Det är sista april. Valborgsmässoafton.
Himlen har mörknat och brasorna tänts. Smällare ekar i kvällningen.
Jag har aldrig varit mycket för jubileum och högtider, jag föredrar att fira något stort som råkar infalla mitt i vardagen framför det som inträffat för ett visst antal månvarv sedan. Köper hellre en dödskallering för att någon blivit befordrad, arrangerar en ofödelsedagsfest för att det är härligt att leva eller har pysselhelg i Dumbledores ära.
Jag firar inte valborg, inte mer än den självklara festlighet rödvin och hembakad morotskaka innebär, men jag tar en promenad. Jag tar en promenad och lyssnar på fyrverkerierna, känner doften av brasrök, möter barnfamiljer på väg hem och ungdomar på väg ut. Med en del vodka och fyra delar Coca Cola i petflaskor gömda under jackan som knappt behövs i den varma vårnatten.
Jag reflekterar över alltings onödighet medan jag formulerar ett nödvändigt brev i fantasin. Tar till höger i en korsning och passerar en villa med öppen dörr. Tända lyktor, matos genom röken, ett helt sällskap som sjunger Let the Sunshine In i ostämt samspel.
Allting är stilla men fullt av liv. Koltrasten möter mig på farstutrappen. Han har en mask i munnen och frugan kallar honom till boet ovanpå redskapsboden.
Han nickar som för att säga god afton. Lyfter på hatten på koltrastars vis. Jag bugar mig för koltrasten, för världsalltet.
Den här eftergymnastiska tröttheten alltså. Pumpar benpress tills jag blir illamående och avlider knävärksdöden resten av kvällen. Funderar på att gå direkt på gammastrålning istället. Hulk 2012! Jag behöver lite radioaktivitet i mitt liv.
På tal om det började jag pyssla med en premiäroutfit häromveckan som inte blev klar. Jag körde samma teknik som med min I’d Get Sleazy for Ron Weasley-tröja ni vet, och blev bittert påmind om hur träligt det är att penselmåla på tyg. Därtill hade jag ingen bra t-shirt till förfogande utan använde en urblekt, illasittande gammal sak, så det projektet gick om intet.
Men såhär post-premiäriskt (när allt fortsätter cirkulera kring the Avengers) känner jag att det kanske är värt att göra klart den ändå.
Det blir en arc reactor naturligtvis.
Utöver det vaknade jag med en alldeles fenomenal idé imorse som jag var tvungen att sätta i verket trots att den egentligen inte täcks av budgeten. Tänkte att jag kan ju alltid låta bli att köpa deodorant och sånt i ett par år som botgörelse, bara jag får genomföra det här.
Men den gubben tar genvägen via tryckeriet och hur det blir får vi inte se förrän om ett par veckor.
Jag har lyckats bli utmanad av både Jessica, Marie, Annika och Sofia på den förträffliga 11-frågor-leken och har alltså 44 frågor att besvara. Matigt. Jag tänkte att jag delar upp det i två inlägg för allas säkerhets skull.
Det hela går ut på att man besvarar de elva frågor man får, utmanar elva vänner att göra detsamma och formulerar elva nya frågor åt dem att svara på. Nobelprisvinnarkoncept, nu kör vi.
1. Vilket är ditt bästa minne? Som får dig att le och bara vilja vara där igen.
När jag klev upp klockan fyra en sådär löjligt solig dag-före-midsommaraftonsmorgon, satt upp på hästryggen vid sextiden, red runt sjön i sällskap av 33 andra ekipage på en häst som gick bättre än under någon dressyrlektion någonsin, för att återkomma till stallet vid åtta, äta frukost medan hästarna skoddes av, hoppa upp igen och rida barbacka till sommarhagen, släppa hästarna i meterhögt gräs, åka och bada, äta middag hos Klara, åka hem till ridläraren, bli tvärfull på hemmagjord limoncello och lyssna på hennes alla bisarra hästrelaterade historier och skratta så magen slog knut på sig själv. Så osannolikt bra dag. (Bild från hagsläppet.)
2. Bästa tecknade serie du tittade på som liten?
Mumintrollen givetvis! Har femton gamla videoband med knastriga inspelningar och kan varje replik och utantill. Mamamamamamama papapapapaa.
3. Finaste egenskapen en vän eller bekant kan ha?
Det är väldigt viktigt för mig att mina vänner förstår och respekterar mitt behov av trekaffe. (Bild från baktrappen förra våren.)
4. Om du skrev en bok, vilken genre skulle det vara?
Jag har många böcker och fragment i huvudet. De handlar alltid om försakade hjärtan i kustlandskap. Jag kommer bara att skriva tragedier. (Bild från Gotland, utsikt mot Heligholm, sommaren 2006.)
5. Vilken film skulle du vilja leva i?
The Avengers. Jädrar vad jag vill rädda världen just nu. Men också Harry Potter, Sherlock Holmes, Den Lilla Sjöjungfrun, Familjen Addams och en faslig massa andra.
6. Skulle du vilja vara crazy cat-lady eller dokusåpakändis?
Jag har redan nu många framträdande crazy cat-lady-tendenser, om man bortser från just det att jag inte drar jämt med kattdjur. Kommer med största sannolikhet sluta som någon typ av crazy lady och har liksom funnit ro i detta faktum.
7. Om du fick välja vem som helst – vem skulle du då ha som faster/farbror?
Screamin’ Jay Hawkins. Han skrev världens allra bästa låt, skrämde folk redan på 50-talet, uppträdde gärna i guldcape och med ett ben genom näsan. Tänk er släktmiddagarna!
8. Favoritstad i hela vida världen?
York i England. Korsvirkeshus, sneda portar, chocolaterier, bokhandlar, terum och sinnlighet. (Bild från York, våren 2010.)
9. Vad skulle ditt superhjältenamn vara?
I högstadiet gick jag under pseudonymen Slem-Alise Sivstjärtsson af Drääg och i gymnasiet Alicia bat Abraham. Idag heter mitt alter ego Aloysius och är en engelsk baron. Vad jag har för superkraft kan jag inte svara på men jag hoppas i slutändan visa mig vara skurk. (Bild på mig, hej.)
10. Gryffindor, Slytherin, Ravenclaw eller Hufflepuff?
WHERE DWELL THE BRAVE AT HEART, och så vidare. (Bild på Gryffindorbroderiet som numera är färdigt!)
11. Vilken är din allra käraste ägodel?
Självporträttet min morfar gjorde som sjuttonåring. Det hänger över min säng och är det första jag skulle ta med mig om dödsätarna anföll. (Bild på morfar.)
1. Vilket är ditt favoritljud?
Vågor som slår och slår och slår.
2. Var vill du bo om ungefär trettio år?
I en blandning mellan slott, ruckel och hobbithåla vid Yorkshires kust. (Bild på Vamlingbolaget.)
3. Om du fick välja ett instrument som du kunde behärska mästerligt utan att ens behöva öva, vilket skulle det vara då?
Saxofon. Världens mäktigaste soloinstrument. Tänk att kunna riva av en Clarence Clemons ut i sommarnatten (tips 3:50 i klippet).
4. När känner du dig allra finast?
När jag är ensam och översvår. Sitter och romantiserar på en fönsterbräda eller promenerar längsmed en öde Gotlandsstrand eller mitt i natten med bultande hjärta. De där gångerna man dör i månskenet. (Men också ibland på gymmet när jag svingar hantlarna framför spegeln och får syn på mina biffiga biceps.) (Bild på när jag är översvår sommaren 2009.)
5. Är det nåt du tycker evolutionen berövat dig?
Jag önskar innerligt att jag hade anlag för att odla mustasch.
6. Vem önskar du att du var kompis med?
Hulken. Så himla fin kille. Plus att han skulle kunna hjälpa mig att bli mer än ”kompis” med Tony Stark.
7. Vilken är den, enligt dig, ultimata maskeradutklädnaden?
Den man inte begriper direkt. Jag tycker om när man jobbar med detaljer och väljer antingen en liten biroll eller huvudrollskaraktären i en specifik situation. Tex Ratcliffes betjänt i Pocahontas eller Ron Weasley på julbalen. (Jag hade ingen exemplifierande bild så ni får en bild på vanlig klädsel.)
8. Om du skrev en bok, vad hade den handlat om då? Genre?
Se 4.1.
9. Hur ser den perfekta dagen ut för dig?
Jag vet inte hur dagen utvecklar sig men jag skulle säga att den börjar antingen med att en halvjätte sparkar in dörren, säger ”yer a witch, Alicia” och ger mig antagningsbeskedet till den enda skola jag har motivation att studera vid, alternativt med att jag strax efter frukostkaffet blir enleverad av en mörk maskerad beriden man med god smak och mycket onda avsikter. (Bild på Den Perfekta Mannen i Tommy Hilfigers skyltfönster.)
10. Hur ofta byter du tandborste?
Jag tycker det är intressant att se bakteriekulturen utveckla språk och börja odla egna grödor. I studiesyfte brukar jag ibland byta tandborste – med någon annan.
11. Aldrig mer få resa eller aldrig mer få lyssna på musik?
Aldrig mer få resa. Lite förutsatt att jag först får flytta iväg och bo där jag vill. Är en ganska hemmakär person, men Hemma är inte där hemma är just nu.
Fast, även om jag blev kvar i Bullshit City i all evighet skulle jag välja det framför att aldrig mer få rysa till Bring the Boys Back Home. (Bild från Roger Waters framförande av the Wall, maj 2011.)
Mina utmaningar och frågor kommer i nästa delinlägg.
Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.
