Apropå gatukonst.
Jag blir så inspirerad och glad av den kreativitet och vilja som finns i människor världen över och som skulle kunna förvandla vägen till jobbet från smutsig, grå betong till färg och liv och politik. Samtidigt blir jag ledsen, revoltisk och skrämd av hur det resoneras kring konsten.
Varför är det okej med reklam ÖVERALLT men aldrig med graffiti? Tänk om vi kunde byta ut alla airbrushade, up-pushade underklädesmodeller och skrikiga reaskyltar mot poetiska bilder, samhällskritiska satirer och obscena ord istället?
I Stockholm råder noll-tolerans, men i exempelvis Bryssel är man stolt över sitt seriefigurs-arv (Tintin, Lucky Luke, Marsupilami, Smurfarna med flera) och har en helt annan inställning till graffiti. På kartorna över stan är de större muralmålningarna utmärkta som sevärdheter. Här är några bilder jag tog 2010.
Musiklegender av Jef Aérosol.
Grisar av makalösa Roa.
Sjukt fin kille, av Jef Aérosol igen.
Tintin, Milou och Haddock i brandtrappan.
Imagine.
rubrik ur IMAGINE av JOHN LENNON