Har jag berättat vilken fantastisk människa jag är ihop med?
Ponera att jag ligger med kudden över huvudet och jämrar mig för att Tove Jansson, min ärkeidol, skulle ha fyllt 100 år i år och alla häftiga utställningar är i Finland. Ponera vidare att Andreas lyfter på kudden och frågar ”Men vad kostar en kryssning då?”.
Ungefär så snabbt gick det för oss att besluta ta en försemester om sju timmar, plus båtfärd, till Helsingfors för att gå på museum. Såhär taggad var jag.
Eftersom en inte fick fotografera på museet tog vi bara med Andreas analoga kamera, så håll till godo med mycket få mobilbilder och efterkonstruerade produktfoton.
Första kvällen hann vi med att dricka skumpa i trapphuset, röka semestercigarr på soldäck, äta hattifnattägg (Mariannekulor) och bruna bönchips, läsa Kometen kommer och dricka chokladlikör i hytten, dansa ”Mumin, mumindans – den bästa dans som någonsin fanns”, dricka drinkar i solnedgången och somna med utsikt över månen och havet.
Det var fint.
Dagen efter vaknade vi förvånansvärt bakfulla, åt kanelbullefrukost till fots, organiserade oss utan riktig karta från hamnen i Helsingfors till Ateneum, gick två varv på den makalösa Toveutställningen, var mest upprymda i världen över Tuulikki Pietiläs modeller av fyren, teaterbåten och badhuset, åt soppa, handlade i tre muminaffärer, gick tillbaka till båten, somnade i hytten, åt falafel, handlade honungsbrandy på taxfreen och kompletterade muminmuggssamlingen, läste Sommarboken och somnade som stenar.
Det var så mycket med utställningen som var fantastiskt. Förutom de färdiga böckerna, teckningarna och målningarna blir jag så fascinerad av att se tidiga skisser över Mumindalen och dess invånare. I Toves 30-talsakvareller förekommer svarta och rödögda mumintroll, ganska kusliga, och på utställningen finns en bild på ett sådant svart troll (eller en liten hemul eller en mårra – de är svåra att skilja på i början) som sitter högt uppe i ett träd och gömmer sig för en hop människor som omringar stammen. I bakgrunden blixtrar himlen och stämningen är lynchartad. Ni ser min minnesskiss ovan. Vad tänkte hon här? Var trollen en hotad art som skrämde och förargade folk i den verkliga världen? Var de små och ulliga och bodde bakom kakelugnar eller hemsökte de gatorna i storstan om natten? Det händer så mycket förändringar med mumintrollens karaktär och liv bara i de böcker som finns skrivna. Tänk om Tove varit där och kunnat berätta. Hade hon gjort det då?
Och semesterskatterna? Vykort, kassar, koppar för 95 kronor styck, små nyckelringar, en tallrik, klistermärken och scarves. Uppackningen gick lätt sen vi kommit hem.
Åk till Ateneum och titta på Toves verk! Det är så mycket mer än Mumin, och Mumin är så mycket mer än vad han verkar.
