med en koltrast över hjärtat

Jag har varit lite matt på sistone. Det har stått många stora punkter på att-göra-listan samtidigt och maj har det blivit lite för mycket fara, flänga och memorera. När Fredrika lanserade temat på sin femtionde sypepp, en vårpresent till dig själv, blev jag först otroligt inspirerad, och sen lite missmodig – hur skulle jag hinna göra en present till mig själv? Jag fyndade nyligen ett underbart blåblommigt tyg som skulle göra sig perfekt som klänning eller ett par byxor (helst efter Ethels mönster!), men det var stora projekt och bara att göra utrymme för att lägga ut tyget på golvet kändes överväldigande. Jag behövde en mer greppbar vårpresent.

Men så hittade jag en enkel grå tröja på loppis. Den var fin och skön, men hade en tråkig märkeslogga över ena bröstet. Den kan jag brodera en koltrast över! Sa jag lite skämtsamt, men insåg i samma stund att exakt det ville jag göra. Så på söndagen pausade jag alla andra projekt, startade Netflix, spände tröjtyget i bågen och sydde.

Jag sydde hela kvällen. Jag sydde tills min serie tog slut och jag fick hitta en annan att titta på. Jag sydde till långt efter middagsdags och fick tvinga mig själv att ta matpaus framemot niosnåret när magen tjöt av hunger. Och jag sydde tills den lilla koltrastkroppen var fylld av svarta stygn.

Referensbild från mammas trädgård.

Den pausen från tillvaron är min vårpresent till mig själv, och den lilla koltrasten mitt bidrag till Sypeppen #50.

Jag har tidigare skrivit om koltrasten och varför jag tycker så mycket om den, i samband med att den blev utnämnd till nationalfågel!

—

Tillägg 2018: Den här tröjan och det här blogginlägget öppnade en plats för mig i boken Nära Fåglar av Magnusson, Ottosson och Ottosson där jag berättar mer om min relation till koltrasten. Mer om det kan ni läsa här.