roligaste jag gjort, någonsin, ever, i hela hela mitt liv.

Combine paintings uppfanns av Robert Rauschenberg på 50-talet och är en kombination av måleri, collage och pålimmade tredimensionella föremål – skrot. Collage är ju min allra bästa arbetsform och jag har länge drömt om att få jobba mer tredimensionellt, men detta är inte riktigt någonting man smäller ihop hemma i vardagsrummet. Eller ja, nu kommer jag inte kunna låta bli att göra det. Jag tänker knappt på annat.

Vi samlade material av alla tänkbara slag att montera på en gammal tavelram, en hylla, ett badmintonracket, en bilfälg, rockring eller vadsomhelst.

Föga överraskande bestod min materialsamling främst av speglar, mässing, glas, metall, trä, porslin och garn. Buteljgrönt, oxblodsrött, midnattsblått och senapsgult.

Ungefär såhär.

Jag tänker inte göra någon längre utläggning om vad de olika delarna representerar för mig, detdär får ni tolka som ni har lust till.

Men vissa saker är uppenbara, som att det är väldigt mycket Tom Waits i den här halvan. (Han hänger också gärna på soptippar. Great minds, osv.)

Näckrosen är gjord av en ljusmanschett och en kantstött glaskula.

Min skyddskanin Hubert är med.

Och Anton Corbijns mästerliga porträtt av Mick Jagger i permanent och strass.

Och med detta inlägg slutar jag att kategorisera mitt skapande som ”Pyssel”. Det går emot allt jag står för och allt jag vill åstadkomma och det är ett dumt och förminskande sätt att se på andra människors och sin egen kreativitet. Återkommer med en ny kategori. M-bop shoo bop.