20 februari, 2013
In
Uncategorized
Wonderland
mammas bild från rosenrabatten, Chelsea Flower Show, 2011
16 februari, 2013
In
Konst och kreativitet, Uncategorized
redo för Woodstock
Jag hade en hemskt fin, randig yllefilt som jag älskar (den får tankarna att vandra västerut, och då börjar känslorna svalla förstår ni), men som mest låg på min röda säng och såg lite turkos och bortkommen ut.
Tills jag kom på att göra ett klädesplagg av den.
Det var dåligt med utförliga DIY-beskrivningar på internätet (med undantag för den här charmpellens klipp (karlar kan!)) så jag tänker att jag ska återkomma med en egen någon gång. Annars är det hemskt enkelt och ni hemskt begåvade, så improvisera, vettja!
Snipp, snapp, burm brum. Två klipp, två raksömmar, zickzackade kanter och tre knapphål. Klart.
Valet av guld föll på ett par hästknappar jag köpte på marknaden i Le Nebourg i somras. 6 stycken för 1,5€. Kändes lagom vilda västern för ändamålet liksom.
Pang pang.
Förlåt att jag inte orkade stryka innan modevisningen. Skrynklor är en del av min look.
14 februari, 2013
In
Kultur
jag vill inte ha någon jävla jordgubbspralin
När vi nu ändå är samtidskritiska:
Jag kan inte vrida på mig i det offentliga rummet utan att bli dränkt under cerisa chokladaskar, slokande rosor och försäljare med leenden så breda att jag blir osäker och undrar om de faktiskt tror på det hela. ”Vill du ha en karamell?”, heter det. Vill du i din tur att jag ska klå upp dig?
Klisterlappar, cellofan, facebookstatusar och vaniljhjärtan i en enda accelererande härva av sirliga typsnitt, röd aluminiumfolie och smaklösa ord av krystad överdrift och renodlat hyckleri. En enda gång om året lämnas likstelheten på hatthyllan för att den vasstandade stockholmaren ska häva ur sig känsloyttringar hon saknar belägg för i så många riktningar hon hinner med. Det handlar om att inkassera mest och samtidigt köpa sig fri från skuld. För att inte nämna det ständiga sneglandet över axeln – en försäkran om att världen ser på, och avundas.
Sluta försöka profitera på mitt känsloliv. Jag vill inte ha någon jävla jordgubbspralin med garnityr och medföljande röstsedel.
Och låt mig slippa se på när den långa korven av sammanpressade gelatinhjärtan kommer upp igen.
12 februari, 2013
In
Kultur, Uncategorized
oh boy, your eyes betray what burns inside you
Jag hade missat att Yoann Lemoine (även känd som Woodkid) för en vecka sen släppte ytterligare en låt och video. Kära, kära värld. Det är som att den här killens rytmer och bildspråk renar mitt inre från aska och svavel.
(Dör när valarna kommer.)
rubrik ur I LOVE YOU av YOANN LEMOINE