Muminhuset, byggvecka 1: divan, stomme och broderad bonad

Jag aktar mig för att åta mig nån slags veckolig sammanställning av projektet, det får jag aldrig ihop. Men just nu är jag så sugen på att prata Muminhus så en första rapport vill jag göra! Därefter kommer de säkerligen helt oregelbundet efter vad lust och ork tillåter!

Först vill jag säga att jag blivit så glad av ert engagemang! Det märks att vi är fler miniatyrfans här och på Instagram, där jag delat så mycket jag orkat av processen i Stories. Tack för alla era kommentarer, förslag, tips och hejarop! Det får mig att känna mig i alla fall lite mindre galen när jag sitter och vändsyr en sammetskudde stor som en (gammal) femkrona.

Jag har ärligt talat inte haft såhär roligt sen jag blev sjuk. Det känns som att jag fått en anledning att gå upp om morgnarna.

Själva Muminhuset – stommen

Den här veckan har jag sågat itu gjutröret och kapat det något på höjden. Jag köpte ett långt pianogångjärn som jag kunde fästa med skruvar och muttrar från en nedmonterad papplåda. Tjo!

Jag har skurit ut fönster och dörrar så jag fått ont i händerna, bara för att inse att dörrarna i Muminhuset är rundade i toppen och att det ser konstigt ut med fönster och dörrhål på olika höjd. Skit! Får se om jag bryr mig. Kanske ser det bättre ut när golven kommer in.

Divanen

Av kartong, sittunderlag och sammetstyg har jag komponerat en liten divan åt Snorkfröken. Det tog två dagar och var hemskt roligt och hemskt pilligt. Efter att jag sytt fast den tunna guldtråden för hand genom smältlim och allmän skit (tog tre timmar och lika många plåster) insåg jag att hela möbeln är för stor. JAJA. My sover där nu i alla fall.

Jag sydde också en asliten kudde som tog en kvart att vända rätt med hjälp av en tändsticka. Värt. Blev så gulligt.

Är ni intresserade av en lågambitiös steg-för-steg-guide till hur jag gjorde divanen så säg till! Har försökt fota alla moment.

Kudden med broderade ormbunksblad

En riktigt obskyr referens är den lilla kudden jag broderat och sytt. Gröna ormbunksblad på svart filt. Omnämnd en gång i novellen Hattifnattarnas hemlighet när Muminpappan rymt hemifrån och ligger och studerar grönt bladverk mot svart natthimmel. Broderade den under Sypeppens andra onlinejunta.

Hemul ljuva hemul

Så kom jag på en så rolig ordlek att jag inte kunde låta bli att börja brodera den BUMS. ”Hemul ljuva hemul” – hur kul? Sydde den i mikroskopiska korsstygn och monterade på ett onödigt litet beslag som jag väl visste att jag skulle få användning av en dag. Här demonstreras bonaden av två hattifnattar som Thea GJORT åt mig i keramik!!!!!!!!!!

Småpill

Jag har också påbörjat, provat och experimenterat med en massa material som inte nödvändigtvis blivit något än. Vårt matbord har varit kaos hela veckan medan jag byggt små blomvaser av pärlor, stickat en liten filt och skurit sönder schampooflaskor. Har funderat på en jordglob till Muminpappan men inte orkat flytta undan Andreas hemmakontor från chiffonjén för att kunna komma åt akrylfärgen och börja måla. To be continued helt enkelt!

Någon annan som börjar bli sugen på miniatyrprojekt såhär i katastroftider?

nä, nu bygger jag ett Muminhus

Det är en konstig tid att orientera sig i. Utmattningssyndrom, depression och Covid-19 som härjar. Mycket tid hemma, mycket tid för grubblande, men också för skapande om jag kan vända känslorna utåt för en stund. Jag såg en bild för några veckor sen där det stod ungefär ”Tiden är kommen, tiden för att använda allt ditt bästa, sparade och undanlagda material”. Det fick mig att tänka att nu är också tid för att plocka fram undanlagda idéer. Som den om att bygga ett Muminhus.

När jag och Andreas blev ihop för snart sju (!) år sen läste jag Muminböckerna högt för honom. Vi pratade om att bygga ett Muminhus tillsammans och samlade miniatyrer på loppis. Några små glas och bägare i metall och två prydnadsfåglar i porslin. De har hängt med genom alla våra flyttar, i väntan på ett hem.

Egentligen har jag velat bygga ett Muminhus i hela mitt liv, men hindrats av att jag inte nödvändigtvis vill äga ett. Lite fånigt kan tyckas eftersom få av de saker jag skapar blir till därför att jag ser fram emot att äga dem. Nä, det är ju själva processen som oftast är huvudsaken.

Och den processen längtar jag nu efter. Så i förra veckan köpte vi ett gjutrör på Byggmax att använda som bas. Jag började pinna bilder till min Miniatyr-kategori på Pinterest och tog fram Skurken i Muminhuset att bläddra igenom. Tove Jansson och Tuulikki Pietilä byggde nämligen flera Muminminiatyrer tillsammans, och en av dem finns dokumenterad i den här fotoboken.

Det kommer få bli ett långsamt jobb det här. Jag har inte ens listat ut vad jag ska ha som våningsplan i huset eller hur jag ska fästa dem (är det någon som har en idé?). Men jag tror att just ett långsamt, omsorgsfullt projekt är vad jag behöver för att orientera mig igenom den här perioden. Och visst är det någonting med miniatyrer som får hjärtat att hoppa lite ur led? Jag kommer inte att följa någon specifik skala utan blanda hejvilt, för det är det som jag tycker är charmen. Loppat, återbrukat och hemknåpat i största möjliga mån.

På sätt och vis har jag redan smygstartat projektet, eftersom jag skapade Lilla My i Muminmammans syskrin till ett Monthly Makerstema för fyra år sen. Jag har också byggt en luftballong-lampa inspirerad av Den farliga resan. Kanske är det dags att jag visar den nu!

Vilka rum eller detaljer vill ni se mig göra i Muminhuset?