London’s so nice back in your seamless rhymes (1)
Idag är det precis ett år sen jag for på min senaste Londonresa och eftersom ni ändå inte fått se eller höra någonting om det tänkte jag att vi kan ju låtsas att jag är där nu. Finns inget jag hellre önskar, om vi säger så.
Det var moderskeppet och jag som for, den 24 maj förra våren.
Via flyg och tåg och tunnelbana. Här på Liverpool Street Station.
Vi dumpade väskorna i ett rum i närheten av St James’ Park där vi skulle bo med bed and breakfast hos ett italienskt pensionärspar.
Sen gav vi oss ut på promenad.
Genom nämnda park.
President Obama var på tisdagsbankett hos drottningen.
Så the Mall flaggades om vartannat.
Vi åt obligatorisk lunch högt uppe på Waterstones, där vi också fyllde famnarna fulla av böcker.
Bland annat Alice i Underlandet med Tove Janssons illustrationer – nyutgiven av Tate för första gången sedan 1966 och för allra första gången på originalspråk. Vi som är Tovefans Forever fick andnöd på barnavdelningen och köpte fem exemplar och kände oss som om vi begick något slags brott.
Den är så fin så det finns inte. (Går att köpa via Amazon om någon fick andnöd nu.)
Med tio kilo böcker fortsatte vi så runt staden.
Hälsade på ortsbefolkningen.
Besökte Fortnum & Mason för att sniffa på teer, karameller och ingefärskex.
Passerade Piccadilly Circus.
Fikade på Starbucks såklart (fast kakorna smakade sågspån).
Gjorde Carnaby Street.
Och passerade Fortnum & Mason igen på hemvägen för att titta på skyltningen.
Slutligen gick vi hem att försöka sova till de timida tonerna av italiensk konversation.
Candy
30 maj, 2012 at 12:20Åh, nu vill jag ju bara resa bort från Stockholm genast! Förresten så ser den där Tove Jansson-illustrerade boken helt fantastisk ut.
Isabelle
27 maj, 2012 at 20:27Fina fina fina London. Världens bästa stad. Diggar särskilt bilderna som du använt fisheyeobjektiv på, allt man sett förut blir som nytt.
Jag snubblade också över Alice-utgåvan när jag var där förra sommaren och blev alldeles överlycklig över att få köpa något så fint. Att Toves illustrationer inte är lika over-the-top som många andra illustratörers tolkningar ger berättelsen en ny dimension.
Malin
25 maj, 2012 at 12:30"Om någon fick andnöd nu"… Love it. Bland allt annat.
Den där Starbucksdrycken ser inte helt fy skam ut den heller. Tror minsann jag avnjöt en sådan i Prag i våras. Var lycklig som ett barn, hoppade på caféstolen till mitt sällskaps förskräckelse
Lovisa
24 maj, 2012 at 21:09Får fruktansvärd hjärtklappning av Tove Jansson boken. Måste. Ha.
Alltså förövrigt Alicia. Blir så himla himla glad över dina kommentarer! Tack tusen gånger om för dina fina ord. (Vill också ha häststaket, och hänglåskärleksförklaringar måste vara världens bästa grej.)
Regnboge
24 maj, 2012 at 20:41Og eg som trudde det ikkje fanst finare versjon av Alice in Wonderland enn den eg hadde kjøpt i eit år sidan eller so! Men kan vel ikkje skade å ha Tove Jansson-versjonen, vel?
Hihi, fekk skikkeleg England-kjensle av det hattebiletet!
Emilie
24 maj, 2012 at 16:46Vad roligt att du också gör försenade reseinlägg! Då behöver jag inte vara ensam. Har så himla mycket mer att berätta om Indien att det inte är klokt.
Jag tyckte om detta inlägg, det är lyx med mycket bilder att titta på! Och boken är toppenfin. Lika bra skatt som min Ingpenbok även om Toveboken är mer unik och mer av en överraskning :)
Jessica
24 maj, 2012 at 11:44Åh, gudars vad jag blev sugen på att åka på äventyr nu. Hemskt fint!