we don’t need no education?

Livet är ett sånt djävulskt litet äventyr, som först känns som en oändlig transportsträcka längs raka vägar och på stilla vatten, och man får skörbjugg av uttråkning och vitaminbrist och jobbar tills lederna värker och man glömmer bort vad ens familjemedlemmar och vänner heter för man träffas så sällan och bloggen ska vi inte ens tala om. Sen BANG får man en skylt i huvudet och har hjärnskakning och när man som bäst ligger i fosterställning på golvet och ynkar ringer de från den där folkhögskolan och säger att BANG ”jag vet att terminen har pågått i tre veckor, men vill du hoppa på nu ändå?” och man har lite svårt att fokusera genom töcknet men vet på något vis att om inte jag gör det här nu kommer jag att ångra mig i resten av mina dagar.

Det ser ut som att jag förändrar hela mitt liv lite på fredag.

Bang.